Kinesiska arbetare möter Falun Gong i Hallstahammar

En utövare i Västerås fick i Vestmanlands Läns Tidning syn på en artikel där det berättades att drygt 60 kineser skulle komma till Sverige för att demontera en industri i Surahammar, några mil från Västerås. De skulle vara här i ett halvår och bo i tomma kommunala bostäder i grannorten Hallstahammar. Detta var naturligtvis ett värdefullt tillfälle för dem att få veta sanningen om förföljelsen.

Att författaren till tidningsartikeln fick tag på uppgifterna är märkligt, för i övrigt var kinesernas besök helt anonymt. Folk vi pratade med på orten visste ingenting och på kommunernas hemsidor fanns ingen information. Vi gjorde ett par besök i Hallstahammar och Surahammar för att lokalisera dem. Av det kommunala fastighetsbolaget fick vi veta i vilket område de bodde. Efter att ha frågat en mängd människor lyckades vi dra slutsatsen vilka trapphus det var. Det syntes dock inte ett spår efter kineserna och ingen i området visste något om dem, förutom att de då och då sågs åka iväg och komma hem i bussar. Trapphusen var låsta och det tycktes vara svårt att få fram någon information.

Efter att under en tid därefter i sinnet ha fokuserat på att nå fram till kineserna på ett bra sätt löstes emellertid allting mycket fint. Vid nästa besök i Hallstahammar var personalen på fastighetsbolaget mycket hjälpsamma och en vaktmästare följde med och låste upp till trapphusen. Det visade sig vara en tidpunkt då många arbetare precis skulle ge sig av till ett skift på arbetsplatsen. Vi fick tillfälle att personligen lämna över material till flera av dem och möta deras blickar. Tyvärr var språket en starkt begränsande faktor då ingen av dem kunde tala engelska. En kvinna var dock mycket vänlig och hon fick många kuvert med material som hon skulle dela ut till de andra som inte fått personligen. Vi fick en speciell kontakt den korta stund vi möttes, trots att vi inte alls kunde tala med varandra. Kineserna blev förvånade när de fick materialet. De flesta verkade tycka det var lite spännande att få ett sådant material i Sverige. Ett par av dem lyckades förmedla att det tyckte att Falun Gong är bra i Sverige men dåligt i Kina. Oavsett deras reaktion var det i alla fall ingen som var oberörd av händelsen.

Efter ytterligare en tid gjorde vi ett nytt besök hos kineserna. Vid detta tillfälle följde en kinesisk utövare i Västerås med för att vi bättre skulle kunna kommunicera med dem. Återigen var det helt dött omkring husen och ingen människa syntes till. Vi var emellertid fast beslutna att nå fram till kineserna och prata och lämna lite kinesiska tidningar. Efter en stund kom den vänliga kvinnan ner till ytterdörren och pratade med oss. Samtliga arbetare var på fabriken och kvinnan, som vad vi förstod hade följt med till Sverige i egenskap av kock, var ensam i huset. Kvinnan och den kinesiske utövaren pratade en lång stund och med honom som tolk lyckades vi nå fram till varandra. Kvinnan berättade att alla arbetarna hade läst materialet med intresse. De hade också haft diskussioner inom gruppen om innehållet. Det förekom olika åsikter. En del trodde på informationen medan andra hade svårt att tro på något som stod i sådan kontrast till propagandan i Kina.

När vi skildes åt vara både vi och kvinnan mycket berörda av samtalet. Det kändes att något speciellt hade utspelats denna regniga dag i Hallstahammar. De flesta av arbetarna har nu lämnat Sverige och resten skall precis ge sig av. Vissa jobbar vidare på nytt projekt i Tyskland. Både de som åker hem till Kina och de som reser vidare i Europa har nu fått goda förutsättningar att med klara sinnen bilda sig en egen uppfattning om förföljelsen i Kina.