Offrens brev till direktören för lägret vittnar om misshandel, tortyr och anlitande av våldsmän

Brev från ett offer till Wujiabaozi arbetsläger i staden Fushun i Liaoning-provinsen

12 februari, 2001

Jag är en manlig Falun Gong-utövare som en gång hölls i Wujiabaozi arbetsläger i staden Fushun i Liaoning-provinsen. Många av tjänstemännen där vet att jag blivit utsatt för fysiska övergrepp och misshandlad. Jag har rapporterat detta till direktör Xu många gånger och berättat för honom att jag skrivit brev till de två direktörerna tidigt i januari, för att låta dem få reda på detaljerna. Men tidigt i februari sa direktör Huang beträffande tre eller fyra av Falun Dafa-utövarna som hölls där: "Några Falun Gong-utövare har spridit rykten på internet som säger att vi har slagit dem, kastat dem på marken och anlitat våldsmän för att tortera dem... Dessa personer [Falun Gong-utövare] har arresterats." Direktör Huang, allt detta är sanningsenliga fakta och jag är ett av offren. Du kan kontrollera med direktör Xu och andra poliser där och jag kan personligen vittna inför åklagaren eller domstolen. Allt är sant!

Den 11 februari 2001 hörde jag en röst som bad om hjälp i de manliga cellerna och såg sedan personen som blivit slagen hjälpas in i tvättrummet. Synen var tragisk att skåda.

Jag var bestämd och obeveklig sedan jag skickades dit den 2 november 2000. Den 21 december blev jag förflyttad från den manliga gruppen till kvinnornas grupp för att bli hjärntvättad. Under de sex dagar och en natt i kvinnornas grupp, blev jag utsatt för alla möjliga slags tortyr. Jag tvingades att böja mig framåt och "åka flygplan" (Denna typ av tortyr bygger på att huvudet böjs ner så långt som möjligt, medan händerna dras upp och hålls kvar i sin högsta punkt. Höfterna måste peka uppåt. Man tvingas behålla denna ställning oförändrad i en lång tidsperiod. Kroppen ser ut som formen av ett flygplan i denna ställningen, vilket har gett tortyrmetoden sitt namn.) Sedan skulle någon slå mig riktigt hårt på huvudet. Så snart jag misslyckades med att stå stilla i rätt position, skulle en grupp råskinn misshandla mig. De lyfte upp mig och kastade ner mig och släpade sedan mitt huvud så att det krockade med väggen. De två allvarligaste fallen var: En gång landade jag på min midja först, en annan gång slog ett av mina vänstra revben i marken, vilket orsakade stor smärta en längre tid och jag kunde inte vrida runt kroppen.

När jag kom till den kvinnliga gruppen rapporterade jag till direktör Xu hur de manliga grupperna torterade människor, såsom att tvinga utövare att huka från 05:00 till 23:00 för att få dem att ge efter. Under de dagarna i de kvinnliga cellerna blev jag slagen varje dag. Mitt huvud var svårt svullet; mitt ansikte var gult och blått; mina ögon var så svullna att de inte gick att öppna och blåmärkena fanns överallt på min kropp. Xu skickade mig tillbaka till männens grupp den 26 december och hävdade att de inte skulle behandla mig på det här sättet igen. Men i januari i år skickade den manliga gruppen mig till Grupp Fyra, där jag tvingades att "åka flygplan" igen. Jag ombads att sänka mitt huvud så lågt som möjligt och lyfta mina händer så högt som möjligt bakom ryggen. Dessutom måste jag hålla knän och höfter raka och fötterna ihop. Ibland kramade och tryckte de till och med på mina akupunktur-punkter. Min kropp var för svag för att stå emot tortyren och det gick inte mer än en timma förrän jag kastade upp svart vätska till att börja med, sedan röd och därefter maten som var kvar i min mage. När direktör Xu hade ett samtal med mig, berättade jag för honom om misshandeln och betonade faktumet att jag kastades ner. Direktör Xu såg till att jag togs in på Fashuns tredje sjukhus.

Direktör Huang, du är ett vittne till att jag blev misshandlad. Jag kommer ihåg att det var en natt då jag blev så svårt slagen att jag föll ihop och var tvungen att stödja mig mot ett bord i den kvinnliga cellen. När du och en annan person från den politiska och administrativa kommittén kom in, fäste ni ingen uppmärksamhet på mitt lidande och ni satt vid bordet och talade och skrattade med de där kvinnliga förrädarna. Ni gjorde ingenting alls för att stoppa misshandeln.

När jag blev slagen var samtliga poliser i den kvinnliga gruppen närvarande. När jag inte kunde stå upp, ropade några andra utövare också på poliserna, men poliserna sparkade mig och tvingade mig att "åka flygplanet." Ibland vred de till och med om mina armar för att få mig att stå upp igen. I en kvinnlig cell knuffade och drog de kvinnliga förrädarna mig fram och tillbaka och krockade mitt huvud mot väggen. Allt detta bevittnades av poliserna där.

Anlitandet av råskinn är också sant. Under de dagarna då jag hölls illegalt i de kvinnliga cellerna, kom en kvinna fram till mig och sa: "Har inte ert folk talat om tålamod? Försök att ha tålamod med mina slag." Sedan bad hon de andra att flytta sig och höjde sina armar för att slå mig i ansiktet. Till slut sa hon att hon inte kunde fortsätta för att hon var trött och att hon var tvungen att gå hem för att hennes svärmor var sjuk och att hon inte kunde komma nästa dag. Jag kunde lägga märke till att hon inte var en av tjänstemännen där. Chen Ming är inte heller en av tjänstemännen i arbetslägret, men hon beordrade alla kvinnliga fångarna att slå mig och svor på att omvända mig. Det finns några personer som släpptes från Masanjia arbetsläger (ett ökänt arbetsläger i Liaoning-provinsen) och kom för att ansluta sig till gärningsmännen här. En natt talade kapten Wu med en kvinna vid namn Chen i Grupp Två, som snart skulle släppas fri, "Vi hoppas att du kan stanna kvar för att hjälpa till med att omvända utövare och du kan tjäna omkring 600-700 Yuan varje månad. Varför funderar du inte över erbjudandet och låter oss få reda på ditt beslut?" Men det visade sig att hon inte blev frisläppt, eftersom hon ombads att omvända utövare som kom från sin hemkommun.

Den 11 februari vred ledaren Jiang, hos den manliga gruppen, upp volymen på TV:n till den högsta möjliga, men kunde ändå inte dölja rösterna som skrek på hjälp.

Fysisk bestraffning är vanlig på Fushun arbetsläger. Detta uppförande fördärvar bilden av vårt land och folk.

De skyldiga kan aldrig undkomma himlens rättvisa. De som har begått dåliga gärningar kommer att få sitt rättmätiga straff.

Källa: http://www.clearwisdom.net/emh/articles/2001/11/9/15527.html

Kinesisk version tillgänglig på http://minghui.ca/mh/articles/2001/11/4/19052.html