Forntida kultiveringsberättelser: Zhuge Liang's kultiveringsprocess (Del I av II)

Zhuge Liang var militärstrateg för staten Han under De Tre Rikens perioden i Kina (220-280 e.Kr.). Han var den mest berömda och genialiska militärstrategen i kinesisk historia. Han avbildas ofta iklädd en ämbetsdräkt med en solfjäder av tranfjädrar i handen.

Vid 9 års ålder kunde Zhuge Liang fortfarande inte prata. Hans familj var fattig och Zhuge Liangs fader bad honom att valla fåren på ett berg i närheten. Uppe på berget fanns det ett daoistisk tempel där det bodde en äldre vithårig daoist (En daoist är en person som studierar ”Dao” eller ”Universums väg”). Daoisten tog en stillsam promenad omkring daoist templet varje dag. När han mötte Zhuge Liang försökte han reta honom med handtecken. Zhuge Liang tyckte också att det var roligt att "prata" med daoisten via teckenspråk. Daoisten blev väldigt förtjust i den smarta och förtjusande Zhuge Liang. Han började då behandla pojkens stumhet. Det tog inte lång tid innan Zhuge Liang kunde prata!

Zhuge Liang blev glad när han äntligen kunde prata. Han gick upp till det daoistiska templet och tackade daoisten personligen. Den äldre daoisten sade till honom, "När du återvänder hem, tala om för dina föräldrar att jag kommer att ta dig som lärjunge och jag kommer att lära dig läsa. Jag kommer även att lära dig astronomi, geografi och Yin och Yang teorierna i krigskonst. Om dina föräldrar samtycker, måste du komma till skolan varje dag och du får inte hoppa över en enda lektion!"

Från och med den dagen blev Zhuge Liang den äldre daoistens lärjunge. Oavsett regn eller solsken klättrade Zhuge Liang uppför berget för att delta i skolan. Han var en väldigt klok och flitig pojke som tog studierna på allvar. Han hade även ett fotografiskt minne. Daoisten behövde aldrig lära honom någonting två gånger. Därför är det lätt att förstå att daoisten blev mer och mer förtjust i honom.

Åtta år gick väldigt snabbt och Zhuge Liang blev tonåring.

En dag när Zhuge Liang kom nerför berget som vanligt, passerade han ett övergivet nunnekloster som befann sig mitt i berget. Plöstligt började det blåsa och strax därefter började det åska. Zhuge Liang hade inget val än att fly till det övergivna nunneklostret för att komma undan stormen. En ung kvinna som han aldrig tidigare mött kom och tog emot honom. Hon hade stora ögon och smala ögonbryn. Hon var så vacker att Zhuge Liang nästan trodde att hon var en gudinna. Han blev genast förälskad i den unga kvinnan.

När stormen avtog, följde den vackra kvinnan honom till dörren och talade om för honom med ett leende, "Nu när vi har mött varandra, får du gärna komma förbi på en kopp te när du behöver ta en paus på väg upp eller ner för berget." När Zhuge Liang lämnade det övergivna nunneklostret kände han sig misstänksam. "Varför märkte jag aldrig tidigare att någon bodde i det här nunneklostret?" tänkte han.

Från och med den dagen började Zhuge Liang att besöka nunneklostret regelbundet. Den vackra kvinnan var alltid mycket gästvänlig mot honom. Hon lagade goda måltider för honom och uppmuntrade honom att stanna lite längre vid varje besök. Efter maten pratade de hjärtligt och spelade schack tillsammans. Jämfört med daoistens tempel verkade nunneklostret som ett paradis.

Han började allt oftare tänka på den vackra kvinnan och detta ledde i sin tur till att han blev allt mindre uppmärksam i skolan samt började tappa intresset för studierna. Han koncentrerade sig allt mindre på daoistens lektioner. Han började även bli glömsk och hade svårigheter att lära sig nya skrifter.

Den äldre daoisten upptäckte hans problem. En dag kallade han på Zhuge Liang och suckade länge. "Det är lättare att förgöra ett träd än att få det att växa!" sade han. "Jag har slösat många år på dig!"

Zhuge Liang sänkte skamfullt sitt huvud och sade, "Mästare, jag kommer aldrig mer att göra dig besviken och slösa bort din undervisning!"

"Jag tror dig inte," sade den äldre daoisten. "Jag visste att du är en väldigt klok pojke, därför ville jag behandla din sjukdom och undervisa dig. De senaste åtta åren har du varit väldigt flitig i dina studier, därför tyckte jag att det var värt mödan att undervisa dig. Men nu försummar du dina studier. Oavsett hur klok du än är, kommer du inte att komma någonstans om du fortsätter på det här viset! Nu lovar du mig att du inte kommer att göra mig besviken igen. Hur kan jag lita på dina ord?"

Den äldre daoisten fortsatte, "Allting har en orsak." Sedan pekade han på ett träd insvept av många tunna klätterväxter ute på gården. "Titta på det där trädet," sade han. "Varför tror du att det bara är halvt levande och måste kämpa för att växa?"

"Klätterväxterna som sitter fast på trädet hindrar det från att växa!" svarade Zhuge Liang .

Alldeles riktigt! Det här trädet hade det tufft att växa upp i det här stenberget med så lite jord. Men det fortsätter att växa eftersom det är beslutsam i att utveckla dess rötter och grenar. Det fruktar varken värme eller kyla. Emellertid när klätterväxterna sveper om trädet kan det inte längre växa. Det är lustigt hur 'mjuka' klätterväxter kan förstöra ett högt och robust träd!"

Zhuge Liang var klok, därför förstod han med detsamma vad hans Mästare syftade på. Han frågade, "Mästare, du känner till om mina möten på nunneklostret."

Den äldre daoisten svarade, "Bor man nära vattnet, lär man sig fiskarnas natur. När man bor i berget, lär man sig fåglarnas språk. Jag har lagt märke till ditt beteende. Hur kunde din romans kunna undgå min uppmärksamhet?"

Han pausade lite innan han fortsatte med en sträng blick. "Låt mig berätta dig sanningen om den vackra kvinnan. Hon är inte en mänsklig varelse. Hon är en gudomlig trana i himlen. Hon blev utslängd från det himmelska palatset som bestraffning efter att ha stulit och ätit av drottningens himmelska persikor. Hon kom till den mänskliga världen och förvandlade sig till en vacker kvinna. Hon är en fördärvad gudomlig trana som endast vill söka efter nöjen. Du har blivit fascinerad av hennes uppträdande, men du har slösat bort mer än din tid. Om du tillåter dig själv att förlora din vilja, kommer du att bli en förlorare! Dessutom, om du vägrar att lyda hennes önskan, kommer hon att skada dig så småningom."

Fortsättning följer...