Liu Xiangfens redogörelse för förföljelsen hon utsattes för i Peking – del 1

Liu Xiangfen är en Falun Dafa-utövare som lyckades fly till USA från Peking. Efter 1999, då det kinesiska kommunistpartiet (kkp) inledde förföljelsen mot Falun Gong, internerades hon vid fyra tillfällen. Två gånger spärrades hon in i ett interneringscenter och två gånger i ett tvångsarbetsläger. Nedan följer en sammanfattning i tre delar som beskriver hennes upplevelser.

Början på förföljelsen

Kort efter den 25 april meddelade kkp [det kinesiska kommunistpartiet] via tidningar att det inte skulle förfölja Falun Gong. Ändå förföljde det Dafa-utövare som vädjade om rättvisa hos myndigheterna. Med början den 27 april bevakades jag dagligen under två timmar av polisen när jag befann mig i hemmet. De började också trakassera mig med ursäkten att de behövde kontrollera mina identitetshandlingar eller att de ville diskutera Falun Gong med mig. Trots att de förstod att vi inte hade några dåliga avsikter genomförde de sina uppgifter utan att tveka, efter påtryckningar från ledningen och propaganda från kkp:s partikultur. De verkade inte ha några samvetsbetänkligheter alls. När vi gjorde övningarna bevakades vi av civilklädda poliser som hade gömt sig under bilar. När vi hade övat klart följde de efter personer som de inte hade så mycket information om, för att få reda på mer. På dagtid följde de också efter assistenterna.

På morgonen den 20 juli, efter att vi gjort övningarna, blev vi ombedda av en polischef att bege oss till en utövares bostad. Där berättade de för oss att myndigheterna skulle förfölja Falun Gong och bannlysa utövandet av Falun Gong. Vid den tiden misstänkte vi aldrig att myndigheterna skulle bryta mot sina tidigare löften.

Den 21 juli fick några andra utövare och jag veta att samtliga assistenter hade arresterats i hemlighet tidigt på morgonen den 20 juli. Klockan 03:00 gömde vi oss på en plats i närheten av Zhongnanhai för att undvika att bli arresterade. Vi hoppades kunna bege oss till appellationskontoret så snart det öppnade på morgonen för att vädja om rättvisa hos myndigheterna. Hela gatan var full av poliser vid den tiden. Poliserna började fråga ut oss. En polis avslöjade av misstag deras hemliga planer. De hade inte ens tagit av sig kläderna när de gått och lagt sig de senaste fem dygnen. De hade väntat på oss. Då förstod vi att arresteringarna av assistenterna hade varit en fälla. Några av utövarna som hade gått för att vädja arresterades och fördes bort, men jag lyckades undvika att bli anhållen genom att vandra på smågator vid sidan om. Jag kom inte fram till appellationskontoret förrän 10:00. Den dagen kom flera miljoner utövare till Peking, men få av dem lyckades ta sig igenom polisens kontroller. Bara 1 000 utövare nådde fram till appellationskontoret. Alla stod lugnt och stilla vid sidan av vägen, utan att störa trafiken eller skräpa ner. Polisen och militärpolisen stod framför oss.

Klockan 12:00 kom massor av soldater dit och föste in oss i olika fordon. De som stretade emot tog de tag i håret på eller i halsarna och släpade iväg. Vi fördes till Fengtais idrottsplats. De delade upp oss i olika enheter för att göra oss svagare. Poliser och soldater omringade varje enhet. Därefter började de arrestera yngre Dafa-utövare. Klockan 18:00 hade de trappat upp aktionen och massor av personer hade arresterats. En del kvinnor hade fått kläderna sönderslitna när de bars in i fordonen så att deras intima kroppsdelar var fullt synliga. Skor saknades och flera personer var blåslagna.

Klockan 05:00 den 22 juli försökte några utövare och jag vädja igen. När vi kom till Xidan (ett populärt köpcenter i centrum av Peking) förstod vi att vi inte skulle kunna nå fram. Det fanns bussar och civilklädda poliser vid varje gatukorsning som väntade på att arrestera fler personer. Vi tvingades stå på trottoaren. 11:00 började massarresteringarna igen. Vi transporterades till en skola där vi lämnades i den stekheta solen. Lite senare kom poliser från Haidiandistriktets polisbyrå för att flytta oss. De visade videofilmer som svartmålade Dafa och Läraren. Vi tvingades se det förfabricerade meddelandet som hade preparerats av kkp:s inrikesministerium och polisen inför bannlysningen av Falun Gong. Därefter fördes vi tillbaka till polisstationen.

