Släppa fasthållandet till känslor (sentimentalitet)

Ända sedan jag började utöva Falun Dafa har den svåraste frågan för mig varit att bli av med fasthållandet känslor. Det blev för mig en test på liv och död.

Fastän jag har kultiverat i mer än ett decennium och har eliminerat många av mina känslor, kände jag att jag inte var tillräckligt bestämd i min kultivering.

När jag var barn betraktade jag vänskapsband som den sanna meningen med livet. Varje dag lade jag mycket uppmärksamhet på min mor. Så i en vuxens ögon var jag ett vördnadsfullt barn. Varje gång min mor nämnde mig till andra, var hon så stolt över att jag var en person som värderade känslor som mycket viktigt. När jag växte upp respekterade mina vänner och släktingar mig eftersom jag satte vänskap högt.

Förstå mitt fasthållande till känslor

Efter att jag började utöva Dafa fann jag emellertid att andras känslor plötsligt blev kalla, vilket hindrade mig. Jag visste inte vad jag skulle göra. Mina föräldrar, bröder, systrar, vänner och släktingar, alla sårade mig. Tidigare var de vänliga mot mig så varför gjorde de mig illa nu, trots att jag behandlade dem bättre än jag gjorde tidigare. Trots att jag visste att en kultiverare måste klara testet av känslor, var jag förvirrad av känslor.

När jag satt häktad hungerstrejkade jag i åtta dagar. När mamma grät och svimmade framför mig kändes det i hjärtat. Mästaren visade klart för mig att jag gjorde fel men jag valde känsla. I arbetslägret kände jag en utövare som låtsades vara tokig för att bli släppt tidigare. Detta gav Dafa dåligt rykte men jag valde ändå känsla för att avslöja det. Jag upptäckte att mitt uppförande skapade stor karma och problem. Jag kände smärta.

Efter att jag frisläppts från arbetslägret och var tillbaka hemma, märkte jag att mitt barn uppförde sig dåligt. Jag nästan tiggde att hon skulle bli en god människa. Men hon peka finger åt mig och förbannade mig. Jag var alltför ledsen för att vilja leva. Alla dessa saker som ständigt hände var relaterade till mitt fasthållande av känslor.

Jag visste att det försökte förstöra min tro på Dafa och jag kämpade mot det. Även om det kändes I hjärtat ville jag inte ge upp Dafa. Jag var tre år i det här kultiveringstillståndet.

En dag tittade jag på en film om Sakyamuni. Han hade en lärjunge vid namn Arnan som förlorade sig i ett virrvarr av känslor, så att han nästan inte hade en chans att återvända till sitt sanna jag. På kvällen före Sakyamunis nirvana, skickade Sakyamuni stereoljud till Arnan: ”Kom tillbaka Arnan.” Arnan kom till slut tillbaka och blev en av Sakyamunis genuina lärjungar. Ett ljud från djupet av mitt hjärta sade till mig: ”Ge inte upp!”

Barmhärtige Mästaren gav mig en vink igen. Den natten hade jag en dröm: min huvudurande lämnade min kropp och såg att jag sov djupt. Huvuduranden såg mycket orolig ut. Plötsligt uppenbarade sig Mästarens Fashen framför mig. Mästaren såg på mig och sade men tungt tonfall: ”Mitt barn, det är dags att gå, varför ger du inte upp?” Jag hörde Mästarens suck och hans tårar föll. När min huvudurande såg detta grät han.

Vid detta oförglömliga tillfälle vaknade jag till slut. Mitt hjärta rördes djupt och jag grät. Jag såg tillbaka på min kultivering igen från en annan synvinkel. Jag hittade mitt flitiga jag igen. Efter det kunde jag lugnt studera Fa. Eftersom jag blev djupt rörd förstod jag en vidare betydelse av Mästarens undervisning: ”Känslor är grunden till källan som föder fasthållanden”. (“Teaching the Fa and Answering Questions in Guangzhou” in Zhuan Falun Fajie The Law of Zhuan Falun Explained)

Låta barmhärtighet ersätta känslor

Jag sände upprätta tankar en lång stund för att eliminera alla faktorer som är relaterade till känslor i min dimension. Det dröjde inte länge förrän Mästarens Fashen kom till mitt hem igen och Mästaren hjälpte mig att ge upp många qingsubstanser. Sedan dess har jag strikt kollat varje liten skiftning i mina tankar och uppförande. Jag gjorde mitt bästa i att tänka på andra först och låta barmhärtighet ersätta känslor.

