Upprätta tankar för att rädda kännande varelser

Hej respekterade Mästare!
Hej medutövare!

2012 började jag att delta i arbetet med att marknadsföra dokumentären “Free China”, jag hjälpte även till med att marknadsföra Shen Yun i Wien. Som ny utövare så var jag glad över att ha fått tillfälle att ta lite ansvar. Den 25 april det här året under “Free China”-visningen som organiserades av Österrikes korrespondentsklubb i Linz, exponerades min själviskhet, min vilja att ha rätt, min show-off- och min tävlingsmentalitet; under processen av att göra mig av med dessa fasthållanden stärkte jag mina upprätta tankar för att rädda kännande varelser. Under den här processen fick jag två värdefulla insikter och jag skulle vilja dela med mig av dem.

Två veckor innan visningen anklagade en ansvarig person i korrespondentklubben skriftligen mig för att det saknades bra samordning mellan “Free China”-visningen och filmfestivalen under veckan omkring den 25 april. Jag förstod inte varför anklagelserna kom och jag hade redan talat med klubbens koordinator. När jag insåg mitt fasthållande av att försöka bekräfta mig själv och till en självisk rädsla av att bli falskt anklagad, upplystes jag till att jag borde försöka mitt bästa att arbeta med alla andra utövare och samarbeta väl inom allt relevant arbete. Jag placerade det här projektet först och gjorde mitt bästa. Trots detta verkade det som om en del av mina fasthållanden växte sig större och det var som om jag inte kunde göra sig av med roten till flera mänskliga känslor. Som följd kände jag mer och mer press vecka för vecka.

Den andra insikten fick jag hjälp av att se av en kollega på universitetet efter visningen. Under året som gått hade jag talat med den här personen om Falun Gong och om förföljelsen. Ibland nådde jag honom men ibland inte. Efter visningen gav han den kritik. Hans anklagelser var märkliga och inte vetenskapliga utifrån mitt perspektiv. Jag blev förundrad. Jag nämnde detta för honom då han är en person som gillar fakta och siffror. Trots att jag kunde svara på hans frågor helt lugnt och uttrycka min åsikt på ett uppriktigt sätt, kände jag press de följande dagarna mellan oss då vi arbetade tillsammans, och en hel del olika sorters känslor.

Mina tendenser till att alltid visa att jag har rätt och min show-off mentalitet visade sig helt öppet. Jag blev hemskt arg och mina tankar var fulla av den andra personens fåfänga och ansiktsuttryck. Jag ville argumentera med honom och tala om för honom att han var så egenkär. Jag sökte hela tiden utanför mig själv, var känslomässig och mindes saker som hänt på jobbet. Den här händelsen fick mig till sist att inse vad jag fortfarande höll fast vid.

Steg för steg och dag för dag ansträngde jag mig för att göra mig av med fasthållandet. Det var först efter en dröm, som jag bröt igenom och kunde känna medkänsla med den här personen. Nu skulle jag vilja berätta om den drömmen.

Jag drömde att en blodtörstig björn gick till attack och att jag lyckades fly. Jag berättade för min make vad som hänt så vi byggde små hus för att skydda oss ifall björnen kom igen. Maken hade redan byggt sitt hus och tog en tupplur framför huset. Jag höll på med min dörr. Plötsligt hörde jag hemska andningsljud; björnen hade spårat mig. I drömmen var jag lamslagen av skräck, björnen var bara några få meter framför mig och jag viskade min makes namn så att han skulle vakna och kunna fly innan jag sprang in i huset. Av rädsla ropade jag bara mycket tyst men såg inte efter om han lyckades komma undan.

När jag vaknade visste jag att drömmen var ett budskap från Mästaren, när jag möter fara så tänker jag bara på mig själv, till och med tanken på att varna min make hade egentligen bara varit halvhjärtad.

