Att träffa Läraren personligen: "Fortsätt kultivera med förnyad flit och vitalitet"

På sista tiden har många medutövare skrivit artiklar om deras tid tillsammans med läraren. Jag rörs till tårar när jag läser dem. Det firas nu den tolfte årsdagen av spridningen av Falun Dafa. Under de senaste tolv åren, har lärarens stora välvilja hela tiden varit närvarande. Jag skildrar här mina erfarenheter med läraren, för ömsesidigt uppmuntrande till medutövare, såväl som för att erbjuda vittnesmål om lärarens rena och sanna natur.

Första gången jag såg läraren var under ett Falun Dafa-seminarium som hölls den 20–27 augusti 1994 i staden Yanji, i Jilin-provinsen. Detta var i början av min kultivering och jag var som en "vanlig människa", full av moderna människors komplicerade vedertagna tänkande. Jag hade hört av en vän att Falun Gong var verkligt bra. Så jag var nyfiken och tog tåget från Changchun till Yanji. Jag kommer ihåg att jag lade märke till, medan jag väntade vid järnvägsstationen i Yanji på bussen, att så många människor från hela landet hade kommit för att delta i det här seminariet, och jag var förundrad över deras otyglade entusiasm. Lärarens seminarium var uppdelat på tio olika lektioner, varje varade i tre timmar. Jag betalade 50 yuan (1) för inträdet. Sju yuan återbetalades senare till mig, vilket gjorde att den totala kostnaden för tio lektioners seminariet var 43 yuan. Efter varje föreläsning, instruerade läraren oss i övningarna. När vi tränade oss i de nyss inlärda övningarna, gick läraren sakta runt hela lokalen och tittade till oss samtidigt. Det måste ha varit upp till ett tusen personer i lokalen, men alla var så tysta och jag kunde förnimma att lärarens mjuka blick var på alla och envar. Varje dag innan lektionen började, stod många av de äldre utövarna ute och väntade på lärarens ankomst. Då förstod jag aldrig riktigt hur värdefull den här tiden verkligen var! Under den sista lektionen, märkte jag att många utövare var koreaner, de bar väldigt färggranna kläder. Efter att ha svarat på alla frågor, gav läraren ett uppriktigt tal och sedan skakade han hand med många. Exakt då , kändes det som om mitt hjärta knöt sig. Mina ögon blev varma och tårar flödade som av sig själva. Jag kunde inte förstå varför jag var så berörd. Min omedelbara tanke var att från och med nu hade jag en lärare.

När jag återvänt till Changchun studerade jag texterna och utbytte erfarenheter med många av de äldre utövarna som bodde där. jag förbättrade mig mycket fort och påtagliga förändringar uppstod i min kropp vad det gällde min hälsa. På en konferens för erfarenhetsutbyte i Changchun med tusen utövare i november 1994, mindes en av utövarna att hon under ett seminarium i augusti i Yanji, hade sett (med sitt himmelska öga) hur läraren renade våra kroppar (och att Falun regnade ner som snöflingor. När jag hörde det rördes jag till tårar eftersom jag insåg hur mycket jag hade tillgodogjort mig från läraren, ändå, trots min fullständiga okunnighet.)

I Dalian, den 31 december 1994 såg jag läraren för andra gången. Jag visste vid den tiden klart att jag var en sann utövare. När läraren kom in i på podiet, gav hela folksamlingen på över sex tusen personer en rungande applåd. Tårar rann än en gång helt okontrollerat nerför mitt ansikte. På den konferensen undervisade läraren i över tre timmar, efter att just ha avslutat en annan föreläsningsserie i staden Guangzhou två dagar tidigare, den 29 december, hade läraren efteråt kommit nästan direkt till Dalian, utan någon vila. Läraren hade enligt inbjudan från lokala qigongforskningsgrupper och organisationer, rest runt i landet och haft 54 seminarier, var och en runt tio dagar i sträck. Sammantaget hade tiotusentals personer deltagit i dem. Det hölls vanligtvis ett eller två seminarier i månaden under dessa två korta år. Det är omöjligt att försöka föreställa sig hur mycket svårigheter vår lärare fick utstå då! Efter 1995, fanns det det inte längre några möjligheter för de flesta utövarna i Kina att personligen träffa Läraren. Under tiden hade den stora spridningen av Falun Dafa börjat på andra sidan havet.

Den 26 juni 1998 kom läraren till Changchun för att undervisa och svara på frågor från åtta hundra lokala och regionala assistenter från hela Jilin-provinsen. De flesta hade inte vetat att läraren skulle komma. Många av dem hade aldrig träffat läraren förut, medan andra inte hade sett honom på närmare fyra år. När han dök upp på podiet kom rungande applåder med en gång. Applåderna hade inga toppar eller dalar, inget mönster, inget glapp. Det blandades med utövares tårar, glädje, förvåning och oerhörda tacksamhet. Applåderna varade väldigt länge, något som jag aldrig upplevt förut. Läraren bad en assistent att placera en stol på en annnan och efter att han satt sig på dem, sade han: "Idag vill jag huvudsakligen träffa er alla. Många vill också se mig så idag sitter jag lite högre." Det var exakt vad alla verkligen ville. Läraren visste om alla våra tankar. Sedan började han undervisa och hela lokalen var omsluten med en atmosfär av stor medkänsla. Den känslan var obeskrivbar. Fyllda av glädje och renhet, hade ingen några dåliga tankar. På sättet som lärarens stolar var ihopsatta, var det omöjligt för honom att luta sig tillbaka. Katederbordet var så lågt att läraren inte kunde stödja sig på armbågarna. Istället var hans armar sträckta mot bordet. Läraren satt definitivt inte bekvämt. Ändå undervisade han utan uppehåll i fyra timmar. Vissa av utövarnas frågor var mycket dåliga, de lät inte som frågor en riktig utövare skulle ha ställt. Många var oroliga och lite upprörda, men läraren var tålmodig och besvarade alla frågor. Under påverkan av hans fält, blev allas brister uppenbara och alla fylldes av total ödmjukhet. Efter en inledande session på fyra timmar, föreslog läraren att vi skulle ta en rast på tio minuter. Då han steg ner från podiet, omringade utövarna honom och ställde fler frågor. Inför lärarens längd, verkade vi alla som små barn. Omringad, stod läraren stilla och besvarade några rågor med ett leende, sedan gick han tillbaka till podiet och fortsatte med att besvara frågor i ca en timme till. Under dessa fem timmar drack inte läraren en droppe vatten, inte heller vilade han en enda minut.

Vid slutet av den dagen, sade läraren, "Jag hoppas alla kommer att fortsätta kultivera med förnyad flit och vitalitet..."

(1)Yuan är den Kinesiska valutan. Den genomsnittliga månadsinkomsten för en stadsarbetare i Kina är 500 Yuan.