När jag senare gjorde de tre sakerna stötte jag återigen på störningar med känslor. Jag blev emellertid rationell, fast ibland kunde jag inte nå nivån av att inte vackla.

Jag redigerade nyligen material om att upplösa ondskan. Varje gång redigeringen nådde ett avgörande skede blev min mor allvarligt sjuk och behövde träffa läkaren i staden. Som vanligt följde mina bröder och systrar med henne. Jag kunde inte undvika att följa med henne, men jag var upptagen med redigering av viktigt material. Jag tänkte över vad jag kunde göra. Jag använde min gudomliga sida och övernaturliga förmåga med upprätta tankar som Mästaren gett mig, för att rensa ut alla onda faktorer som störde mig att göra de tre sakerna. Det påverkade och förändrade omedelbart situationen. En av mina släktingar blev sjuk på vägen till sjukhuset med mamma. Han blev tvungen att stanna i mitt hus en dag, så jag fick en ursäkt och kunde stanna hemma och redigera materialet.

När arbetet nästan var klart och jag skulle skicka iväg filen, ringde en vän, en icke utövare, och grät. Hon bad mig komma dit för hennes liv var i fara. Hon ville att jag skulle rensa bort ondskan. Jag visste att ondskan var rädd för materialet som jag redigerade. Jag tröstade min vän och bad henne att skandera ”Falun Dafa är bra”. Jag sade till henne att inget dåligt skulle hända henne. Hon slutade att gråta.

Välj gudomliga sinnet som ansvarig

En gång när jag redigerade material om att sönderdela hjärntvätts-klasser, bröt min mor plötsligt ett ben. Röntgenbilden visade att hon hade en lårbensfraktur som krävde omedelbar operation. Jag undrade: ”Min mamma behöver akut vård, ska jag stanna hemma?” Mitt sinne visste klart och tydligt att om jag lämnade hemmet skulle jag kliva in i ondskans fälla. Jag visste att det var ett val mellan en mänsklig föreställning och ett gudomligt sinne. Jag valde det gudomliga sinnet att leda mig. Jag sände upprätta tankar och diskuterade med min mor. Till slut gick mamma med på att jag kunde komma dit senare.

Samtidigt som jag gladdes åt att släppa känslan för familjen, hände en annan sak. En dag när jag arbetade med en viktig aspekt av redigeringsjobbet, kom nyheten om min yngsta syster (som bodde i en annan stad) plötsligt hade tagit en giftig tablett för att begå självmord. Hon sändes till sjukhus men var fortfarande i koma. Hennes tre barn som följt henne till sjukhuset grät förfärligt. Jag tänkte: ”Ska jag åka dit? Vad ska jag göra?” Jag delade sedan min oro med en annan utövare. Utövaren tröstade och uppmuntrade mig och jag kände mig mycket bättre.

Den natten kunde jag inte somna och jag tänkte mycket. Jag frågade mig själv: ”Varför stöter jag alltid på tester som involverar känslor? Det tyder på att min kultivering inte är tillräckligt stabil.” Jag tror att varje person har sitt eget öde, kosmos lag är rättvis! Jag beslöt därför att inte åka och träffa min syster just då, jag skulle åka när allt redigeringsjobb var gjort. Nästa dag var min syster helt oväntat utom fara och hon återhämtade sig efter en tid.

När jag ser tillbaka på ett decennium av kultivering, kunde jag vid varje test som involverade känslor fortfarande inte uppnå tillståndet där mitt hjärta är oberört. Även om jag inte helt kunde släppa känslorna, valde jag ändå att följa Mästaren. Jag har också hopp. Jag tror att jag under Mästarens beskydd och omsorg definitivt kommer att övervinna det.

Engelsk version: http://en.minghui.org/html/articles/2014/5/14/1119.html