Kultiveringsdagbok: ”Rädda kännande varelser”

(Clearwisdom.net)

Nedan är vad jag nyligen upplysts till i min personliga kultivering. Vänligen peka ut det som är felaktigt.


”Rädda kännande varelser”

Efter att vid många tillfällen ha hört andra utövare tala om att ”rädda kännande varelser”, fick jag ofta känslan av att nämna det för ofta skulle förvandla det till en kliché, en ren formalitet. Det var inte förrän nyligen jag insåg att den här känslan faktiskt var mitt eget problem, att det var jag som hade förvandlat det till en formalitet, då jag inte var förmögen att känna mina medutövares medkänsla och naturliga tillstånd i vilket de assimilerade sig till Fa. En gång när vi diskuterade de räddningsaktioner riktade mot utövare som olagligt fängslats i Kina, sade en utövare någonting som verkligen berörde mig. Han sade, ”Vill vi verkligen rädda dessa utövare? Vill vi det?” Jag har samlat namnunderskrifter, delat ut flygblad, deltagit på möten, gruppdiskussioner och erfarenhetsutbyte. Jag har verkligen gjort genombrott i min förståelse av Fa. Men levde jag upp till den standard som krävs i Fa-upprätandet? I Dafa-arbetet, vad gäller att vara upptagen så har jag varit upptagen, vad gäller att vara hängiven så har jag varit hängiven. Emellertid fann jag att jag mitt bland alla Dafa-aktiviteter hade förlorat mitt ursprungliga mål: att i djupet av mitt hjärta vilja rädda kännande varelser. Hade jag verkligen förstått innebörden av att ”rädda kännande varelser”, eller var jag alltför upptagen med att mitt arbete med att "rädda kännande varelser"?

Vår Lärare säger:

”Jag säger ofta att om det jag säger helt och hållet är för andras bästa, utan minsta egensyfte eller tanke, kommer orden som sägs att röra åhöraren till tårar.” (Från ”Klartänkthet”, Det essentiella för flitiga framsteg I)

Det spelar ingen roll om det är en person, en nation, ett land eller en t o m större varelse; om den utifrån det som utgör dess livs mest grundläggande känner att vi gör något för dess eget bästa, kommer den att beröras. När vi mottagit stöd och skydd från godhjärtade människor, har vi besvarat deras hjälp med det som deras liv verkligen behöver, behandlade vi dem med den medkänsla som kan smälta järn och stål?

För ett tag sedan väcktes mitt fasthållande till bekvämlighet och mina upprätta tankar, mitt rena och klara tänkande blev också svagare, saker som berörde min immigrering mötte också vissa bekymmer. Jag frågade mig själv: ”Har jag kommit till den här världen och skyddas av det här landet, bara för att leva en vanlig människas liv? Hur mycket har jag gett de människor som befinner sig runtomkring mig? Är jag verkligen här för dessa varelsers bästa?”

Jag såg då mitt ansvar inför dessa människor.


Översatt från:
http://clearwisdom.net/emh/articles/2003/3/24/33692.html

Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.