Storbritannien: Regnet öste ner vid Londons Leicester-torg!

Reds. kommentar: För en foto-rapport av aktiviteten som beskrivs i artikeln nedan, vänligen se Storbritannien: Falun Gong-utövare uppträdde utomhus i Londons Leicester Square (Foton)

Efter att försökt vårt bästa för att inte gå vilse i Londons vidsträckta stad, anlände vi från många håll och platser, däribland Skottland, Wales och Sverige, för att vid elva tiden på förmiddagen den 9 februari mötas vid Londons Leicester-torget. Utövare hoppades kunna fira det kinesiska nyåret med människor i London på Leicester-torget. De planerade aktiviteterna var musik och sång av utövare, dans och en föreställning skriven av en engelsk dramatiker som skildrar Jiang-regimens förföljelse i Kina – och regnet öste ner…

Innan scenen var klar, sökte en del skydd under en biografmarkis för att behålla ansiktets teatersminkning och vackra frisyr som en skottsk utövare jobbat med tidigt den morgonen. Hon hade gått miste om en hel del sömn genom att resa över natten från Edinburgh för att ornda med vårt smink före uppträdandet… men hon brydde sig inte om det…

Ljudanläggningen var inlindad i plast mot vädret. Ljudanläggaren bar som vanligtsandaler, tog inte det egna som det viktigaste, utan hans mikrofoner och förstärkare – dyrbara saker för att avslöja sanningen… fötterna genomblöta, men han brydde sig inte…

Varje del av presentationen introducerades på engelska och kinesiska och så vi började med, “God morgon allesammans, vi är Falun Gong-utövare. Välkommen till Leicester-torget! Vi ger er en hyllning till vårfestivalen. Gott nytt kinesiskt år till Londons befolkning och till alla av alla nationaliteter.”

Vi uppträdde först med Falun Dafas vackra och fridfulla övningar och förklarade att de passar alla åldrar att utöva. Efter övningarna förklarade vi att många stycken var komponerade och arrangerade av utövare själva. Den första av dem var en traditionell orientalisk solfjädersdans koreograferad till den underbara musiken ”Falun Dafa Hao” (”Falun Dafa är bra”).

Sedan började vi!

Regnet det öste ned… men vi brydde oss inte…

En kvinnlig utövare framförde ett stycke hon själv komponerat för Pi Pa eller traditionell kinesisk luta. Det hette ”Praise the Cosmic Law” och ljöd ut över torget, heligt och djupgående.

Vissa ansikten bland åskådarna framträdde ibland lite mer. En person tyckte jag att jag kände igen men hade aldrig sett honom förut. Han ansikte var så rent och hans ögon var en lång stund fixerade på mig med en blick av förutbestämt öde. Han var så välbekant, jag var nästan övertygad att han var min bror, han log och tog en broschyr och gick mot Londons folkträngsel.

Vi berättade att vi firade med några av våra vänner men att några saknades. Vi sade att dessa saknade sorgligt nog är fängslade i Kina, blott för utövandet av Falun Dafa och tron på principerna Sanning, Medkänsla, Tolerans. Vi sa att våra tankar går till dem i deras lidande då vi bär dem i våra hjärtan.

En är Bao Lian, syster till en utövaren Baosheng. En utövare sjöng med Bao Lians bror en sång om hans syster som är fängslad i ett kinesiskt fängelse på okänd plats. Sedan framförde vi ett stycke speciellt för dem. Nästa stycke var om Yongjies och Bao Lians berättelse, både på kinesiska och engelska. Vi berättade för alla att vi firade med några av våra vänner men att några saknades. Vi sade att dessa saknade sorgligt nog är fängslade i Kina, enbart för utövandet av Falun Dafa och för att man följer principerna Sanning, Godhet Tålamod. Vi berättade om hur Yongjie och hans fästmö växte upp tillsammans i Kina. Om deras otroliga lycka att börja utöva Dafa tillsammans och att Weiguo reste till england för studier, tillfälligt separerade dem innan de fullföljde en önskan om att gifta sig. Sedan kom de förskräckliga nyheterna till Weiguo om att Yongjie hade fängslats och inte kunde lokaliseras. Vi talade om hans brustna hjärta och hans vädjan till regeringen i Storbritannien och till alla godhjärtade människor för att hjälpa hitta henne och få henne fri.

