Att kultivera med barn

Jag vill berätta om vad jag upplevt under helgen för erfarenhetsutbyte och Fa-studier i Stockholm, med tanke på barnen.

Under helgen var vi Stockholm där vi bland annat utbytte erfarenheter. Jag råkade prata om barn i förhållande till min kultivering och fick då lite negativ feedback på min berättelse och det är därför som jag vill ge er en inblick i ”kulturkrocken” med barn den första dagen på mötet, när man själv inte har barn. Detta för att de utövare som kanske tror att vi som inte har barn, inte tycker om barn. Jag vill också berätta att barnen har lärt mig väldigt mycket under denna veckohelg och att jag hoppas att alla föräldrarna uppskattar hur barnen kultiverar dem. Jag själv har i min ungdom varit barnflicka både i England och i Sverige.

För mig handlar det om en ”kulturkrock” som sagt. Jag spenderar mina arbetsdagar bland lagparagrafer där det inte finns tillstymmelse till något annat än objektiv tolkning om rättigheter och skyldigheter för svenska medborgare enligt socialförsäkringslagen. I hemmamiljön kan jag arbeta med Dafa-arbete helt ostört eftersom jag bor ensam. Min släkt och mina vänner har fina barn som jag träffar då och då.

Vi startade resan till Stockholm 06:00 och efter mycket frågande hittade vi scoutlokalen (trots att anvisningarna försökte vilseleda oss hela tiden). Lokalen var mycket passande för våra aktiviteter med barn och vuxna. Barnen var uppe på andra våningen eller på vinden medan vi läste på nedre botten.

Läsning var första punkten och sedan gick vi för att äta lunch och därefter för att fortsätta läsa. Programmet var späckat så man fick verkligen skärpa sig för att hinna med. På första dagen gick jag under lunchen till vinden där vi skulle sova. Då hade många föräldrar med barn redan kommit och barnen var glada och sprang omkring överallt, hoppade på madrasser och lekte kurragömma. Jag började blåsa upp min gummimadrass vilket attraherade flera av dem. Först var min pump för otillräcklig men sedan fick jag låna en annan pump. Barnen ville hjälpa till och jag lämnade madrassen till andra för att gå och äta. Tyvärr var maten vid det laget slut så jag fick äta mackor och tycka synd om mig själv.

När jag senare kom tillbaka till vinden för att se hur det gått med madrassen hade några gulliga barn redan upptäckt att det gick att hoppa på den och leka kana med den. Jag hittade madrassen halvtom på ett annat ställe. En underbar pojke kom till mig, lade sig på madrassen som jag tittade bedrövad på och sade: ”Det är synd att inte alla har sådana här madrasser, man kan leka med den så bra.” Mitt hjärta smälte direkt och jag lämnade madrassen med förmaningar att inte ha sönder den. Alla barnen var under dagen fullt sysselsatta med att göra olika Dafa-saker och lotusblommor.

Hur gick det med madrassen? Jag fick sedan tillfälle att övernatta på ett annat ställe där alla bara skulle sova och inte leka så mycket, så madrassen vandrade dit med mig. Madrassen fick jag blåsa upp på nytt på kvällen men det var inget fel på den.

När man gick ner från vinden fanns det en jättetung dörr där som barnen hade väldigt svårt att öppna. Jag råkade gå några trappor bakom ett mindre barn som jag såg med stor möda få upp dörren men hon orkade inte hålla kvar den. Jag hann precis ner för att hålla upp dörren men hon fick sina fingrar lätt klämda ändå. Min reaktion var lite för långsam med tanke på barnets krafter att hålla upp dörren så jag kände samvetskval att jag inte hunnit dit i tid. Varje gång man kom ned från vinden fick man verkligen tänka efter om det fanns något barn bakom dörren och för det mesta var de där, på väg upp till vinden eller ner till en annan våning. Jag kände att jag verkligen behövde tänka på dem extra mycket denna helg.

Alla föräldrarna tog väl hand om barnen och inget barn störde läsningen. Det var också roligt att se hur föräldrarna var harmoniska med passningen av barnen. Varje dag, utom sista dagen, sjöng barnen visor med vuxna, även västerländska barn sjöng på kinesiska, och läste dikter ur Hong Yin utantill. De kunde mer än jag kunde utantill i Hong Yin. På söndag fick vi se resultatet av deras mödor med att tillverka Falun, lotusblommor och annat. De hade en utställning uppe på vinden och det var en fröjd för ögat och hjärtat att se detta. Många, många lotusblommor, många Falun, några hängde i ett snöre. Där fanns även bilder och annat som barnen gjort. En flicka hade sett i en dröm att om hon tillverkade 1 000 lotusblommor skulle förföljelsen vara slut när hon gjort så många. Hon tänkte börja göra lotusblommor till konferensen och paraden tillsammans med kompisar.

Sista dagen fanns det bara några barn kvar. Det kändes tomt och öde uppe på vinden. Det var så tyst där.

När man umgås med barn får man uppleva deras oskuld och ärlighet.

Så här skrev flickan om sin dröm på påskaftonsnatten:

1 000 lotusblommor

Jag drömde inatt att om jag gjorde 1 000 lotusblommor så skulle förföljelsen i Kina sluta. Så jag, Olivia och några andra barn började göra dem idag så att vi kan dela ut dem på paraden i sommar.

Evelina 12 år