Att ta svårigheter som glädje

Hej alla,

Jag heter Roswitha och kommer från Österrike. Under promotionperioden för Shen Yun jobbade jag i ett köpcenter med att sälja biljetter. I den miljön var det lätt att alla möjliga mänskliga tankar och fasthållanden väcktes upp.

En gång var det en 8-åring och hans farföräldrar som kom till köpcentret. Farföräldrarna ville sitta och prata med sina vänner och dricka kaffe. Barnet var mycket uttråkat och klagade hela tiden, hans farfar tillrättavisade honom strängt, han såg ohövligt mot mig. Jag kunde känna hur barnets lidande gjorde mig deprimerad. Jag var också mycket arg på den gamle mannen, hur kan han vara så elak? Var det inte så uppenbart att det de gjorde tråkade ut barnet? Hur kunde den här gamle mannen vara så småaktig?

Jag insåg att mitt sinnestillstånd inte var bra, jag var inte vänlig mot folk jag mötte, för att inte nämna att vara barmhärtig medan jag promotade Shen Yun. Jag insåg snart att den här händelsen var avslöjande, jag borde förbättra mig. Särskilt den här sortens orättvisor mot barn berörde mig ofta, jag hade redan fått se den här sortens händelser flera gånger vid vår plats för sanningsklargörande, så jag behövde lite tid att lugna ner mig. Jag tänkte att jag bara kan se det som skedde inför mina ögon, men jag vet inte vilken sorts karmisk relation de två liven hade. Jag kände att jag ska tro på Dafa och ha ett hjärta av icke-handling. Jag borde nu koncentrera mig till 100% på att marknadsföra Shen Yun. Jag släppte en stark mänsklig tanke.

Genom den här erfarenheten insåg jag att jag kan känna andra men jag borde inte beröras. Det fick mig att tänka på Mästarens dikt i "Hong Yin":

I Dao

Ta lätt på i hjärtat-
med världen inte kämpa.
Titta men inte se-
inte förvirrad, inte förbryllad.
Lyssna men inte höra-
svårt bli störd i hjärtat.
Äta, men inte smaka-
munnen klipper av begär.
Göra, men inte sträva-
alltid vara i Dao.
Tyst, men inte tänka-
det mystiska kan ses.

Jag känner att varje ögonblick på biljettförsäljningsstället är en gåva från Mästaren. Jag inser från Fa att alla universums varelser betraktar Dafa-lärjungarna, så vårt uppförande är avgörande. En gång när jag var i ett köpcenter på ett biljettförsäljningsställe och såg hur den stora skärmen hade en del tekniska problem, man kunde se det hos utövarna som var där, det syntes i deras ansikten: "Något måste vara fel". Jag stod bakom disken, utan den stora skärmen fortsatte jag ändå att le och hälsa på förbipasserande. Jag minns att Mästaren sade: " Till och med när ni i det dagliga livet passerar förbi människor så snabbt att ni inte har en chans att prata med dem så ska ni ändå lämna er barmhärtighet till dem.". ("Fa-undervisning i Atlanta 2003”)

Jag anklagade inte andra utövare för att inte behålla ett gott hjärta mot vanliga människor när de stöter på problem. Jag försökte tyst att harmonisera och bad Mästaren att ge mig styrka. Situationen ändrades snabbt, problemet löste sig naturligt. Jag vet att jag kunde ha gjort bättre ifrån mig och jag borde ta upp det här med andra utövare, men jag vågade inte. Jag känner att jag borde släppa min konflikträdsla. Jag arbetar flitigt på det nu.

Under en period var jag på biljettförsäljningsplatsen för Shen Yun varje helg. En dag sade min far till mig att det är konstigt att lämna ditt barn ensam hemma medan du ofta går och säljer biljetter ideellt. Det fick mig att må jättedåligt, jag funderade på hur jag skulle förklara för honom.

När jag kommande helg gick för att sälja biljetter kände jag verkligen lycka. För ett ögonblick såg jag att alla människor där är så sorgliga. De gick med brådska genom köpcentret och skyndades på av sina egna fasthållanden. Allting handlade om pengar, för att leva bättre, de ändrade hela tiden föremålet för sin strävan. I livet kan de inte verkligen bestämma över något och vet inte vad som kommer att ske imorgon. Bland dessa människor, vem kan säga att han var fri att göra vad helst han ville? I mitt sinne sa jag till min far: Jag står här, fast jag inte får betalt men jag är den lyckligaste eftersom jag gör något som är hela orsaken till att jag finns här. Jag gör det som mitt sanna jag vill göra. Vanliga människor strävar efter att nå sina mål, att uppfylla sina egon och frigöra sig själva. Jag kom inte hit för att ha en vanlig människas liv utan för att hjälpa Mästaren att räta upp Fa, för att rädda kännande varelser. Dafa-lärjungar är de lyckligaste!

