Marknadsföra Shen Yun som en kropp

Hej utövare, mitt namn är Vincent och jag kommer från Frankrike. Jag skulle vilja dela med mig av erfarenheten att forma en kropp under marknadsföringen av Shen Yun de senaste tre åren.

Under de senaste åren har vi väl känt till betydelsen av och den stora effektiviteten i att dela ut foldrar utanför teatrarna, baserat på statistik från undersökningar liksom från samtal med åskådarna. Den betydelse vi syftar på är att teatrar är de platser man finner teaterbesökare som gillar att titta på föreställningar och som har råd att se på föreställningar. Den höga effektiviteten ligger i att det kan ta blott en timme att dela ut två hundra till sex hundra foldrar vid varje föreställning. Resultaten har varit väldigt bra.

Paris är konstens stad. Det finns många stora och små teatrar som sätter upp många typer av föreställningar från runt om i världen. Vi valde därför ut ett tiotal teatrar med utgångspunkt från teaterns standard, egenskaperna för de föreställningar som sätts upp, och prisnivån på biljetterna. Vi sammanställde sedan ett schema över föreställningarna på de teatrarna och förhoppningen var att kunna nå en publik från samhällets huvudfåra.

Slutligen var vi tvungna att sätta in arbetskraft, vilket är relativt svårt att hantera. Från oktober förra året till april i år, mer än ett halvår, sattes föreställningar upp fem eller sex dagar i veckan. Ibland var det mer än tio föreställningar per dag, vilket krävde mycket arbetskraft med engagemang under lång tid. Vårt mål var att inte missa en enda föreställning, att ge oss en chans att samarbeta väl med varandra, och att ge utövarna en chans att kliva fram och ta del i Fa-upprätandet genom det här projektet.

Vi saknade arbetskraft hela tiden. Alla försökte studera Fa så mycket som möjligt, utbyta erfarenheter med varandra, och uppmuntra utövare att delta per telefon. Vid Fa-studier i grupp eller på e-postlistan påminde vi ofta alla hur många föreställningar som behövdes täckas in med utdelning av foldrar. Ju mindre vi delade ut foldrar, desto mindre chans fanns det för kännande varelser att räddas. Frågan är så brådskande och betydelsefull. Under Fa-studierna och utbytena av erfarenheter berättade många utövare också om hur de träffat ödesbestämda människor, om erfarenheter av att dela ut flyers. Dessa erfarenhetsutbyten uppmuntrade många utövare att delta.

När jag lyfte telefonen och ringde och bad om utövares deltagande fick jag olika respons och även mycket uppmuntran och frustration. Allt detta var möjligheter för mig att kultivera och justera mitt sinnestillstånd. Ibland tog utövare initiativet och sade: ”Jag ska ta hand om alla föreställningarna på den här teatern”. En del utövare var väldigt rättframma och gick med på att göra allt som tilldelades dem på all sin tillgängliga tid. En utövare sade till mig att hon väntar på att dela ut foldrar för Shen Yun varje år. Hon höll fast vid att varje dag åka tåg i en och en halv timme till teatern för att dela ut foldrar i en timme, trots protester från hennes icke utövande make. En kväll ringde hon mig och beklagade sig. Klockan var över elva på kvällen och hon hade just kommit hem. Det var väldigt kallt och snöade i Paris. Det var också problem med tåget. Det var väldigt svårt att utföra uppgiften och hon grät på tåget när hon tänkte på svårigheterna under de dagarna. Utövares flitiga och aktiva deltagande gjorde mig väldigt glad och det uppmuntrade mig att vara flitig.

