Se dig omkring – hur många dimensioner är du medveten om? Naturligtvis är svaret fyra: tre rumsliga dimensioner och en tidsdimension. Med hjälp av dessa fyra dimensioner kan man lokalisera och katalogisera vad som helst som inträffar var som helst i universum. Men varför just fyra? Var kommer de ifrån? Fram till ganska nyligen nöjde sig de främsta hjärnorna med att "det är bara så det är". Sedan, för bara 87 år sedan introducerade Albert Einstein sin relativitetsteori, vilken kombinerar de fyra dimensionerna till ett koncept med en rumstid. Plötsligt blev universum lätthanterligt, formbart. Fysiker insåg att rum och tid inte är absoluta, utan i stället kan de fluktuera, böja sig och till och med vrida sig in i sig själva för att forma exotiska astronomiska objekt såsom svarta hål [1].
Författaren säger i artikeln att fysiker som studerar universums struktur insåg att det inte finns någon given orsak till att det skulle finnas just fyra dimensioner. Extra dimensioner är enkla att beskriva matematiskt. Varför skulle de inte existera? I själva verket har teoretiker visat att hur svårt det än är att föreställa sig idén, så är extra dimensioner inte bara är möjliga utan också nödvändiga för en överensstämmande beskrivning av rumstid. På 1970-talet till exempel, arbetade teoretiker med att få gravitation och kvantumteori att gå ihop till en elegant modell som benämndes strängteorin. Strängteorin innebär att universums mest fundamentala partiklar är mikroskopiska strängar. Den behövde betydligt fler dimensioner än de fyra vanliga[1]. Vårt universum består av åtminstone tio dimensioner, men de sex andra är så små att man inte kan upptäcka dem på vanligt sätt.
Enligt författaren avslöjar teorin att vårt "synfält" kan vara begränsat till ett lägre dimensionellt membran, inneslutet i den högre dimensionella rumstiden och att det här kan vara orsaken till att människor inte kan se andra dimensioner. Kollisionerna eller växelverkan mellan membran kan kanske utlösa en serie big bangs när de kolliderar gång på gång, vilket banar vägen för utvecklingen av den struktur av universum som vi kan observera[1]. I juni 2001 publicerades en artikel i en annan välkänd tidning, Nature, som också utvecklade en teori i vilken vårt universum bara är ett lager av membran inom multipla dimensioner och hela multi-dimensionen existerar i en hyperrymd i formen av membranlager. Några dimensioner kan vara små som atomer och andra kan vara oändligt stora. Deras existens har en mycket stor påverkan på vårt universum, även om människor inte kan upptäcka dem så enkelt[2].
Modern västerländsk vetenskap har inte upptäckt existensen av multi-dimensioner förrän nyligen, men i det forntida Asien och särskilt inom kultiveringssamfundet [de som förbättrar eller "kultiverar" kropp och sinne genom meditation, kampsporter, qigong, etc.], är det inte alls något nytt koncept. En rad historiska förteckningar visar att kultiverare kan se varelser och föremål i andra dimensioner och några av dem kan till och med gå in i andra dimensioner. Några nutida upptäckter, såsom klärvoajans, har också verifierat existensen av multipla dimensioner. Det kan vara på det viset att människor inte bara behöver modern vetenskap för att avslöja strukturen och egenskapen hos multidimensioner, de behöver också utforska den djupare visdomen som finns inom den forntida orientaliska kultiveringskulturen.
Referenser:
1. http://www.sciencemag.org/cgi/content/summary/296/5572/1417
2. Nature 2001 June 28 Vol. 411
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.
läs mer ...