Poliserna förhörde mig till 03:00. De ville inte släppa mig om jag inte skrev ett så kallat garantiuttalande, där jag lovade att inte gå emot regeringen. Morgonen därpå när jag gjorde övningarna vid ett bostadsområde, kom chefen för Yuxins polisstation i Haidiandistriktet dit med en grupp poliser. De tog min bandspelare i beslag. De arresterade mig och en annan Dafa-utövare och tog med oss till polisstationen.

Den 28 juli tvingade de min hyresvärd att sparka ut mig från bostaden. De hävdade att mitt hem var ett centrum för Fa-studier och hotade hyresvärden med att ta hela hans fastighet i beslag, se till att han blev utan arbete och pengar om han inte gjorde som de sade. Hyresvärden visste att vi var goda personer som inte hade gjort något fel och jag fick därför möjlighet att flytta till en annan lägenhet som han hade. Så snart jag kom till min nya bostad förstod jag att polisen snart skulle arrestera mig. De sökte efter mig överallt. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till och ringde upp chefen för polisstationen för att vädja till hans medkänsla. Därefter hittade de mig ganska snart. På kvällen fanns det personer på plats som bevakade lägenheten. Samtidigt fick vi information av hyresvärden om vad som skulle ske. Vi flyttade hastigt ut på morgonen och lyckades undkomma. Vi tog oss till Chaoyangdistriktet.

Arresterade och bortförda till Hainanprovinsen för förföljelse

Klockan 09:00 den 21 september 1999 var jag på väg för att betala telefonräkningen tillsammans med min barnvakt och höll plånboken i handen. Plötsligt kom en storvuxen man rusande mot mig. Tre fordon utan nummerskyltar körde mot mig. De tog tag i mig och satte mig i en bil. De lade en filt över mig och tvingade ner mig på golvet. Jag trodde att det var fråga om ett rån, men de var poliser. De hade följt efter mig ett bra tag.

Samtliga interneringscenter var helt fulla av Dafa-utövare. De väntade tills klockan 17:00 innan de förde mig till Pekings säkerhetsbyrå för videofilmning. Sedan internerade de mig där, på en plats som vanligtvis höll viktiga politiska brottslingar som exempelvis spioner.

Efter tre dagar tog de mig till Hainan för ytterligare förföljelse. De varken förhörde mig eller följde andra rättsliga procedurer. När jag suttit internerad i 100 dagar skrev jag ett brev till chefen för polisbyrån. Jag berättade att mina rättigheter att vara en god och frisk person hade kränkts och att livet hade blivit meningslöst. Jag skrev att jag tänkte hungerstrejka tills de släppte mig. Senare berättade polischefen att han alldeles hade glömt bort mig. Han trodde att jag skulle ha fått vara kvar ända tills fängelset slog igen om det inte hade varit för brevet jag skrev. De släppte mig lite senare, men inte förrän jag skrev ett garantiuttalande där jag lovade att inte vädja om rättvisa hos myndigheterna, trots att detta innebar om en grov kränkning av den kinesiska konstitutionen.

Jag förbjöds att återvända till Peking efter att jag släpptes. Jag hade inget annat val än att skriva ett brev. Jag påminde dem om att deras plikt borde vara att försvara och upprätthålla lagen i stället för att bryta mot den. Under hela den perioden sökte min make efter mig, men inget interneringscenter ville erkänna att de hade spärrat in Falun Gong-utövare. De kunde inte hitta mig och mina svärföräldrar och min pappa blev sjuka. Min dotter hade ingen som kunde gå med henne till daghemmet och min son hade ingen som tog hand om honom. De kunde inte längre leva ett normalt liv och led både fysiskt och psykiskt av detta.

(fortsättning följer)

Kinesisk version: http://minghui.ca/mh/articles/2006/10/20/140628.html
Engelsk version: http://www.clearwisdom.net/emh/articles/2006/11/2/79574.html