Drömmen påminde mig även om en scen i en annan dröm som jag hade när jag först började att kultivera. Jag hade läst Zhuan Falun flera gånger. I drömmen kom jag till ett rum med 15 personer; vi hade samma kläder som var av linne och vi var barfota. Vi hade en kurs i rummet. Jag minns inte vad kursen handlade om, men när jag vaknade ekade det en tydlig och mjuk röst i mina öron: glöm inte, allt är till för att rädda kännande varelser!!!

Jag såg inåt och insåg att drömmen om björnen riktade sig direkt till mig: Att jag saknade upprätta tankar för att rädda kännande varelser under kultiveringen. När jag tänkte på min egen säkerhet, tänkte på att visa hur rätt jag har, var inte mina upprätta tankar till att väcka andra så starka. Jag tänkte lite djupare på det, inkluderat kollegan jag nämnde tidigare. Om jag, som kultiverare, blev arg på en vanlig människa som är förvirrad av en gammal kraft, när jag skulle klargöra sanningen, vad betyder det? Som jag förstår det idag, är det att visa att man själv har rätt, att placera arbete och dagliga saker före Dafa. Hur ska jag då förstå upprätta tankar och att rädda kännande varelser? Om jag var arg när jag gjorde det Mästaren ber oss om, och låter den gamla kraften utnyttja mina kryphål, då är jag en vanlig människa, eller till och med sämre än en.

De följande veckorna så tänkte jag att som en ny utövare hur jag skulle harmonisera mitt samarbete med andra utövare och min egen väg. Som jag nämnde förut under samarbetet med andra utövare, trots att jag var villig att hjälpa till och arbeta tillsammans, så fann jag faktiskt att jag skapade press för mig själv. Jag kände mig överväldigad, plötsligt kände jag att jag varken ville ringa, skriva eller göra någonting. Fastän jag fortfarande gjorde saker fanns där alltid en motvillig tanke. Jag frågade mig själv: vad i hela friden har hänt med mig? Ursprungligen fanns det inget problem för mig att ställa upp för andra eller göra något för Dafa.

Mitt ansikte svullnade upp, min hud kändes som den brann av smärta och kliade. Jag visste att måste titta djupare inåt. Så jag försökte se tillbaks på min kultiveringsväg så här långt. Jag fann att jag inte hade delat flyers på länge, jag hade inte haft petitionspapper med mig men jag glömde att komma nära de som fanns i min omgivning, att prata med dem, att hitta dem och klargöra sanningen för dem. Jag insåg inte att jag måste hålla igång och balansera Dafa-arbete och vanliga människors miljö och klargöra sanningen till dem.

Dessutom, så verkade det som jag höll mig upptagen genom att vara en hjälpsam utövare, som Mästaren sa i Zhuan Falun: ” Vi kultiverar bland vanliga människor och därför har många av våra elever inte gjort sig av med sina fasthållanden. Många fasthållanden har redan blivit naturliga och man kan inte märka det själv. Benägenheten att skryta kan visa sig på alla sätt och benägenheten att skryta kan också dyka upp när man gör en god gärning.”

Det är inte förvånande att pressen på mig blev större och större, på grund av min skrytsamma mentalitet och fåfänga, som jag inte var medveten om, har det medfört hinder för andra. Under ursäkten att göra goda gärningar, under det så doldes att undvika konflikter vilket inte är upprätt.

Jag började nu att ge ut foldrar igen, såsom när jag väntar på tåget vid tågstationen. När människor ler mot mig och hälsar på mig på ett vänligt sätt så vet jag vad jag ska göra. På grund av mitt arbete så träffar jag många människor. Eftersom jag förstår hur viktigt balansen är med helheten och att hitta min egen väg, hittar jag alltid vägar att berätta för dem jag kommer i kontakt med i mitt arbete i samhället, om sanningen och förföljelsen av Falun Gong.

Jag är djupt tacksam för Mästarens medkännande vägledning, jag tackar också mina medutövare som påminner mig om min uppgift. Jag tackar också er för ert uppriktiga och goda samarbete med Free China-projektet.

Om det finns någonting opassande (i min berättelse) vänligen korrigera mig.

Heshi!