Kommentar: Den 25-årige Gong Chengxi var en före detta universitetsstuderande på sitt sista år, inom huvudämnet ”Organisation och ledarskap” vid Pekings universitet för juridik och statsvetenskap. Han var från Urumqi i provinsen Xinjiang. Han har varit en utomordentlig elev på skolan avseende studier och uppträdande. Han blev vald till ordförande för studentföreningen och klassledare. Skolan stängde av honom när förföljelsen började.
Gong Chengxi sändes till det ökända arbetslägret Tuanhe i Peking i slutet av år 2000, då han hade delat ut sanningsförklarande material i Peking. Han sändes till hjärntvättklasser två gånger under förföljelsen och en av dem pågick i mer än tio månader. Under det tvååriga fängelsestraffet försökte vakterna tvinga honom att ge upp sin övertygelse genom att använda sig av olika former av tortyr, såsom att tvingas stå under lång tid, sitta på huk under lång tid, användning av elektriska batonger, tvångsmatning och att bli berövad sin sömn. Han gav inte upp någon gång trots att han var en av dem som var mest utsatt för hjärntvätt och omvändelse. Han fick ta emot en obeskrivlig mängd tortyr fysiskt och psykiskt. Han var en av de mest beslutsamma Dafa-utövarna vid Tuanhes arbetsläger.
Gong Chengxi gick ut från Tuanhes arbetsläger med värdighet år 2003. Tyvärr blev han orättfärdigt arresterad igen i augusti 2003. Därefter är det ingen som vet var han finns.
Jag har varit ganska så svag och matt ända sedan jag var barn och jag blev även sjuk ganska ofta. Min hälsa har fått lida oerhört och jag hade fått utstå den plåga det innebär att vara helt utan hopp. Jag började praktisera Falun Dafa 1998. Ett mirakel skedde efter bara en halv månads praktiserande. Smärtan i min kropp avtog. Hela min kropp kändes som om den blev transformerad från den allra innersta delen av min själ. Gradvis blev min kropp friskare och min hy blev klarare. Min mentala och fysiska kondition förbättrades avsevärt när jag följde principerna ”Sanning-Godhet-Tålamod” som regler för hur jag skulle uppträda. Mina lärare, klasskamrater, vänner och släktingar lovordade min förbättring.
Ändå fick jag ta emot varningar från skolan om att jag inte fick introducera Falun Gong till andra efter utövarnas fridsamma vädjan den 25 april 1999, annars skulle jag bli avskedad från min position som klassledare. Jag tvingades välja mellan skolan och mitt utövande. Detta orsakade en massa orättvisa svårigheter i mina studier och i mitt liv.
Efter den 20 juli 1999 sände Jiangs regim ut en order om att förfölja Falun Gong-utövare genom att ”förstöra Falun Gong-utövares rykte, ruinera dem ekonomiskt och förgöra dem fysiskt”. Ett stort antal Falun Gong-utövare stod inför en extrem kris. Oräkneliga oskyldiga familjer splittrades.
Efter sommaren år 1999 bad universitetets kommunistiska ungdomsförbund mina föräldrar att komma till Peking från Xinjiang. De hotade dem med att jag skulle stängas av från skolan för att de skulle gå med att tvinga mig att ge upp Falun Gong. Att stå inför en sådan oberättigad och orättvis förföljelse, gjorde att jag inte hade något annat val än att åka till Peking för att vädja.
Jag tillfångatogs av civilklädd polis på min väg till regeringskontoret i oktober 1999 och togs till Tiananmens polisstation. I förhörscellen satte polisen brutalt fast mina händer i handklovar bakom ryggen och tvingade mig att sitta på huk. De slog också vilt på min bak med gummibatong. Jag svettades ymnigt av den svåra smärtan och av att handklovarna skar in i min handled. Samma kväll tog skolan mig tillbaka. Partiet och förbundskommittén utövade stor press för att hindra mig från vidare vädjan. För att kunna klargöra sanningen om Falun Gong till regeringen, tvingades jag att lämna mitt hem. Jag återvände tillbaka till skolan efter en månad men blev avstängd från skolan under ett år. Min far tog med mig hem till Xinjiang.
