Min erfarenhetsberättelse

Presenterad vid Erfarenhetsutbyteskonferensen i Philadelphia 2002

Hej alla. Mitt namn är Christine Loftus och jag är en 22-årig utövare från Kanada som studerar vid Brock Univerity. Jag kom i kontakt med Falun Gong på en hälsomässa för lite mer än 4 år sedan. Det som först attraherade mig var ärligheten och välviljan hos utövarna. Så lite jag förstod om vad jag egentligen snavat in på. Under min kultivering har jag haft möjligheten att skriva några berättelser till erfarenhetsutbyteskonferenser. Nu när jag tänker på vilka erfarenheter jag tidigare delat med mig av, kan jag se att jag hållit tillbaka angående vissa saker p.g.a. rädsla för vad andra skulle tycka om mig. Jag tror också jag delat med mig av saker på ett sätt som fått mig se bättre ut än vad jag i själva verket varit. Idag vill jag dela med mig av de saker jag lärt mig och de misstag jag gjort. Jag vill inte få det att verka inbillat eller häpnadsväckande, idag vill jag dela med mig av mitt hjärta.

Jag gick nyligen igenom en tuff period i min kultivering. Jag tror att jag under en tid inte var en uppriktig kultiverare. Jag tror man kan säga att jag inte kultiverade flitigt, en utövare ska ju oavbrutet förbättra sig själv och det gjorde inte jag. Jag vill erkänna att jag faktiskt lade märke till vissa fasthållanden och jag ansträngde mig inte för att övervinna dom. Det inkluderade även rörelseövningarna, att inte lämna ett flygblad till en kines [som vilseletts av Jiangs regims lögner om Falun Dafa /red] på bussen för att folk kunde titta på mig och jag läser imorgon istället, jag är för trött nu. Jag kommer ihåg hur jag brukade handskas med det; när jag upptäckte ett fasthållande gjorde jag mitt bästa för att övervinna det. Det verkade som om jag hamnat i en slentrian. Jag tror att under vår kultivering görs misstag och det är meningen att vi ska lära oss av dom och förbättra oss varje gång. Men det är dock ett allvarligt problem om du inser att du gör inte gör bra ifrån dig och sårar människor, fast ändå inte försöker ändra på situationen. Detta är vad jag gick igenom.

I Mot Fulländning säger Mästaren; ”Att med fasthållanden studera Fa är inte genuin kultivering. Men det går att i kultiveringen successivt inse sina egna grundläggande fasthållanden, ta bort dem, så att en kultiverares standard kan uppnås.”

Under denna tid kan jag säga att jag inte kände det magnifika med Dafa i hjärtat och jag tänkte inte som en Dafa-utövare. Jag hade en massa mänskliga begrepp i mitt hjärta som störde och det hindrade mig från att göra saker. Jag verkade ha glömt bort kraften i Dafa. T.ex. jag hade en massa negativa tankar om vad som var möjligt att göra för Dafa, jag såg på en del saker som bördor istället.

På ytan såg nog allt bra ut gentemot andra utövare, jag utförde ju saker men mitt hjärta var inte rent. Jag blev blev nöjd när jag fick uppmärksamhet eller erkännanden för saker jag gjort. Jag insåg inte vilket problem detta var eftersom det verkade vara en del av mig.

Jag kan lyckligtvis nu säga att jag övervunnit dessa saker. Jag tror att det största problemet var att jag inte var tillräckligt uppriktig. Så jag gjorde vad jag kände Mästaren sagt åt oss att göra, vilket är att jag gjorde mig oförställd. Jag tog ett medvetet beslut att ändra mig att flitigt eliminera fasthållanden när jag stötte på dom och göra så mycket som möjligt efter min förmåga. Jag var tvungen att bereda mig på att uthärda saker och att ändra mig själv. Det här var inte något som hände över en natt. Det har varit en gradvis och underbar förändring från hjärtat. Som ett resultat började jag känna mer klarhet med saker jag måste göra och hur jag ska göra dem. Jag känner mig mer sorglös och avslappnad, dessutom har jag kunnat ta på mig mer arbete. Jag känner mig mer säker och bestämd i saker jag gör.

