Bara några dagar efter publiceringen av en ny bok om hur staten stjäl organ från samvetsfångar i Kina, publicerade kinesiska myndigheter en uppsjö av artiklar, uttalanden och påståenden – varav vissa motsade varandra – som fördömde organhandelsligor och försäkrade att man inte längre skulle använda samvetsfångar, samt i stränga ordalag uttalade att organhandel i vinstsyfte är olagligt.
Det är oklart om alla de färska rapporterna från Kina var ett svar på The Slaughter, skriven av den amerikanske undersökande journalisten Ethan Gutmann, som gavs ut den 12 augusti, eller om det var ett sammanträffande. Men kinesisk officiell propaganda har uppvisat liknande mönster tidigare.
Försvarade systemet
Under en sjukhuskonferens i Peking den 16 augusti, lyckades Huang Jiefu, tidigare vice hälsominister och numera chef för Kinas organtransplantationskommitté, kombinera partiledaren Xi Jinpings teori om den "kinesiska drömmen" med efterlängtade förbättringar av det kinesiska systemet för organtransplantattioner.
Han ska ha sagt ungefär att "När den kinesiska drömmen förverkligas kommer det absolut inte att finnas människor som håller andra i fångenskap för att transplantera deras njurar, läkare kommer inte att syssla med organhandel och organ från rättsväsendet kommer inte att vara den enda organkällan. Vid den tiden kommer frivilliga donatorer som har dött att vara den enda organkällan".
Dagen efter Huang Jiefus uttalande vid sjukhuskonferensen betonade Wang Yu, chef för smittskyddet vid hälsoministeriet, att Kinas organtransplantationssystem allvarligt skulle straffa dem som olagligen ägnade sig åt organhandel.
Wang sade att det datoriserade fördelningssystemet som sedan i september förra året finns på internet, är tänkt att vara ett "rättvist, öppet och spårbart" system för organfördelning. Endast lite data från systemet är dock tillgängligt, och tills nyligen annonserade några sjukhus i Kina om organturism, i uppenbar strid med officiell lagstiftning.
Men något som gjorde saken förvirrande var att Huang nyligen också gjorde andra uttalanden vilka tyder på motsatsen. "Dödsdömda fångar är också medborgare, och om de vill donera sina organ efter döden så bör detta beaktas på samma sätt”, ska han ha sagt, vilket skulle betyda att dessa organ skulle gå in i samma fördelningssystem.
Denna sammanblandning av två budskap - fångars organ bör fasas ut, men fångar bör få lov att donera organ – stämde med vad han sade i mars i år i en intervju med en kinesisk tidning, där han öppet försvarade att man använde organ från avrättade fångar.
"Organ från rättsväsendet och lokala hälsoministerier bör etablera kommunikation, och låta dödsdömda fångar frivilligt donera organ som läggs till det datoriserade organfördelningssystemet", sade Huang i uttalanden som återgavs av Beijing Morning Post och publicerades på olika kinesiska webbplatser.
Forskare utanför Kina som undersöker organstöld tog Huangs uttalanden i mars som ett svek mot tidigare löften han hade gjort om reformer på organskördsområdet.
En fråga om timing
Förra månaden dömdes i Kina medlemmar av en kriminell liga i provinsen Jiangxi, vilken höll människor i fångenskap för att ta deras organ, till fängelse, och nyheten väckte stor uppmärksamhet i Kina. De dömdes till fängelse i juli, efter att ha varit verksamma i fem månader. De hade hållit 40 personer inspärrade i väntan på att organen skulle tas. Ligan tog 23 njurar och gjorde en vinst på 1,5 miljoner yuan (ungefär lika mycket i svenska kronor).
Både Huang och Wang nämnde den kriminella ligan, men deras kommentarer kom mer än ett år efter att det upptäcktes, och nästan en månad efter domen. Mycket av det de sade om Kinas organtransplantationssystem har inte mycket att göra med små kriminella ligor, som kan handla med dussintals organ, men aldrig de tiotusentals som militärsjukhus tycks handla med.
I ett liknande uttalande lovade Huang Jiefu att alla sjukhus som inte anslöt sig till fördelningssystemet och till det frivilliga donationssystemet, skulle få sin licens att bedriva organtransplantationer indragen.
Huang sade att man fram till den 14 augusti hade tagit organ från totalt 2 107 frivilliga donatorer efter döden, vilket gav sammanlagt 5 787 organ.
Dessa siffror ska jämföras med åren 2006 och tidigare, där de kinesiska statliga medierna regelbundet skröt om att man gjorde 10 000 organtransplantationer per år - år efter år – samtidigt som det inte fanns något frivilligt donationssystem alls.
När kinesiska tjänstemän konfronterades med dessa siffror medgav de att avrättade fångar stod för en stor del av deras organtransplantat.
Men Kina avrättar inte 10 000 personer per år. Och många kriminella fångar i Kinas system har dålig hälsa eller leversjukdomar, vilket gör dem otjänliga som organdonatorer.
Det är mycket svårt att få en korrekt bild av exakt hur många organtransplantationer Kina gör. Radio Free Asia refererade i en artikel nyligen en anekdot från vice ordföranden vid ett kinesiskt vårdföretag, endast omnämnd som "Lin".
Lin citeras så här: "Jag frågade själv en kirurg som var specialist på levertransplantation om detta. Han berättade att han hade utfört 100 ingrepp på bara tre månader på sitt sjukhus, vilket inte ens låg i en stor stad. Om man extrapolerar det till runt ett 50-tal transplantationscentra över hela landet, blir det upp till 18 000 transplantationer inom loppet av ett år. "
Om det bara finns ett par tusen användbara transplantat från avrättade fångar per år, och frivilliga donationer är mycket färre än så - var kommer resten ifrån?
‘The Slaughter’
Den nyligen publicerade boken The Slaughter ("Slakten") ger ett oroande svar: i första hand kommer transplantaten från samvetsfångar enligt boken, främst utövare av Falun Gong, en andlig metod som har förföljts sedan 1999.
Bland de bevis som Gutmann sammanställt för att komma till denna slutsats, finns intervjuer med flyktingar som genomgått läkarundersökningar med fokus på organen, analys av kinesiska data och påståenden från tjänstemän, hemligt inspelade telefonsamtal till Kina och vittnesmål från en välkänd taiwanesiska kirurg, Dr Ko Wen-je, som säger att läkare i Kina skröt för honom om hur de skulle kunna leverera organ från Falun Gong.
Med tanke på hur känsliga kinesiska tjänstemän är för att denna verksamhet avslöjas är det möjligt att Huang Jiefu och Wang Yus senaste uttalanden syftade till att avvärja eventuell negativ publicitet om Kinas transplantationssystem som Gutmanns bok kan ha gett upphov till.
Det finns också anledning att misstänka ett möjligt mönster. År 2012 framkom anklagelser om att Wang Lijun, en före detta polischef i staden Chongqing i sydväst, var ansvarig för tusentals organtransplantationer, troligen med organ från samvetsfångar som utövade Falun Gong. Då kom de kinesiska hälsomyndigheterna med påståenden om att man helt tänkte fasa ut donationer från avrättade fångar. De nämnde naturligtvis inte vare sig Wang Lijun eller hans organkällor.
Källa: http://www.epochtimes.se/Ny-bok-om-organstoelder-i-Kina-tycks-oroa-myndigheterna-a27307.html
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.
läs mer ...