De berömda kinesiska märkesparaplyerna "Tian Tang" tillverkas i Hangzhou-fängelset

Utövare tvingas utföra kroppsarbete medan de olagligt är fängslade i Hangzhuo stads interneringscenter. Enligt kinesisk lag kan misstänkta hållas inspärrade under en undersökningsperiod, men man gör en skillnad mellan ”misstänkta” och ”brottslingar.” Brottslingar kan tvingas arbeta men lagen tillåter inte misstänkta att dömas till ”tvångsarbetsläger och omskolning.” Emellertid har utövare tvingats utföra kroppsarbete medan de är olagligt fängslade i interneringscentret. Arbetet är tungt och arbetsdagarna är långa.

De internerade tvingas att tillverka ”Tian Tang” märkesparaplyer. Paraplyet ”Tian Tang” är ett populärt paraply därför att de, eftersom de är tillverkade av fångar, har en strikt kvalitetskontroll. Om en nål saknas i interneringscentren där utövarna tvingas att göra paraplyerna, då straffas arbetaren. En del av bestraffningen är att göra 70 st extra paraplyer, men en person kan maximalt tillverka endast 60 paraplyer per dag. Från de onda polismännens synvinkel är mänsklig arbetskraft den billigaste resursen. För dem är vilket råmaterial som helst, såsom nål och tråd, mycket mer värdefullt än en mänsklig varelse. De olagligt internerad utövarna sa att det var som helvetet på jorden.

Även utövare som inte har distribuerat material som klargör sanningen om Dafa blev arresterade som ”misstänkta”. En halv månad senare kom polisen underfund med att det var någon annan som distribuerade material men de släppte ändå inte de som var olagligt internerade förrän efter 30 dagar. Före deras frigivning sa chefen för den politiska säkerhetsavdelningen skamlöst,” ni måste bekänna någonting, annars kan vi inte förklara varför ni har varit internerade så länge.” Efter frigivningen behöll polisen deras pengar, identifikationshandlingar, kommunikationsutrustning och privata brev. De ville att utövarna skulle skriva ”ångerbrev” [för att avsäga sig Dafa] som ett villkor för att få tillbaka sin egendom.

En annan Dafa-utövare är egen företagare och har en liten rörelse, men myndigheterna drog in hans tillstånd att driva en firma. Han kunde inte arbeta. En del utövare hittade jobb men polisen gick till deras företag och hotade deras arbetsgivare, vilket ledde till att utövarna fick sparken. Vissa utövare var väldigt omtyckta på sina arbeten; trots det tvingade polisen förtetagen att sparka utövarna.

Källa: http://www.clearwisdom.net/emh/articles/2002/1/8/17543.html