Berättelser från förföljelsen: Jag själv

Min egen bakgrund är att jag blev statslös i februari 2001, när mitt pass från Folkrepubliken Kina gick ut. Den Kinesiska ambassaden vägrade att förnya det åt mig; därför hade jag inget pass fr.o.m. då. Detta har medfört stora olägenheter. Till exempel skulle man lätt kunna vägra förnya mitt arbetstillstånd om inte den Irländska regeringen inte hade stött mig. Men lyckligtvis, vilket jag är tacksam för, utfärdade Anställningsmyndigheten arbetstillstånd åt mig för ett år till (till maj 2002). Jag kan inte resa utanför Irland, kan inte åka tillbaka till Kina (om jag gjorde det, skulle jag inte kunna återvända till Irland, utan pass och visum). Dessutom, eftersom jag aktivt avslöjar den Kinesiska regeringens förföljelse av Falun Gong-utövare så har jag säkert hamnat på deras ’svarta lista’. Beviset för detta är att när jag åkte till Beijing för att vädja för Falun Gong i januari 2000, så åkte tjänstemän från Säkerhetstjänsten (hemliga polisen) till min hemstad för att undersöka mig, de talade med den lokala polisen och anklagade dem för att ha utfärdat ett pass åt mig (det här är som ett skämt, jag kom till Irland år 1996, och regeringen förbjöd Falun Gong år 1999, hur kunde den lokala polisen förutse att de utfärdade ett pass till en ’farlig’ person för tre år sedan?). De förhörde också min kusin som arbetade i lokalregeringen, genomsökte min brors hem och ställde frågor om mig.

I Dublin ringer den Kinesiska ambassaden ofta till mig och ber mig komma till deras kontor där jag blir ’undervisad’. De betraktar mig också som en ’organisatör’ för Falun Gong eftersom jag började introducera Falun Gong för irländare i början av 1998. Jag hade svår migrän sedan jag gick i skolan; jag led av det i mer än 20 år. Jag hade också mycket svåra problem med ryggen och midjan, och min hälsa var svag, och jag blev lätt trött och stressad. Alla dessa problem har försvunnit spårlöst efter att jag började göra Falun Gong-övningarna, och följa principen Sanning Godhet Tålamod. Jag var hela tiden full av energi, och mer omtänksam, vänlig och fridfull till sinnes. Vilken hjälp metoden gav! Jag beslöt då att dela med mig av detta till så många människor som möjligt, i januari 1998. I början höll jag kurserna i Dublins stads universitet och studenter på college deltog i Falun Gong-sessionerna. Tusentals människor har gått kursen; lärt sig övningarna och läst böckerna. Nu är det fler människor som sprider Falun Gong tillsammans med mig, både irländare och kineser. Alla Falun Gong-kurser är fria. Det är för att vi alla gagnas av systemet och hoppas att andra människor ska kunna få samma fördelar precis som vi får. Efter att förföljelsen startade i juli 1999 har jag sett så många grymma och otroliga berättelser på Internet, jag står inte ut med känslan att veta att dessa oskyldiga människor blir så illa behandlade av den Kinesiska regeringen och av polisen, därför deltog jag i avslöjandet av sanningen om brutaliteten, mot kinesiska myndigheters propaganda. Bara på grund av mina ovan angivna aktiviteter fråntog den Kinesiska ambassaden mig min rätt att ha ett pass, stör mitt normala liv, tvingade mig att sluta med att frivilligt lära ut Falun Gong, och satte mig på ’svarta listan’, etc., etc.

Av ovanstående anledningar kunde jag inte åka hem för att träffa min mor. Och innan hon lämnade den här världen fanns bara 3 av hennes 6 barn hos henne, som hon ägnat ett helt liv för att fostra. Innan förföljelsen hade vi en mycket lycklig familj. När jag åkte hem på semester, endera från Beijing eller Dublin, åkte alla mina systrar och bröder också hem på några dagar för att vara hos oss och vi hade det trevligt tillsammans. Efter att min far dog i september 1998 blev min stackars mor mycket ensam. Mina systrars och bröders svåra prövningar påskyndade min mors bortgång, eftersom hon var väldigt orolig för dem hela tiden. Hennes döttrar var ’saknade’ för henne, hennes son var hela tiden fängslad och torterad (min bror har också blivit fängslad många gånger eftersom han också utövar Falun Gong), en annan dotter (jag själv) är tusentals kilometer bort och kommer nu aldrig att träffa henne igen. Min familj är bara ett exempel bland dessa miljoner familjer som förföljs i Kina. Det finns t o m familjer som har det värre än vår familj. I en familj i Hubeiprovinsen blev sonen (Peng Min, död 6 april 2001) och modern (Li Yingxiu, död i maj 2001) båda torterade till döds, alla familjemedlemmarna sitter antingen fängslade i interneringscentra eller i arbetsläger (fadern, en annan son och en dotter). Wang Lixuan och hennes 8 månaders pojke blev båda torterade till döds i ett arbetsläger. Det finns många andra familjer i vilka föräldrarna sitter fängslade och har tvingats lämna småbarn ensamma hemma utan någon som ser efter dem.

Av Dai Dongxue
Irland
23 oktober 2001