Att alltid sätta Fa främst

Ibland tycker jag att jag är för jäktad för att studera Fa [Böckerna inom Falun Gong], göra övningarna och sända upprätta tankar varje dag. Därför blir mina xinxing-problem alltmer framträdande. Ibland inser jag problemen, men jag vill inte självmant göra mig av med dem. När jag råkar ut för någonting, faller min xinxing [moralstandard, hjärtats natur]. En dag när mitt sinne var lugnt, läste jag om och om igen Mästare Lis senaste artikel “Fa-föreläsning vid konferensen i Philadelphia 2002” och “Det essentiella för vidare framsteg” och jag upptäckte då att fasthållandet fåfänga hindrade mig ifrån att titta inåt och att det höll mig tillbaka.

Oavsett vilken typ av Dafa-arbete vi utför, kan vi inte bara ytligt säga “Jag tar ansvar för Dafa”, för att dölja sina egna fasthållanden som behöver elimineras av varje Dafa-lärjunge. Alla inser det här, men det är oundvikligt med problem när man verkligen gör någonting åt det. Att upplysas till det här, är i själva verket att fästa mer uppmärksamhet på personliga saker och att omärkligt sätta Dafa på andra plats. Ta mig själv som exempel; i början värderade jag min egen uppfattning högt. Även om jag inte sade någonting öppet, tänkte jag för mig själv att “Andras idéer är sämre än mina”. Än värre var att jag på djupet ursäktade mig med “Det här är från Fa och jag kan inte påverka hela kroppens resultat”. Senare kände jag mig fortfarande obekväm i hjärtat, trots att jag insåg mitt misstag och vågade erkänna det. Djupare inuti finns fasthållandet fåfänga. Jag undrade om någon hade upptäckt mitt fasthållande som avslöjades tidigare. Nu när jag tänker på det, känner jag att det verkligen är löjligt. Mitt sinne var hela tiden blockerat och jag hade redan glömt bort Dafa. Mina tankar kretsade kring vad jag är, hur jag är etc. När jag förstod att jag hade så många fasthållanden, studerade jag omedelbart Fa och sände upprätta tankar; eliminerade dålig tankekarma, felaktiga föreställningar och yttre störningar. Efter det här kändes det bekvämare i mitt hjärta och trycket minskade. Jag tänkte på att ta en upprätt väg och förbättra mig holistiskt.

Efter det här, när jag diskuterade med en annan utövare och fick reda på att han hade utfört massor av Dafa-arbete efter att han var klar med sitt deltidsarbete varje natt, fick jag tårar i ögonen. Jag var missnöjd tidigare, men har jag verkligen gjort bra ifrån mig? Sedan tänkte jag på varför utövare beklagar sig för varandra. Vi borde alla börja med att se på oss själva. Vi hade en bra relation och därför var det inte så konstigt att vi kände oss generade inför att visa våra fasthållanden för varandra. Ibland tycker vi att vi kultiverar bra och att vi kan komma till insikt själva genom att titta inåt. I själva verket är det inte motstridigt att titta inåt och att påpeka andras brister. Vi behöver först titta inåt och upptäcka våra egna brister. Om jag får reda på någonting och andra har fastnat i sin förståelse, om jag förstår orsaken, borde jag då inte tala om det för dem för att hjälpa dem att förbättra sig? Jag har upplysts till faktumet att vanföreställningarna och karman som finns hos oss är sammankopplade. Ondskan kan se mycket tydligt och kommer att förfölja oss svårt. De kommer inte att ge upp, även om det bara är en enda utövare som inte har upprätta tankar. Mästare Li har emellertid betonat många gånger att vi inte erkänner de gamla krafterna, vi behöver inte deras arrangemang. Det här förutsätter att Dafa-lärjungar bildar en kropp. Om alla utövare kan ta hänsyn till andra först, tänka vänliga tankar om andra utövare, även om de har brister så talar vi om det för dem i stället för att baktala dem, vilka ursäkter kan de gamla krafterna då använda för att hitta kryphål och förfölja utövare godtyckligt? Som en följd kommer Fa-upprättande arbete att gå lättare och fortare, med bättre resultat och vårt xinxing kommer att förbättras

I början när jag kom i kontakt med de här konflikterna och svårigheterna, ville jag inte engagera mig så mycket. Det var oansvarigt gentemot Dafa, andra utövare och mig själv. Med tanke på hur möjligheter om och om igen har arrangerats för att vi ska kunna rädda levande varelser [se ordlistan] och eliminera ondskan, låt oss kontinuerligt göra oss av med dåliga substanser i våra kroppar och bevisa vår mäktiga dygd samtidigt. Med tanke på alla de levande varelser som har vilseletts, borde vi inte skynda oss och rädda dem? Vi är utövare av samma skola och vi fullbordar alla vår väg med att räta upp Fa tillsammans. Vi borde göra bättre ifrån oss.


Ovanstående är bara min egna förståelse, påpeka gärna brister och korrigera dem.


Översatt från: http://www.clearharmony.net/articles/200301/9580.html
Kinesisk version: http://www.yuanming.net/articles/200301/16088.html