Jag hade också motgångar när jag ringde telefonsamtal. Till exempel sade någon: ”Jag kommer inte att vara tillgänglig, ring person A eller person B. Om du verkligen inte kan hitta någon så kontakta mig igen efter det.” Vissa människor svarade nekande på min fråga genom att ge en rad ursäkter och samtidigt nonchalant fyra av en del klagomål mot mig. En del människor besvarade helt enkelt inte mina samtal eller ignorerade helt enkelt mina textmeddelanden och så vidare. Ibland kände jag mig nedslagen och ville inte ringa människor. Efter att ha lugnat ned mig tittade jag emellertid inåt och kontrollerade vad jag inte hade gjort bra och varför jag inte kunde hitta människor som kunde hjälpa till. Kanske hade de redan andra arrangemang och när jag plötsligt bad dem att dela ut flyers så kanske de inte kunde arrangera om saker och ting. Jag borde ha en plan i förväg. Samtidigt upptäckte jag att jag saknade ett lugnt hjärta. Jag kände också att det var underligt att jag kände det som om jag tiggde om hjälp från utövare beträffande mina personliga och privata saker när jag ringde utövare om att delta i projektet. Att dela ut Shen Yun-flyers är ett projekt för oss alla, inte för mig själv. Vad gjorde jag för fel? Jag såg besvikelsen när jag inte kunde få någon att delta. Jag kände mig obekväm – är det inte att ha ett hjärta av strävan?

Jag justerade då min inställning, och fick en upprätt tanke. Min respons var att låta utövare få veta vilken möjlighet det är att få delta i Fa-upprätandet genom att dela ut foldrar för Shen Yun och hjälpa medutövare att delta i projekt snarare än att söka efter något. Så snart jag ändrade mitt sätt att tänka förändrades också min ton och det sätt jag kommunicerade på med utövare. Jag brydde mig inte heller alltför mycket om jag blev avvisad.

En gång ringde en utövare mig och sade att han inte kunde åka till Versailles-teatern på grund av andra åtaganden. Jag sökte omedelbart runt efter ersättare men blev avvisad överallt. Biljettpriset för föreställningarna på Versailles-teatern är mer än 200 Euro och publiken måste komma från samhällets huvudström. Det vore synd att missa utdelningen av foldrar på någon av föreställningarna. Jag tänkte på vem som kunde vara tillgänglig och plötsligt slog det mig, varför tar jag inte själv hand om teatern? Så jag tog med mitt sexåriga barn och körde till teatern och parkerade min bil på en parkeringsplats i närheten. Barnet somnade och jag ville inte väcka det eftersom det var kyligt ute. Så jag gick iväg och dela ut foldrar själv. Jag gick tillbaka till bilen för att titta till barnet när det var mindre människor. Om han sov sprang jag tillbaka för att dela ut material. Jag bad också Mästaren om hjälp med att dela ut foldrar och låta barnet sova. Jag sprang fram och tillbaka, delade foldrar och barnet sov vidare med Mästarens hjälp. På vägen hem sov barnet fortfarande. Jag var så glad, tack vare Mästarens hjälp.

I år gjorde vi ett viktigt genombrott. Utövarna lade upp teatrarnas scheman över föreställningarna på nätet. Alla kunde registrera sig på nätet för att ta hand om en viss tid. Vi kunde direkt se när och var det behövdes arbetskraft. Detta gjorde samordningen mycket enklare och effektivare.

När det närmade sig tidpunkten för Shen Yuns föreställningar deltog fler utövare i utdelningen av broschyrer utanför teatrarna, men det uppstod också problem med samarbetet. Till exempel dök inte en del människor som registrerat sig upp eller kom för sent, vilket gjorde att det saknades eller inte fanns någon person vid vissa teatrar, och därmed förlorades chansen att rädda kännande varelser. Vissa personer dök upp utan att ha registrerat sig vilket gjorde att det fanns för mycket människor vid vissa teatrar och att arbetskraft slösades bort. Efter att problemen uppstod dök det också upp olika klagomål och mänskligt tänkande.

Om varje person gör på sitt sätt är det inte möjligt att samordna saker och ting på ett bra sätt. Det är också ett test på samarbetet som en kropp, och var och ens ansvar. Om vi registrerade oss för att dela ut foldrar måste vi också komma dit i tid. Om vi avsåg att dela ut material måste vi registrera oss i förväg. När vi stötte på störningar eller oväntade saker behövde vi också ömsesidig förståelse och inkludering. Detta var ett bra tillfälle för var och en av oss att titta inåt.

Under ett halvår av samarbete delade utövarna ut många flyers och täckte in många föreställningar. Många besökare berättade utanför teatrarna att de redan hade köpt biljetter till Shen Yun eller fått Shen Yun-flyers. Statistiken från detta års föreställningar visade att 29 % av publiken kom till föreställningen på grund av att de fått flyers vid teatrar, vilket översteg föregående års 20 %.

Tack allihop.