Historiska frågor

Klassificerandet av Falun Gong som en ”sekt” är bara en ursäkt för att försöka eliminera den. Många släktingar till höga partitjänstemän i kommunistpartiet är Falun Gong-utövare. Li Hongzhi höll offentlig undervisning i flera år och allmänheten har sett att Falun Gong påverkat samhället på ett mycket positivt sätt. Departementet för Allmän Säkerhet har undersökt Falun Gong i åratal. Medlemmar av departementet har i sina tjänsterapporter klart uttalat att de inte ser några faror eller lagöverträdelser i Falun Gong. En del beslutade t o m att själva börja utöva efter att genom sina granskningar ha fått kunskap om hur oklanderliga utövarna är. Hur kan säkerhetstjänsten och andra myndigheter inte förstå att Falun Gong är en upprätt och bra metod? Hur kan de inte känna till att Li Hongzhi alltid undervisat människor att vara goda medborgare med högre moral? Hur kan de glömma att Li Hongzhi upprepade gånger uppmanat utövare att inte blanda sig i nationell politik och att inte bryta mot några lagar? De ansvarigas gemensamma minnesförlust är, tycks det, ytterst strategisk.

Det avgörande skälet för förbjudandet av Falun Gong är att kommunistpartiet oroas av att Falun Gong-utövarna utgör en så stor grupp. Det finns ett historiskt likartat fall som medför rädsla för stora grupper i Kina, så kanske kan man tänka sig att medvetenhet om historien spelar in. Kineser, som folk, är mycket medvetna om sin historia och dessa människor behöver inte tänka längre tillbaka än de senaste århundradena för att minnas att två av den kinesiska historiens blodigaste uppror; boxarupproret och Taipingupproret, båda började med en karismatisk person. Traditionellt tänkande, som förutsätter att historien upprepar sig själv i förutsägbara cykler, dominerar fortfarande sinnet hos många kineser. Många betydelsefulla datum har kommit och gått i Falun Gongs korta historia och varje sådan begivenhet har gjort dess kritiker nervösa. De senaste 100 åren har varit ett blodigt och instabilt århundrade för Kina och en hänsynslös maktkamp (i första hand intern) har gjort många historiskt medvetna medborgare skeptiska mot grupper som hävdar välvilliga avsikter.

Likväl skulle varje kunskap om Falun Gongs principer göra sådant historiskt tänkande irrelevant. Om Falun Gong undersöks utanför sin socialhistoriska kontext kan man se att denna populära metod är ganska olik sina föregångare. Detta kan sägas inte bara om dess utövare, utan också om dess lärare och hans undervisning. Falun Gong har dock gjort sig skyldig till en i Fastlandskina oacceptabel förseelse: sedan i början av 1999 har antalet utövare av Falun Gong kommit att överstiga antalet medlemmar i kommunistpartiet. Det uppskattades i en av regeringen initierad folkräkning att antalet Falun Gong-utövare var 70-100 miljoner medan kommunistpartiets medlemmar bara uppgick till 60 miljoner. Falun Gong-utövarna samlas i regel dagligen i parkerna under 2 timmar eller mer för att göra sina övningar tillsammans. Samtidigt närvarar en medlem i kommunistpartiet möjligen vid totalt ett partimöte i månaden, som kanske varar 2 timmar. Hans eller hennes medlemskap kanske inte är mer än en ren formalitet som medför vissa sociala privilegier. Om Falun Gong vore en politisk enhet skulle en del farhågor hos företrädare för den kinesiska regeringen vara begripliga. Under sina många granskningar har den kinesiska säkerhetstjänsten funnit att ett stort antal utövare var både partimedlemmar och regeringstjänstemän. Som resultat trodde kommunistpartiet att Falun Gong ”tagit” folk ifrån det. Bundna av ett historiskt tänkande kunde ansvariga myndighetspersoner inte föreställa sig att en grupp av den här storleken kunde ha någonting annat än politiska ambitioner.

Antalet utövare av Falun Gong har nu blivit stort och utövarna är människor som upprätthåller en hög moralisk standard. I den mån ett socialt inflytande finns så är det av mycket positiv art. Falun Gongs lärare Li Hongzhi har uttryckligen sagt att utövarna inte får blanda in Falun Gong i några politiska aktiviteter överhuvudtaget. Falun Gong handlar om att hjälpa andra genom att kultivera sig själv, inte genom politiska medel. Varför skulle kommunistpartiet vara emot det? Det är för att de inte kan tro på att det finns människor i världen idag som inte vill blanda sig i politiken eller söka makt. Trots att Li Hongzhi vid upprepade tillfällen förklarat för regeringen att Falun Gong inte kommer att blanda sig i politiken, varken nu eller i framtiden, har regeringen envist hållit fast vid föreställningen att om utövandet tillåts fortsätta kommer det att bilda en stark kraft mot regeringen.