Att följa Fa-upprätandet

Presenterad vid Erfarenhetskonferensen i Genève, 2003

Jag är 54 år och har kultiverat tre år i Dafa.

När jag var sex år satt jag på en kulle nära mitt hem och funderade på hur det skulle bli när jag blev stor. Jag slöt ögonen och frågade: ”Vad kommer det att bli av mig när jag blir stor?” Då såg jag en skepnad av en ung kines och jag tänkte: ”Vem är han? Varför en kines?"

Först när jag nådde en ålder av 51 insåg jag vem det var. Jag låg i en säng på ett sjukhus halvdöd. Flera organ hade tagits bort från min kropp och jag hade inte mycket tid kvar. Jag var i ett sådant skick att jag insåg att livet inte hade någon mening och ingen förklaring. Vid den tiden räckte mig sköterskan Dafas bok ”Zhuan Falun”. Det ögonblicket kan inte beskrivas med ord. Det var manifestationen av universums barmhärtighet, att erbjuda mig vägen till räddning. Boken fångade genast mitt intresse.

Den 13 maj (internationella Falun Dafa-dagen) kom jag att öva för första gången. Det var 13 dagar efter operationen. Jag bestämde mig också för att inte fortsätta med kemoterapin. Släkt och vänner ringde mig gång på gång och frågade: ”Vill du förmultna i graven?” Jag fortsatte bara att stärka mitt huvudmedvetande genom att ersätta alla mina gamla tankar med meningar från boken. Varje morgon gick jag till parken med en vän för att göra övningarna gemensamt. Andra kom med och en grupp var skapad.

Jag bestämde mig för att åka till Peking och bekräfta Dafa, för att visa människor det enorma värdet av metoden och för att berätta om mitt mirakulösa tillfrisknande.

Himlen i Peking var mörk p g a av en sandstorm. Himmelska Fridens Torg var fullt av folk. Det var avdelat med polisstängsel och det var fullt av människor i uniformer, polismän, polisbilar och civilklädda poliser.

Jag lyfte mina armar och började sjunga “Falun Dafa Hao” ("Falun Dafa är bra"). Alla människor runt omkring mig flydde bort som om de ryggade undan. Jag kände varken stöd eller fientlighet – bara ren rädsla. Människorna nära poliserna drog sig undan mig, men polismännen själva verkade omedvetna om mitt sjungande. Jag hade förberett mig för det värsta. Jag hade planerat att om jag greps, skulle jag berätta för alla om hur sjuk jag hade varit med cancer i slutskedet. Jag skulle också berätta om en kollega till mig som hade samma typ av cancer i begynnelsestadiet. Hur jag hade gett honom boken Zhuan Falun men att han inte kunde tro på det och att han dog medan jag lever och är full av liv. Jag skulle ha utryckt min tacksamhet mot Dafa och Läraren för att ha gett mig en andra chans.

Jag slutade sjunga och gick iväg. Ingen stoppade mig och jag blev inte arresterad. Det fanns en atmosfär av ren rädsla runt mig. I hela mitt liv har jag aldrig sett så mycket rädsla i människors ögon.

På ett nationellt flyg i Peking frågade någon om jag ville byta plats med honom. När vi gjort det fann jag mig sittande bredvid en ung kinesisk man som genast log mot mig. Han talade inte mycket engelska och inte jag heller. Trots det startade han en konversation och frågade om jag varit på Himmelska Fridens Torg. Jag berättade allt för honom och frågade honom om han hade en aning om varför jag inte blev arresterad. Han svarade leende: ”Din mästare, Li Hongzhi hjälpte dig.” Det svaret var utöver mina förväntningar. Det gav mening till allt jag hade gjort. Fram till just det ögonblicket hade alla talat och handlat som om Falun Gong var emot partiet. Här såg jag att saker och ting inte var så illa. Jag berättade för honom hur populär Falun Gong var i Israel och han var mycket belåten över att höra det. Jag minns fortfarande hans leende.

I oktober 2002 hölls en internationell konferens i Los Cabos, Mexico. Den kinesiske diktatorn kom också för att delta. Vi åkte också dit för att förenas med många utövare från många länder. När vi stannade en taxi kunde vi inte få honom att förstå vart vi behövde åka. Vi bestämde oss ändå för att hoppa in och se vad som hände. Plötsligt säger han ”El Presidente!” och tog oss direkt till diktatorns hotell. Men då, efter att ha sett så många utövare där, flyttade diktatorn till ett annat hotell långt bort i bergen.

I entrén var säkerhetskontrollerna mycket strikta. Vi hade gula tröjor och en av oss hade inte passet på sig, trots det släpptes vi ändå in till konferenssalen.

I samma minut som vi kom in hörde vi någon från media skrika ”Falun Gong!”. Vi insåg genast att vi borde hitta ett lugnt ställe att FZN [sända upprätta tankar] från. Vi hittade ett på hotellets område och fortsatte att FZN i 10 timmar.

På kvällen kom den kinesiska delegationen ut för att bada och promenera. De låtsades som att de inte såg oss men vi noterade att de såg våra gula tröjor. En av dom såg oss i hotellfoajén och frågade oss vad vi gjorde. Vi sa att ”vi har kommit för att fredligt vädja till den kinesiska regeringen att stoppa förföljelsen av Falun Gong-utövare”. Han var tyst. Några minuter senare såg vi honom i en mycket flott bil med chaufför på väg till bergen där diktatorn befann sig. När han såg mig vände han på huvudet så att jag inte skulle känna igen honom. Det var ingen tvekan om att han stod diktatorn mycket nära.

