Berättelser från den tiden då Läraren gav föreläsningar i Jinan

Den 21 juni 1994 fick jag möjlighet att delta på Lärarens föreläsningar på Huangtings stadion i Jinan. Jag vill dela med mig några oförglömliga erfarenheter och några händelser som medutövare har berättat för mig.

1. Gå igenom svårigheter, visa medkänsla mot utövare

Under eftermiddagen den andra dagen, poserade Läraren tillsammans med utövarna framför fotografer på trappan utanför idrottsanläggningen. Det var högsommar och Jinan är känt för att vara som en ”het gryta” sommartid. Det var omkring 37 grader varmt och vi stod på den heta cementtrappan under den varmaste tiden på dygnet. Det var några tusen människor, utrymmet var inte särskilt stort och vi var tvungna att dela upp oss i mindre grupper. Att dela upp oss i fem grupper skulle ta omkring fem timmar. Läraren skulle ha den andra föreläsningen samma kväll och vi hade bara fyra timmar på oss. Hur skulle de utövare som hade hela ansvaret för evenemanget hantera situationen?

Läraren gav då direktiv. Mitt bland den stora och högljudda gruppen människor, behövde Läraren inte ens en mikrofon eller höja rösten. Han gav bara direktiv med hjälp av händerna för att människor skulle flytta sig till höger och vänster. Vid den tiden tänkte jag att Läraren hade kommit för att ge föreläsningar, han var en certifierad, erkänd stor Mästare och borde egentligen sitta inne i luftkonditionerade rum med dryck och service. Jag trodde att han skulle vara som alla andra och anlända till platsen när allt var klart. Mitt i den stekheta ”grytan” och bland alla andra, svettades vår Lärare, visade var människor skulle stå och ställde sig sedan tillsammans med dem för gruppfoton. Sedan sade han, ”nästa grupp, skynda på.”

Läraren hade fullt upp hela eftermiddagen tills dess alla foton hade tagits. Föreläsningarna startade inte bara i tid, vi hann även att äta middag. Utövarna från Peking, Shandong och nordöst åt snabbt upp sin mat och satte sig på de obekvämaste platserna i hörnen och ute i entrén för att lämna plats till de nya utövarna. En pojke på ungefär sju år stod längst bak vid entrén. Jag frågade honom, ”har du ingen plats? Varför sätter du dig inte ned?” Pojken svarade, ”jag är en erfaren utövare.” Jag klappade honom på axeln för att hindra mig själv från att gråta.

Läraren började föreläsningen. Det var så varmt inne i föreläsningshallen att många började att fläkta sig. Läraren sade: ”Varför lägger ni inte ned fläktarna...” Då drog en sval vind genom hela stadion. Alla utövare applåderade Lärarens barmhärtighet.

2. En symbolisk avgift

Avgiften för föreläsningarna var extremt låg. Jag hade deltagit vid många qigong-seminarium. Vad jag vanligtvis hade erfarit, var att föreläsningar som pågick under en hel vecka kostade omkring 120 till 200 Yuan och vissa till och med ännu mer. Lärarens 10 föreläsningar kostade 50 Yuan och för vissa utövare avstod man till och med från att ta ut en avgift. Varför var avgiften så låg? Det handlar inte om innehållet, inte för att jag kan se allt innehåll. Det är för att Läraren öppet ”genuint vägleder människor upp mot höga nivåer” och ”...räddar människor? Att rädda människor, då kommer du verkligen att kultivera och inte bara bota sjukdomar och hålla dig frisk.” (Zhuan Falun). Detta har löst det stagnerade tillståndet av att bota sjukdomar inom qigong-kretsar. Med bara några ord undervisade Läraren om himmelska hemligheter. Från positioneringen av Xuanguan och himmelska kretslopp till det himmelska ögat, etc. Han slog dem som hade sökt kultiveringsvärlden med häpnad. Utövarna sade upphetsat, ”vi har rest hit och dit. Idag har Läraren lämnat Falun Dafa vid vår dörr och vi har inte ansträngt oss för att få det.” De som hade fortsatt att studera Falun Dafa och höjt sitt Xinxing (hjärtats/sinnets natur) visste att boken Zhuan Falun var ovärderlig. Hur kan någonting från det vanliga mänskliga samhället kunna mäta det? Eftersom Läraren är barmhärtig och ville lätta på utövarnas ekonomiska bördor, sänkte han avgifterna till de lägsta. Alla sade att den bara var en symbolisk summa.

3. Renar min mors kropp

Till en början hade jag inte tänkt att ta med min 80-åriga mor, men jag fick av en slump ytterligare en biljett. Jag tänkte att det skulle vara bra om min mor följde med, men hon var hjärtsjuk och mycket svag. Njurarna var nästan ur funktion och sjukhuset hade redan sagt att hon borde stanna till sängs.

Men min mor berättade att hon hade haft en dröm den natten, ”en Lärare i ’Kasaya’ (munkarnas kläder) kom för att undervisa mig.” Jag kom plötsligt ihåg att min mor alltid hade trott på och respekterat Buddha. Hon hade ett gott hjärta och kunde utstå lidanden. Kanske var det vink? Vi beslutade oss för att hon skulle följa med . När vi kom in på stadion och när min mor såg Läraren, grep hon tag om mina händer och sade, ”där är Läraren som jag drömde om.” Jag såg hur hon redan grät. Under föreläsningen kände jag oro, jag var rädd för att min mor inte skulle klara av det och att någonting skulle inträffa. Men hon lyssnade fokuserat på föreläsningen och såg inte alls ut som en sjuk människa. Jag tänkte att det var kanske förutbestämt.