Deras berättelse upprepades på nytt i en dans framfört av en kinesisk kvinnlig utövare och en ung västerländsk man. En vacker och graciös dansframställning i regnet, de påminde oss om det oskyldiga som hade kränkts vid Yongjies arrestering. Kvinnans långa klänning och späda steg förblev batagande trots hennes våta och smutsiga dansskor… hennes ansikte fridfullt, hon brydde sig inte…

Det var så kallt och de västerländska utövarna som presenterade hade glömt att ge henne varma kläder under hennes tunna kinesiska klänning, men hon brydde sig inte…

Ett solonummer på Er Hu (tradionell kinesisk violin) följdes av ett framförande på kinesiska och engelska av två västerländska kvinnliga utövare, “De Du” (“Be saved”). Denna gripande och sorgsna kallelse till alla människor att vakna upp till det goda i Falun Gong och till det lögnaktiga förtal av de grymma förföljarna, som tog form och gestaltades av en soloflöjt.

Mer solfjädersdans följdes av mer övningar, mer foldrar delades ut och mer namnteckningar kom till petitionen för Familjeräddning, för Yongjie, Bao Lian och andra.

Ett kort skådespel skrivet av en dramatiker vid namn Tinch Minter, väckte till liv berättelsen om Yongjie och Bao Lian, våra utövarvänners familjemedlemmars väntan på räddning i Kina. Den visade deras oskyldiga försvar av Sanning, Godhet, Tålamod när en banderoll vecklades ut med bara dessa tre ord på. Den visade deras våldsamma arrestering och sabotaget av kommunikation via post, telefon och e-post mellan Weiguo och Bao i västerlandet och deras fästmö och syster i öst. Den visade den grymma press och hoten deras familj utsattes för. Publiken var verkligt attraherad av dramat och verkade fascinerade och berörda av framförandet. Författaren hade inte fått mycket sömn natten innan då hon med oss hade sin sovsäck mitt på det lite stökiga centrala golvet! Vi tackar henne väldigt mycket för hennes hjälpsamma och sympatiska stöd.

Vi höll paraplyer över varandra samtidigt som vi talade till publiken och över keyboardspelaren när hon ackompanjerade Bao Lians bror som med en kvinnlig utövare sjöng, ”Hur är det med dig, Bao Lian?”

En kinesisk kvinnlig utövare, ledd av en kör västerländska och kinesiska sångare, sjöng två sånger. De hade skrivits speciellt för det kinesiska folket som har bedragits av Jiang Zemins propagandakampanj. Att vara en Dafa-utövare, förklarade vi, är att öppna upp för allt djupare nivåer av godhet som det öppnande kronbladet av temat i den andra låten, Lotusblomman. Vi sade till publiken att vi hoppades att folket skulle komma att få veta sanningen så fort som möjligt.

En av sångarna var glad att erbjuda sina varma kläder till en annan, hennes kropp härdad, men inte hennes generösa hjärta, av de otaliga dagarna hon och en liten grupp har hållt ljusvaka framför den kinesiska ambassaden, vädjande för deras kamrater som utstår förföljelse.

Barnen berörde oss sedan med tre sånger. En var för vår vördade lärare och grundare av Falun Gong, Li Hongzhi. En annan, det sorgsamma vädjan från ett barn till sin mor som är fängslad för att ha följt och försvarat Sanning, Godhet, Tålamod. Ytterligare en berättade hjärtskärande om ett barn vars familj splittrats av den onda förföljelsen av hans föräldrar, för att de stod upp för de universella och humanitära principerna som innefattas av Falun Gong.

Samtidigt som vi meddelade att en ung utövare skulle dansa ett stycke som hette ”Efter regnet”, märkte vi plötsligt att det hade slutat regna. Två utövare, pappan och dottern reciterade ”Be Saved” på både västerländska och kinesiska violiner.

Vi tog på oss varandras jackor mot kylan och log i vårt inre, från våra hjärtan, samtidigt som vi tillsammans sjöng de vackra Dafa-sångerna för publiken, som applåderade efter varje. Innan det slutliga gruppuppträdandet av en glädjande ”Falun Dafa Hao”, uttryckte vi vår förhoppning om att de hade tyckt om vår presentation och att det hade hjälpt dem att känna behagfullheten och fridfullheten av den här traditionella och andliga meditationsövningen. På alla Falun Gong-utövares vägnar överallt, önskade vi dem ett gott nytt kinesiskt nyår och en ljus och lycklig framtid!

Vi frös och vinden bet i, men inte in i våra hjärtan, som gjorts orubbliga av Falun Dafa.

Våra fötter var våta, men vi brydde oss inte därför att Falun Dafa har lärt oss att tänka på andra först och alltid dedikera våra hjärtan till de saker vi gör.


Översatt från: http://clearharmony.net/articles/200302/10320.html