Jag blev rörd och kände mig mycket glad. Jag mindes vad Mästaren sade: "Vet du att Buddha en gång tiggde mat bland vanliga människor för att rädda dig? Idag har jag öppnat en mäktig port och sprider Dafa för att rädda er igen. Jag känner mig aldrig sorgsen över de oräkneliga lidanden jag har uthärdat" (Det essentiella för flitiga framsteg, "Genuin kultivering")

I det ögonblicket insåg jag på min nivå, varför Buddha kan göra vad de gör, eftersom Buddha visste att genom hans lidande kunde han ge folket lycka. Min far sa ingenting mer, jag ville inte längre förklara. Jag visste vad jag gör och varför jag gör det. Jag visste att vad jag kan göra är det bästa.

Vad gäller att samarbeta med varandra så skulle jag vilja dela med mig av min erfarenhet av att leta efter ett lämpligt köpcenter för biljettförsäljning. Det fanns två köpcenter som hade avböjt att utnyttjas som biljettförsäljningsställen. Efter att vi hade utbytt om detta bestämde vi oss för att koncentrera oss på att få träffa chefen för köpcentren, fastän de hade avböjt. Resultatet blev att vi lyckades med båda ställena.

Det var svårt att få ett möte med ett av köpcentren, vi väntade länge. När vi sedan träffades föreslog vi några olika sätt att samarbeta, men chefen avböjde dem alla. Det verkade inte som att han skulle ändra sig. Jag kände också att varken jag eller den andra utövaren skulle ge oss, jag bad om Mästarens hjälp. Chefen såg namnkortet för Dafa-föreningen och frågade vad Falun Dafa var. Den andra utövaren introducerade Falun Dafa för honom, jag berättade om förföljelsen i Kina. Jag kände att hans hjärta blev berört. Han frågade oss varför vi marknadsförde Shen Yun. Vi förklarade för honom att Shen Yun visade de forna kinesernas värde och dygd. Han berättade för oss att han också hade sin tro och att han värdesatte dygd. Jag insåg att det var arrangerat för honom, att hjälpa och stödja Shen Yuns föreställningar. Hans ögon avslöjade: "det här är någonting jag måste hjälpa med" och det gjorde han.

Väntetiden för ett till möte var mycket kortare och det var inte komplicerat. Men händelsen speglade hur vi kände för det vi höll på med, och hur mycket vi ville rädda hans liv och köpcentrets kännande varelser. Det här mötet gick smidigt, som om hans medvetna sida förstod värdet i det och att göra det rätta. För mig var det som ett test för att se om vi vågade söka upp honom och tala med honom.

Jag sprang in i ett annat test efter Shen Yuns föreställning, och det rörde vid mitt grundläggande fasthållande, vilket också var skälet till att jag började kultivera. Jag ville lämna den här mänskliga världen, den är full av lidande. Med andra ord, jag strävar efter så kallad harmoni och lycka, att återvända till mitt hemland, eftersom det inte finns något lidande där och folk skulle förstå mig. Jag var själv, ensam, när jag började kultivera. Nu har jag familj, hus, trädgård och många vänner. Mina föräldrar och syskon står mig nära. Mitt liv här är till synes tillfredsställande, och jag känner mig ok med mitt liv till en viss utsträckning. Kanske är det också en form av test på liv och död. För att se om jag kan släppa livet här? För att se om jag kan ta lätt på de här sakerna, hur bra jag kan utföra de tre sakerna som Mästaren bett oss om. De här sakerna ligger mig nära om hjärtat.

När jag återigen klarade det här testet skrev jag ner mitt löfte, det är som om mitt värdefulla löfte skrevs ner igen och undertecknades. Jag lade det i min plånbok och bar det med mig för att påminna mig om vem jag är och varför jag är här. Det var mycket meningsfullt att skriva ner löftet, genom den här processen, kan jag känna många sorgsamma ångranden och känna att Mästaren alltid står mig nära.

Till sist vill jag avsluta med en dikt från Hong Yin II:

Upprätta tankar och upprätta handlingar
En stor Upplyst inte rädd för lidande

Viljan smidd av diamant

Utan fasthållanden till liv och död

Går sin Fa-upprätandeväg öppet och rakryggat

Tack, respekterade Mästare! Tack, medutövare!