Berättelser från det forntida Kina: Kung Ji Kongs död

Lai Yi

Ji Kong var en av de berömda Sju värdiga männen av Bambuskogen i slutet av Weidynastin. Många beundrade honom. Ji Kong sades vara mycket lång och ståtlig, just därför brukade man använda Jadeberget för att beskriva hans eleganta utstrålning. Idag används termen Jadeberget fortfarande för att beskriva en ståtlig man. Uttrycket att falla från ett Jadeberg eller Jadebergets kollaps används också för att beskriva den druckne Li Bai, en berömd poet från Tangdynastin. Han skrev en dikt som kallades Xiang Yangs sång. Det står i dikten: Klar vind och skarp måne behöver man inte pengar för att köpa. Som en liknelse, Jadebergets kollaps är inte på grund av att andra människors knuffat på det. En annat traditionellt kinesiskt idiom för att beskriva att vara glad och upprymd har också något med Ji Kong att göra. I Liu Xies Xin Dao Long står det att Ji Kong var en ståtlig, hjältelik person och därför var han upprymd och glad med gott humör.

Ji Kong blev dödad eftersom Zhong Hui anklagade honom inför Sima Zhao, härskaren i landet. Zhong Hui var en känd, ung man vars enastående begåvningar hade lett honom till regeringen. Zhong Hui hade länge velat lära känna den berömde Ji Kong. En gång kallade han samman en grupp välkända och mycket kompetenta människor som var aktiva inom politiken. De kom förbi Ji Kongs ställe utan förvarning. Ji Kong var en mycket stolt person som noga valde sina vänner. När denna grupp visade sig utanför hans hus så arbetade han med en bit järn. Han hade en eldstad och slog järn under ett träd. När han såg gruppen så handlade han som om han inte hade sett dem och fortsatte att slå på sitt järn, under en lång tid utan att säga ett ord. Zhong Hui skämdes och var mycket besviken och vände sig om för att gå. Ji Kong frågade honom precis innan han skulle gå: Vad är det för något som du kom för att höra och vad är det du sett som fått dig att vilja gå? Zhong Hui svarade snabbt: Jag hörde vad jag ville höra när jag kom och jag såg vad jag skulle se innan jag skulle gå. Detta utbyte av frågor och svar är en berömd anekdot i den kinesiska litterära historien.

Denna händelse tog fram Zhong Huis avundsjuka och hat. Han skrev till Sima Zhao: Kong respekterar inte kejsaren och tjänar varken kungar eller adelsmän. Han tycker inte om den nuvarande policyn och är arrogant mot vanliga människor. Han är totalt oanvändbar och är inte till fördel för det nuvarande samhället. Om vi inte dödar Kong, kan vi inte behålla regeringens lagar lika kraftfullt som vi vill. Vid den tiden var Sima Zhao misstrodd av många eftersom han förvandlat kejsaren till en verklig fånge och regerade i hans ställe. Sima Zhao var redan arg på Ji Kong och andra berömda personer som honom för att de vägrade tjäna honom. Efter att ha läst Zhong Huis brev, bestämde sig Sima Zhao för att döma Ji Kong till döden

Ögonblicket innan Ji Kang gick till avrättningsplatsen var han mycket avslappnad. När han mötte sina elever och andra som såg på, frågade han efter ett uråldrigt gitarrliknande instrument och spelade ett stycke som kallas Guang Ling Shan. Guang Ling Shan är en av de tio mest berömda musikstyckena i den kinesiska musikens historia. Efter att han avslutat den sa han, ”i det förgångna ville Yuan Xiaoni ofta lära sig detta stycke och varje gång vägrade jag lära honom. Från och med nu kommer detta musikstycke att försvinna och detta är den första och sista gången det någonsin kommer att spelas på jorden!”

Det sägs att inte så långt efter att Ji Kong blivit avrättad, kände Sima Zhao ångest över det han gjort. Ji Kongs död vid 39 års ålder gjorde honom ännu mer känd och respekterad och hans rykte spreds allt vidare. Människor såg upp till hans lugna handlande precis innan döden och betraktade det mod han visat som ett tecken på det höga rike han uppnått.

Många anser att en persons själ aldrig dör. Ens själ överlever generation efter generation och går långt bortom den fysiska kroppens räckvidd och har en längre existens. Faktum är att om man inte är rädd för någonting när man möter döden, så har man redan gått bortom den fysiska kroppens begränsningar och gått in i en annan form av existens. En evig ande som existerar demonstrerar att livet finns på ett annat plan. Om det inte vore så, hur kan vissa människor klara av att påverka andra hundratals eller tusentals år efter deras död? Även om vi inte kan se dem med våra ögon och vi inte kan känna dem med våra händer, känner vi dem och känner säkerligen deras närvaro. En sådan persons liv är faktiskt ett som höjts och som existerar på en högre nivå.

Låt oss ta ett vida känt exempel. Historien berättar att Cao Cao, som var kung i riket Wei, var en ful person som inte tyckte om sitt fromma och simpla utseende och som betraktade sig som att inte vara elegant nog att framträda inför andra länders besökande budbärare. Därför bad han Cui Yan, den mest vackra och eleganta personen, att låtsas vara Cao Cao. Han själv skulle stå vid sidan om och hålla i en stor kniv. Detta är var idiomet ”att hålla en kniv” kommer ifrån, vilket refererar till att skriva en artikel för andra. Efter att ha avslutat ett möte med en besökande, skickade Cao Cao en spion till den besökande och frågade, "vad anser du om kungen av Wei?" Den besökande sade, "kungen uppträdde elegant. Men personen som stod vid sidan av med en kniv är den verklige hjälten!"

Därför kan vi komma till den slutsatsen att det är den mänskliga anden som kontrollerar en person, inte utseendet. Cao Cao sa inte ett endaste ord. Varför kallas detta för ”bästa anden”? Alla har en själ. Den bästa anden är den mest enastående delen av ens själ. Om man förlorar sin ande, kommer ens fysiska kropp att betraktas som död. Om man förlorar sin moralstandard, kommer man att kallas ett djur. När en person dör, är den inte verkligt död, som ett utslocknat ljus. Personens själ kommer att lämna sin kropp och fortsätta reinkarneras.

Översatt från:http://www.clearharmony.net/articles/200311/16353.html