Brev till advokat Gao Zhisheng från EU:s McMillan-Scott

Öppet brev till Gao Zhisheng, kinesisk människorättsadvokat
4 juni 2006.

Edward McMillan-Scott (Foto: Epoch Times)

Tack för dina kommentarer efter mitt besök i Peking den 20-24 maj 2006.

Jag intervjuade då två tidigare fängslade Falun Gong-utövare, som därefter försvann. Av den anledningen kunde jag inte träffa dig. Jag har nu fått höra att jag är den förste politiker som hållit ett sådant möte: i så fall uppmanar jag många fler att göra detsamma.

Herr Niu Jinping och hans lilla dotter sitter i husarrest och herr Cao Dong är fortfarande försvunnen. Jag ligger på regimen i frågan om deras säkerhet. Herr Steve Gigliotti, den amerikanske medborgare som organiserade mitt möte blev arresterad, förhörd och deporterad. Sådant agerande hör inte hemma i dagens värld.

Förra gången jag besökte Kina och Tibet var för tio år sedan när jag arbetade med en rapport för Europaparlamentets Utrikeskommitté. Jag välkomnade uppsvinget i Kinas handel med Europa men beklagade också dess fullständiga brist på demokrati, så jag uppmuntrade till inte enbart ”business as usual”, utan även ”politics as usual”. Medan handeln har blomstrat har den politiska utvecklingen varit fortsatt frostig och den Europeiska unionens dialog med Kina om mänskliga rättigheter som då inleddes har hittills varit i stort sett fruktlös.

Mitt besök här för leden, i egenskap av rapportör åt Europaparlamentet angående EU:s nya Demokrati- och människorättsorgan, som ska verka från 2007, var avsett att undersöka hur detta skulle kunna operera i Kina. Jag träffade EU-diplomater, akademiker, frivilligorganisationer och enskilda.

Mina slutsatser är att den kinesiska regimen förblir brutal, maktfullkomlig och paranoid men att den inneboende intelligensen och självdisciplinen hos kineserna, ledda av ett civilt samhälle i utveckling och ett framväxande lagenligt styre måste leda till en demokratisk framtid.

Man känner allt bättre till fångarnas villkor i Kina men det är först under de senaste månaderna som en särskild typ av misshandel – av Falun Gong-utövare – har kommit fram i ljuset, nämligen att man väljer ut fångar för ’omvänd matchning’ av organ och vävnader för transplantation, vilket leder till deras död. Detta är folkmord, såsom anges i Artikel 2 i Konventionen om förebyggandet och bestraffningen av brottet folkmord (the Convention on the Prevention and Punishment of the Crime of Genocide):

”var och en av följande handlingar begångna i avsikt att förgöra, helt eller delvis, en nationell, etnisk, ras- eller religiös grupp som sådan: Dödande av gruppmedlemmar; Orsakande av allvarlig kroppsskada eller mental skada hos gruppmedlemmar; Avsiktligt påtvingande av livsvillkor på gruppen som beräknas orsaka dess fysiska förintelse, helt eller delvis;”.

Liksom du är jag genom min uppväxt kristen. Mina kontakter med Falun Gong-utövare under mitt besök i Peking, Hongkong och Taiwan och därefter (jag besökte 1 juni en konstutställning i Helsingfors med målningar som avbildade behandlingen av Falun Gong-fångar i Kina), låter en inte ana någon politisk rörelse. Det är, om något, en andlig utövning med ursprung i Buddha-skolan, i vilken varje anhängare som jag har träffat känns mentalt och fysiskt förhöjd av en serie dagliga övningar av Tai-chi-typ.

De utövare som jag träffade i Peking berättade för mig om sina och sina fruars fängelsevistelser, om den särskilt hårda behandling som de utstått, inklusive berövande av sömn, förödmjukande och förnedrande bestraffningar samt misshandel i upp till 20 timmar åt gången i syfte att få dem att förneka Falun Gong. En sade att han kände 30 medutövare som hade blivit ihjälslagna. De kände till skördandet av organ: en hade sett liket efter sin vän och medutövare efter att delar av kroppen hade blivit avlägsnade.

Alltsedan förföljelsen av Falun Gong startades av det Kinesiska kommunistpartiets (Kkp:s) regim år 1999, inklusive etablerandet av en särskild ”6-10” byrå för förtryck, har Falun Gong svarat med att använda avslöjande av fakta om förföljelsen och andra av regimens brott. Som resultat påstår man att fler än 10 miljoner kineser har gått ur KKP och dess närliggande organisationer.

Som brittisk konservativ har jag bevittnat med lättnad – och spelat viss roll i att uppmuntra – den frihet från kommunism som nu åtnjuts av miljontals européer. Jag uppmanar alla medlemmar i Kkp att inse att de ohyggligheter som begås i dess namn – det Stora språnget, Kulturrevolutionen och Massakern på Himmelska fridens torg – anses svara för cirka 80 miljoners död.

Det är nu antagligen frågan om en kort tid innan regimen kollapsar. De väldiga ekonomiska motsägelserna, uppenbar administrativ korruption, ett vida spritt oliktänkande på landsbygden, tilltagande mod hos religiösa grupper och förmågan hos unga människor att kringgå internet-restriktioner är alla föregångare till förändring.

Det kinesiska folket har vänner varhelst tanken, religionen och bildandet av föreningar är fria. Regimen har inga vänner och, fastän jag föraktar den, hoppas jag att förändringen blir lika fredlig som den process som ändade enpartidominansen i Europa.

Under tiden varnar jag, liksom andra politiker i hela den fria världen, dem som är ansvariga för konsekvenserna av folkmordet.

På den här årsdagen av massakrerna på Himmelska fridens torg och på andra platser år 1989, uppmanar jag mina kollegor i Europaparlamentet och i fritt valda församlingar världen över att systematiskt observera de övergrepp vilka du så modigt har bringat till offentlighetens kännedom. Jag uppmanar också EU:s alla ambassader i Kina att ge stöd – och när det är nödvändigt en fristad – till försvarare av mänskliga rättigheter, sådana som du själv. Framtiden kommer att bli allas vår domare.

Källa: http://www.theepochtimes.com/news/6-6-4/42312.html