Min upplysningsförmåga var låg och jag var rädd för svårigheter. Jag tog inte med min mor den andra dagen när vi tog foton och gick hon gick därmed miste om en värdefull erfarenhet. Den tredje dagen såg jag att hon hade ont när vi kom fram till stadion. En vän och jag själv turades om att bära henne på ryggen en bit. Förutom hennes hjärtproblem led hon av en svår reumatism och hennes kropp var svullen. För att inte nämna det faktum att hon hade bundit sina fötter sedan hon var sex år gammal (att binda fötterna är en gammal kinesisk tradition där kvinnor av Han-börd skulle binda sina fötter från tidig ålder för att deras fötter inte skulle växa), det var därför extremt smärtsamt för henne att gå. Vi uppmuntrade henne och rörde oss framåt, vi var till slut alldeles utmattade. Jag var bekymrad över min mors hälsa. Det var ansträngande nog för henne att stå upp. Jag var orolig för hennes hjärta.

När jag ångrade att jag hade tagit den här chansen, tittade jag upp. Jag såg Läraren gå emot oss. Vi ropade ”Lärare!” Men han svarade inte. Han såg på min mor och såg ut som om han gjorde något. När han passerade oss vände vi oss om för att se. Läraren fortsatte att titta på min mors rygg, när vi kom in på stadion. Vid den tiden hade alla utövare gått in i föreläsningshallen, men Läraren var här ute. Han måste ha något ärende. Vi tänkte inte så mycket på det och gick omedelbart in i föreläsningshallen.

Dagen därpå genomgick min mors kropp en förändring. Hon kissade ur sig en hel del och hade till och med blod i urinen. Hon kände sig bättre efteråt och alla hennes symptom försvann. Svullnaden var borta. Då förstod vi att det var Läraren som hade renat hennes kropp dagen innan. Läraren renade allas kroppar under föreläsningen. Varför kom han ut för att rena min mors kropp? Kanske var det för att han såg hur allvarligt hennes tillstånd var?

Läraren kom alltid till stadion tidigt. Om vi hade gått tidigare den dagen kunde han ha renat min mors kropp, men jag måste vänta på att en medutövare skulle sluta sitt jobb och hjälpa till att bära min mor. Vi kunde alltså inte komma till stadion tidigare än så. Läraren hade väntat på oss ute på gårdsplanen (bara några minuter innan föreläsningen började). Så snart vi anlände kom Läraren fram till oss. Han var mycket tyst och vi kunde inte se vad som hände. Det var inte förrän min mor gick igenom en stor förändring som jag förstod vad som hade hänt. Läraren tog några minuter innan föreläsningen för att rena hennes kropp.

Med Lärarens hjälp räddades min mors liv och Läraren renade hennes kropp. Närhelst jag tänker på det känner jag en stor tacksamhet till Läraren. Det var Läraren som såg allt detta och barmhärtigt tog bort olyckan innan den inträffade. Läraren sade, ”faktiskt värdesätter jag er mer än vad ni själva gör!” (Eliminera det sista fasthållandet). Och det var verkligen ett bevis på detta. Läraren berättade även för oss i olika föreläsningar att han skulle ta hand om oss om vi ville kultivera.

4. Att utstå illasinnat förtal

En gång åt Läraren nudlar tillsammans med en utövare. När restaurangägaren serverade nudlarna, sade Läraren vänligt, ”det är för mycket salt i den här skålen”. Ägaren brusade upp och sade ”du vill bara krångla! Hur kan du veta det innan du ens har smakat på dem?”

Läraren svarade inte och började att äta nudlarna. Ägaren slutade att gräla när han ansåg att han hade sagt sitt och Läraren åt upp nudlarna utan att säga ett ord. När utövaren plockade bort från bordet och gav skålarna till ägaren, satte han fingret i Lärarens skål för att smaka och sade till ägaren, ”det här är för salt. Du har saltat för mycket.”

Läraren förklarade för oss ”slå inte tillbaka när du blir slagen.”

5. Berättelsen om grindvakten vid templet Shifo (Sten-buddha)

En dag besökte Läraren templet Shifo. En lokal kontaktperson och några andra utövare kom för att möta Läraren, men de väntade förgäves. Efter middagstid, antog de att Läraren inte skulle komma och de lämnade platsen. Läraren anlände kort därefter.

De första som såg Läraren var grindvakten och hans barnbarn. De började att prata med varandra och Läraren introducerade Falun Gong för grindvakten. Grindvakten sade, ”jag är för gammal och har ingen utbildning. Jag kan nog inte utöva.”

Grindvakten berättade för Läraren om problemen i sin familj och att hans barnbarn hade det svårt för sig i skolan. Pojken ville inte gå till skolan och han hängde inte med i skolarbetet.

Läraren rufsade vänligt om pojken i håret och gav honom en bit godis. Pojken åt glatt upp den.

Kort därefter, kom det glada nyheter från grindvaktens hus. Hans sonson hade förändrades. Han blev skärpt och kunde förstå saker och han var villig att gå till skolan. Han var uppmärksam och fick bra betyg.

Grindvakten tänkte. ”Läraren i Falun Gong var stor och barmhärtig. En bit godis förändrade min sonson. Falun Gong måste vara bra.” Detta fick till följd att han hjälpte en grupp bybor att börja utöva Falun Gong.

Översatt från: http://clearwisdom.net/emh/articles/2004/10/20/53632.html
Kinesisk version: http://www.minghui.ca/mh/articles/2004/9/27/85154.html