Återblick på när Läraren föreläste i Guangzhou

Jag hade lyckan att delta i två av Lärarens föreläsningsserier i Kina, inkluderat den sista av dem i Guangzhou, i december 1994. Jag kunde uppfatta Lärarens storslagna moral mycket starkt igenom hela seminariets gång.

Där var mer än femtusen utövare närvarande vid den sista föreläsningsserien i Guangzhou. Detta var den största grupp Läraren hade undervisat. Godheten i Fa hade spridits från hjärta till hjärta, och från person till person, och alla utövare deltog på föreläsningen av egen vilja.

Jag bestämde mig inte för att gå till seminariet förrän dagen innan det började. Jag var student och det var mycket motstånd som jag var tvungen att komma över, sådant som att be om ledigt för en veckas frånvaro, vilket inte var så lätt få. Jag missade ett flertal tåg och bussar. När jag kom fram var alla biljetter slutsålda. Natten innan seminariet skulle börja fanns där närmare tusen utövare som inte fick plats och de tränade tillsammans utanför seminariet, i väntan på Läraren. När Läraren dök upp kände vi oss alla mycket förväntansfulla. Läraren förhandlade med sponsorerna för att låta utövarna gå in en efter en, men sponsorn ville inte gå med på det i jakt på ytterligare förtjänst. Innan Läraren påbörjade föreläsningen, kom han återigen till entrén och tittade ut på dem som önskade få komma in. Han stod där i över fem minuter, log och tittade på oss vänligt och lugnt. Alla applåderade entusiastiskt.

Senare, efter Lärarens förhandlingar med sponsorn igen, stod flera hundra människor i kö för att komma in och flera hundra tittade på direktsändningen som sändes utanför. Jag började titta på direktsändningen från den tredje föreläsningen.

Det var tre dagar i en följd, både på söndagmorgonen och på eftermiddagen. Under rasten på eftermiddagen, kunde vi aldrig ha föreställt oss att Läraren skulle komma till dem som stod utanför. Vi ställde oss omedelbart upp och ställde oss runt honom och ställde några frågor. När alla frågor hade besvarats såg vi under tystnad på Läraren. Lärarens uttryck var så fridfullt, vänligt och vördnadsfullt. När Läraren sedan gick, höll vi gångvägen fri och såg motvilligt Läraren gå. Personalen som följde Läraren tillbaks återvände och förklarade att Lärare Li var ledsen över vår situation och insisterade på att gå ut till oss. Han ville att alla skulle veta det.

Det var många rörande historier genom hela Guangzhou-seminariet. Innan lektionerna, kom Läraren tidigt till seminariet och svarade på allas frågor. Innan han började föreläsa, plockade han upp pengar och tågbiljetter som utövarna tappat och lade dem på ett bord och meddelade att de som tappat något skulle komma och hämta det efter föreläsningen.

Ovanstående är mina erfarenheter. Trots att det nästan är elva år sedan nu, har jag fortfarande Lärarens leende ansiktsuttryck kvar på näthinnan. På den svåra kultiveringsvägen och särskilt under den onda Jiang Zemin-regimens förföljelse, så blir jag varm i hjärtat när jag tänker på Läraren. Under kultiveringen har Läraren visat mig vägen gång på gång. Det lika temporärt som ett moln som skymmer solen. Så småningom kommer solen fram igen, när regnet slutat att falla. Lärarens dygd är storslagen och evig.