På grund av den omfattande förföljelsen mot Falun Gong runt om i Kina, anstiftad av Jiangs regim, sändes även Falun Gong-utövare från min hemstad till arbetsläger. Deras telefoner var avlyssnade. Alla var tvungna att visa sin solidaritet och likriktning med regeringen. Utövares släktingar blev också inblandade. Mina egna släktingar var också rädda, så de sände mig till några andra släktingars hem i en avlägsen by. Men även där arresterade polisen utövare. Mina släktingar levde med rädslan konstant.
Den 22 juli 2000 åkte jag igen till Himmelska Fridens Torg för att fredligt vädja för Falun Gong. Jag blev dragen och slagen av polisen och de knuffade in mig i polisbilen. De fortsatte med att dra i mitt hår och tortera mig i polisbilen. Senare blev nära hundra Falun Gong-utövare och jag förda till en annan polisstation, där de tvingade oss att bli fotograferade och lämna fingeravtryck. Jag kvarhölls i 48 timmar utan någon laglig process. Jag tvingades stå i flera timmar tills jag nästan svimmade. Samma kväll blev jag inkastad i liten cell utan någon säng. Polisen förbjöd mig att praktisera Falun Gong-övningarna och att sova, annars skulle de slå mig brutalt igen.
Mina föräldrar sände mig tillbaka till skolan igen i september 2000, i slutet av min ettåriga avstängning. Ändå tillät inte skolan mig att återuppta mina studier på grund av att jag skrev: ”Fredlig vädjan för Falun Gong är inte en kriminell handling” i min ansökan för att återuppta mina kurser. Detta ledde till ännu en omgång med stryk av min far.
I oktober 2000 följde jag med mina föräldrar på en tur till Himmelska Fridens Torg. För att vi skulle få tillåtelse att gå upp i tornet vid Himmelska Fridens Port, tvingade polisen mina föräldrar att fördöma Falun Gong.
Den 20 december 2000 sågs jag dela ut sanningsförklarande material om Falun Gong vid en universitetsfilial till Pekings universitet. Sju till åtta säkerhetsmän misshandlade mig framför en grupp personer och sände mig sedan till fängelset på Changpings polisstation i Peking. Under de två första dagarna i fängelset blev ett av mina ben svårt skadat och svullet efter misshandel av interner. Jag kunde inte gå ordentligt på en månad. En annan utövare i samma cell kläddes ofta av naken. De sadistiska internerna njöt av att med tvång föra in tandborstar i anus på honom. Internerna använde ofta andra avskyvärda metoder för att tortera och förödmjuka honom.
Under tiden jag var där tvingade de mig att sitta på en hård bräda under lång tid under dagarna. På kvällarna kunde jag inte somna på grund av kylan. Jag kunde inte ens ta ett bad eller borsta tänderna. Varje dag fick jag endast äta gamla och hårda majsbröd. Jag började hungerstrejka. Efter tre dagar började polisen att tvångsmata mig. De gav order till interner att dra mig flera tiotals meter så som bödlar brukar göra till utsidan. De bröt nästan armen av mig och min sko ramlade av längs vägen. Jag knuffades till marken vid porten där en kall vind blåste. En av poliserna svor åt mig och sa, ”jag skall ha ihjäl dig” och körde ned ett sond i min näsborre. De tryckte antingen ned utspätt mjölkpulver eller majssäd. Sedan drog de snabbt ut sonden vilket orsakade mig stor smärta i näsborren. De använde inte någon som helst steriliseringsutrustning eller annan nödvändig medicinsk behandling. Även otränade interner kunde sköta om tvångsmatningen. En gång protesterade en Falun Gong-utövare i samma cell. Han sa: ”Du kan inte behandla mig så här”, medan interner knuffade honom till golvet och kraftfullt förde in sonden. En polisman sparkade honom kraftfullt på pannan med sina läderstövlar. Utövarens panna blödde en lång tid efteråt.
Efter drygt två veckor med denna behandling blev jag mycket svag. Jag hade ingen styrka och kunde knappt andas. Ändå tvingade polisen mig att sitta på den hårda brädan under dagen. På nätterna tvingades jag att sova på det bara cementgolvet, nära dörren där det drog kallt. Jag kunde inte räta på mina ben eller vända mig om.
(Fortsättning följer.)
Översatt från: http://www.clearwisdom.net/emh/articles/2004/2/19/45270.html
Kinesisk version: http://www.minghui.org/mh/articles/2004/1/30/66121.html
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.
läs mer ...