Jag har delat ut många flygblad till människor. En gång när jag förklarade sanningen hade jag denna tanke: ”Hur är det med mina egna barn då?” Mina två söner bor i andra länder, men så snart jag hade denna tanke kom de båda för att besöka oss. Den äldre kom ett par dagar för sitt arbete. Den yngre kom för en längre period. Det var uppenbart för mig att de kom för Dafa men jag tryckte inte på. Min yngre son läste ”Zhuan Falun” med mig och vi diskuterade den. Jag bad honom utforma en plansch om förföljelsen. När han skrev ordet ”oskyldiga” på planschen såg jag smärtan i hans ögon. Jag insåg att han hade gjort det utifrån sitt rena hjärta och för Dafa, inte för mig. Den äldre sonen var mycket upprörd under de få dagar han stannade hos oss. Han klagade hela tiden på allting. Dagen han skulle åka hem satt jag på mitt rum och studerade Dafa. Han kom in och sa, ”jag står inte ut med smärtan i min lunga”. Jag svarade honom: ”Son, du förstår det är ingen tillfällighet”. Han sade, ”jag vet”. Jag sa, ”du förstår att allt som sker med dig nu är mycket viktigt. Du har inte kommit hit för inte”. Han svarade, ”jag vet.” Jag sa, ”du vill alltid leva en rik-och viktig-människas liv. Det är inte för sent att börja ett nytt liv i enlighet med Sanning-Godhet-Tålamod. Bara då kan du vara säker på att inte få problem med hälsan. Det är så här naturen fungerar, det är bara det att människor inte känner till det. Kanske vill de inte veta och trivs mitt i sina egna föreställningar.

Jag föreslog att vi skulle läsa tillsammans. Vi läste länge och han förstod allting. Jag frågade då, ”hur är det med smärtan?” och han sa, ”ingen smärta överhuvudtaget. Det slutade."

Plötsligt såg jag hans ansikte, som hade blivit mjukt och rosa medan vi läste, bli grått igen med mörka cirklar runt ögonen. Jag sa, ”tänkte du på någonting dåligt igen? Oroar du dig för din hälsa?” Han blev förvånad, ”är du en tankeläsare? Du läser alltid mina tankar”. Vi kontaktade då en utövare i Holalnd och min son bad om hans hjälp med att förstå Dafa. Han fyllde sin resväska med ljudkassetter av Mästarens föreläsningar och flera av Lärarens artiklar.

Under mer än ett år nu har utövare varje lördag gått till Tel-Avivs centralstation för att förklara sanningen för tusentals kinesiska arbetare som samlas där på deras lediga dag. Platsen ser ut som ett Chinatown.

Det finns inga allmänna transportmedel på lördagar så jag har inte kunnat åka dit. En gång lyckades jag att komma dit tidigt på morgonen. Många kineser åt, vilade, tog en utomhusklippning. När de såg våra nya ansikten kom de fram och sade ”Falun Dafa Hao” och tog material från våra händer. När de såg att materialet var gammalt sa de på Hebreiska ”ny, ny”, för de hade vant sig vid att få uppdaterade nyhetstidningar varje vecka. Jag såg att de redan var bekanta med Dafa. När andra utövare kom med nytt material såg vi hur kineserna var angelägna om att läsa omedelbart, för att se efter goda nyheter från Kina.

Vi började göra övningarna och några av oss sjöng “Falun Dafa Hao”. Kineser kom från alla gatorna runt omkring oss. Det liknade en konsert.

Vi gav Zhuan Falun på kinesiska till dem och började läsa ”LunYu” samtidigt på två språk. Andra kineser runt omkring oss lyssnade och nickade i samförstånd och godkännande. Det gav oss idén att kopiera ”LunYu” och ge ut till dem som frågade efter nytt material.

Nästa dag höll vi en vaka framför den kinesiska ambassaden och vädjade för frisläppandet av Xiong Wei och andra utövare som är fängslade i Kina. Vi hörde en hög explosion. Det var en terroristattack på exakt samma ställe där vi stått dagen innan och där utövare står varje lördag. Många människor dog och många skadades av denna bomb, inklusive många kineser. Det var den andra terroristattacken på samma ställe.

Förra lördagen började kinesiska ambassaden att distribuera flygblad som sa att Falun Dafa är dåligt och varnade människor från att ta Falun Dafa-material. Vi utövare bestämde oss för att fördubbla vår närvaro där.

Under en lång tid planerade jag att åka till Kina igen. Jag inser nu att jag inte behöver åka så långt som till Peking för att förklara sanningen. Här i Israel kan vi mycket effektivt förklara sanningen.

När jag fick bekräftelse på att jag skulle få dela allt detta med er, kände jag mig mycket glad. I samma ögonblick ”fångades” mitt ben och jag kunde inte gå för det värkte så mycket. Jag visste att jag inte hade gjort mycket FZN den dagen och jag kände att det var på mitt ansvar att jag låtit ondskan få ett kryphål att använda. Jag började att FZN på allvar.

Vanligtvis när jag FZN vet jag aldrig hur eller hur mkt jag eliminerar av ondskan, hur mycket ondska som fortfarande finns kvar eller hur ondskan verkligen ser ut. Denna gång när jag FZN under en lång tid såg jag att mitt ben vara täckt med en mask med en bild på satan, precis som bilden på jorden tagen av NASA för ett par år sedan. Jag skickade Gong som löste upp masken och på en kort stund blev jag av med smärtan.

Med ett hjärta fullt av respekt säger jag tack till Läraren som för mig är källan till den universella barmhärtigheten.

Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.