Kultiveringserfarenheter från konstutställningen ” Sanningen, Godhetens, Tålamodets konst”

Mitt namn är xxxx och jag är från Litauen. Jag började kultivera Falun Dafa xxxx.

Vi hade konstutställningen ”Zhen Shan Ren” i april i Riga. Förberedelserna för utställningen tog ett par månader men jag deltog till en början inte i processen. Just före utställningen (skulle starta) så kände jag starkt att jag ville hjälpa till.

Eftersom jag inte bor i Riga tänkte jag för mig själv att det endaste sätt jag kan hjälpa till är att informera folk om utställningen i min hemstad. Med den tanken i sinnet åkte jag till Riga för att delta i de gemensamma Fa-studierna och sa till kordinatorn att jag vill hjälpa till på något sätt. Efter att vi hade studerat tillsammans listade koordinatorn uppgifterna som behövde göras före utställningen.

Att ringa telefonsamtal var till organisationer var en av dem. Koordinatorn tyckte att det var en uppgift jag kunde göra eftersom ringa kan man göra från var som helst Litauen. Men det var inte vad jag förväntade mig att jag skulle göra så jag sade nej till en början. Andra utövare tog på sig den uppgiften. Efter en tid tänkte jag över saken och upptäckte att det var något fel med mitt Xinxing. Jag frågade mig själv varför jag inte ville samarbeta? Jag har ju alltid tyckt att samarbete mellan utövare var väldigt viktigt.

I ”Dafa-lärjungar måste studera Fa” så betonar vår Mästare detta:

”Som ni förstår, med de många projekt som Dafa-lärjungar har initierat för att motverka förföljelsen, klargöra sanningen, och rädda kännande varelser är det viktigaste att Dafa-lärjungar samarbetar bra tillsammans, och att bara när människor arbetar bra tillsammans så kommer saker och ting att gå bra.”

Jag hade redan skapat en idé om vad jag kunde göra och det hindrade mig från att acceptera några andra förslag. Dessutom, jag hade aldrig gjort sådant arbete tidigare, att ringa telefonsamtal, det var något nytt och okänt för mig. Hursomhelst var det precis det som gjorde det till en fantastisk möjlighet att höja mig. Jag gick till utövaren som tagit på sig uppgiften och erbjöd min hjälp.

Det första steget vara att hitta organisationer på internet och leta efter deras telefonnummer och email-adresser. Vi bestämde oss för att ringa till de största företagen i Rigaområdet.

Nästa steg var att göra telefonsamtalen. Vi kom överens om att att jag skulle ringa till organisationer som stod först på vår lista medan den andra utövaren började från slutet av listan.

Efter att vi hade sänt upprätta tankar tillsammans började vi ringa. Jag ringde det första samtalet och berättade att en internationell konstutställning skulle äga rum i Riga och att jag kunde maila information om detta till dem, de anställda hos dem kanske skulle vara intresserade att se den här utställningen. Till och med innan jag hade sagt allt som jag ville säga fick jag en bekräftande och en positiv respons.

Jag blev förvånad over hur lätt det gick. Fylld av den glädjen gjorde jag mitt andra telefonsamtal men då var det inte så lätt längre. Jag fick höra att man vanligtvis tar betalt för att sända mail på det här sättet. Emellertid gick det bra om jag skickade information till dem så skulle de tänka over saken, dvs om de skulle sända informationen vidare till sina anställda.

Jag gjorde ett tredje samtal och blev avvisad. Detta fick mig att inse att jag måste sända upprätta tankar innan varje telefonsamtal för att eliminera alla faktorer som blockerar folk från att få kännedom om utställningen. Mitt eget jag måste vara rent så att mitt hjärta var lugnt innan jag ringde.

Under tiden som jag gjorde telefonsamtalen så fick jag tillfälle att notera ett flertal känslor och begär inom mig, glädje när saker gick bra, fasthållandet att övertyga, oviljan till att bli avvisad, strävan efter resultat, att söka uppskattning, tävlingsmentalitet, brist på självförtroende, själviskhet och rädsla för vad andra skulle tycka om mig

På eftermiddagen ringde den andra utövaren mig. Hon frågade hur det gick och vilka organisationer som jag hade ringt. Det var viktigt för henne att veta för annars kunde vi ringa dubbelt. Det visade sig att hon hade ringt många fler organisationer än jag. Jag blev förvånad eftersom jag tyckte att jag arbetade fort nog. Nu väcktes min tävlingsmentalitet. Jag skyndade mig att göra telefonsamtal och drog ner på tiden för sändande av upprätta tankar. Eftersom jag hade så bråttom så var mitt hjärta inte rent och det dröjde inte länge förrän jag fick ett nekande svar. Jag insåg att det var bättre att sluta ringa den här dagen eftersom jag inte kunde vara lugn i hjärta och sinne.

Det mest påtagliga av den här erfarenheten är att efter varje samtal så kunde jag se vilka fasthållanden jag hade. Sedan, innan nästa samtal, kunde mina fasthållanden bli eliminerade då jag sände upprätta tankar för att rena mig själv. På det här sättet gick det fort att höja sig.

Innan jag började ringa så hade jag inget självförtroende och jag var orolig over vad folk skulle tycka om mig. Nu tänkte jag redan annorlunda. Om andra Dafa-projekt behövde hjälp med att ringa igen så skulle jag absolut göra det. Om vi engagerar oss I ett project så behöver vi kunna samarbeta och bli koordinerade. Om vi kan koordinera bra så kommer Dafas kraft att vara stor och vilket Dafa-projekt som helst kommer att nå framgång.

Under en längre tid, nästan ett halvår, gjorde jag den femte övningen väldigt sällan. Jag kunde inte tvinga mig ens. Tack vare utställningen så har allt förändrats. När jag kom hem från att ha varit i Riga i två dagar och hjälpt till med utställningen, började jag göra den femte övningen regelbundet. En påtaglig förändring skedde och det gjorde den tack vare konstutställningen “Sanningen, Godhetens, Tålamodets konst”