Sverige: Meditativ hälsomässa (Foton)

Foto: Sofia Tillberg

Harmoni. På gräset utanför Mallbackens bygdegård hittade Falun Gong-utövarna en fin plats för meditation.

Ovanstående rapporterades i Värmlands Folkblad den 19 maj 2003, i samband med en hälsomässa i de värmländska skogarna. Nedan följer en utövares berättelse från mässan.

Jag öppnade ögonen för att se om det var någon som ville ha information. Såg lite längre ner en kvinna komma gående emot oss. Avståndet var ganska långt, så jag tänkte inte mer på det utan slöt ögonen och fortsatte att öva. När jag förde ihop händerna i jieyin och öppnade ögonen fick jag se att kvinnan jag sett nu stod vid sidan av oss, leende, med händerna förenade i jieyin. Jag log tillbaka, slöt återigen mina ögon och fortsatte med nästa övning. När det var dags för den sista övningen sade en annan utövare till kvinnan:
- Den sista övningen är en meditationsövning. Vill du vara med?
Hon tog emot dynan och satte sig mitt emot honom för att kunna härma hans rörelser. Efter att musiken tystnat öppnar hon ögonen och säger:
- Är det det här som är så farligt?

Vi förstod att hon syftade på den brutala förföljelsen av Falun Gong-utövare i Kina och att hon ställde frågan med ironi, eftersom när vi pratat en stund med henne berättade hon att hon tyckte att det var en behaglig, lugn och vänlig stämning runt omkring oss och att hon inte kunde förstå varför Falun Gong-utövare förföljs. Jag gick till bilen för att hämta en instruktionsvideo åt henne.
- Har du video? frågade jag henne.
- Nej, svarade hon. Jag har inte ens TV.
- Synd, svarade jag. Annars skulle du ha fått en instruktionsfilm av..
- Jo! Jag kan se den hon mina föräldrar.
Vi pratade en stund till. Innan hon gick tackade hon oss, och det kändes verkligen att hon menade det.

Hon begav sig in på själva mässan för att se vad mer som erbjöds, fast det kände jag att hon inte hade behövt. Jag fick en känsla av att hon redan "var klar", att det var ett ödesförhållande som hade fört henne till mässan (och oss). Jag mötte faktiskt henne någon timma senare, precis när hon var på väg hem. Vi pratade lite till och hon berättade då för mig att hon sett Falun Gong för ca. två år sedan och att det redan då, för att använda hennes ord, "knäppte till". Hon kunde än idag inte beskriva vad som hänt, förutom att det "knäppte till", och att hon sedan dess "väntat" på att få lära sig Falun Gong. Sedan sade hon "hejdå" och gick.

Två andra kvinnor som var på väg hem samtalade:
- Ja... då har vi sett allt, utom det här (pekade på Falun Gong-skylten).
Jag gav dem varsin informationsfolder.
- Jo, sade den ena av dem, jag har sett när ni övat och funderar på hur man kan lära sig övningarna.
- Jag har ett videoband med övningarna som du kan få av mig, svarade jag. När hon fick bandet frågade hon vad det kostade. Jag svarade att hon fick det av mig. Hon tyckte detta var mycket konstigt... skulle hon få bandet gratis? Jag förklarade att Falun Gong lär man ut för att man har ett hjärta att dela med sig av något som man själv har gagnats av - inte för att tjäna pengar på det. Hon tänke efter en stund och såg ut att förstå vad jag menade.
- Så borde det vara mer i samhället, sade hon.