Nyss hade vi en bra diskussion mellan några kinesiska och västerländska utövare om spörsmålet angående utdelandet av flygblad till kinesiska representanter framför riksdagshusen i Toronto. En del kinesiska utövare var orubbliga i sitt sätt att dela ut dessa och en del västerländska utövare tyckte att det var opassande. Säkerhetspolisen i parken gav våra utövare en bestämd varning. Som västerlänningar kände vi att det var viktigt att förklara för kinesiska utövare vad som var passande att göra i Kanada. Hur som helst, de var ärliga i sina försök att klargöra sanningen med upprätta hjärtan. Jag insåg inte att mitt hjärta inte var rent beträffande de kinesiska utövarna, att jag nästan behandlade dom som om de låg efter mig i förståelsen av detta bara för att dom inte växt upp här i Kanada.

Det dom gjorde var ju egentligen det mest heliga och viktiga. Jag förbisåg detta för att jag var så fast vid att följa alla regler. De gör övningarna och de sprider flygblad ute hela dagen oavsett hur varmt eller kallt det är. De uthärdar vind och regn. Kinesiska representanter kom ända från Kina. De kinesiska utövarna ville inte att de skulle missa detta tillfälle och jag tyckte inte att det var passande?

Jag insåg hur mycket jag låtit den västerländska mentaliteten att följa alla lagar mycket stelt, hindrat mig i klargörandet av sanningen. När jag insåg detta förstod jag även att detta fasthållande hindrat mig från att göra andra saker också.

Nyligen läste jag delar av en erfarenhetsberättelse skriven för ca 3 år sedan av en amerikansk utövare. Utövaren skrev om att ha hicka och att vilja bli av med den. Hon prövade flera metoder men lyckades inte. Äntligen, sade hon, utan avsikt till sig själv. Då försvann den. Denna lilla erfarenhet hjälpte mig mycket. Jag insåg hur ofta jag omedvetet gjorde nåt med avsikt att nå ett visst resultat. Att ta saker mer som dom kom var ganska främmande för mig. Jag tror det grundade sig i en viss brist på förtroende eller tack vare fasthållandet att uppnå ett visst resultat. Att kunna ha fullt förtroende är äkta frihet.

Det sista jag skulle vilja dela med mig av är betydelsen av att alltid uppföra oss på ett rättfärdigt vis i alla miljöer. För några veckor sedan, när jag stod vid bussterminalen och väntade på min buss, kom en gammal vän och knackade mig på axeln. Jag blev ganska förvånad att han kände igen mig bakifrån då jag bar en större vinterkappa och en ryggsäck, jag hade även klippt mig sedan han sist såg mig. Jag frågade hur han hade känt igen mig. Han sade att han sett mig på avstånd inifrån hans buss som mötte den jag åkte i. Sen när han närmade sig mig såg han en Falun Dafa knapp på min ryggsäck, så han bestämde sig för att chansa att det var jag. Jag tänkte med en gång på vad jag hade gjort just då när han först såg mig. Hans förklaring påminde mig om att vi ofta är iakttagna fast vi inte vet om det. Därför tror jag att vårt uppförande alltid är mycket viktigt. Även när vi tror att ingen finns i vår närhet iakttas vi.

Jag tror det är mycket viktigt att vi konsekvent föregår med gott exempel när vi är med andra människor. Vem är egentligen personen som iakttar dig? Jag tror att föregå med gott exempel inkluderar att göra bra ifrån sig på jobbet, skolan, hemma och familjen. Även att ha ett snyggt och prydligt uppförande och ett passande och hederligt beteende.

Jag tror det är lätt att glömma bort de små sakerna när det finns så många stora och viktiga projekt att utföra. Jag tror att om vi försummar dom, då kan det stå som ett dåligt exempel för andra och till och med hindra våra stora viktiga projekt från att flyta på. Mästaren säger: ”Du lämnar energi på vad än du vidrör och allt kommer att stråla klart.” [Ej officiell översättning /red]

Jag är så glad för att jag idag fått tillfället att dela med mig av mina erfarenheter till er vid denna konferens. Tack så mycket för er uppmärksamhet.

http://www.clearharmony.net/articles/200212/8745.html

Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.