Från ansvarslös till ansvarsfull

Ärade Mästaren!
Ärade medutövare!

Jag började utöva Falun Gong våren 1998. Efter att förföljelsen började var jag aktiv i att sprida metoden och förklara sanningen. I slutet av 2003 startade jag ett företag. Till en början ändrade jag miljön runt omkring mig, ungefär som det står i Zhuan Falun, Föreläsning tre, sidan 117, ”Buddhas ljus strålar över allt, allt blir ljust och harmoniskt”. Men ungefär 2006 var det miljön som ändrade mig. Det vara svårt att vara flitig utan daglig kontakt med utövare, jag blev mindre och mindre flitig.

Att upptäcka fundamentala fasthållanden

Inte förrän nu, 2014, har jag börjat förstå varför jag inte varit flitig under en period. Jag hade helt enkelt missat att se mina fundamentala fasthållanden och släppa dem.

I Zhuan Falun, Föreläsning fyra, sidan 134, står det "Du kan inte kultivera om du inte klipper av de här känslorna."

När jag mötte Dafa hade jag en hel del i bagaget. Jag var en person som styrdes av känslor. Känslor som trötthet, att inte vilja ta ansvar, lathet osv. Jag trodde att jag hade släppt detta då jag var väldigt flitig i alla aktiviteter utövare utförde, och jag läste och tränade flitigt. Men i stället tog jag med allt detta när jag började utöva. Jag hade en konstig tanke om att jag skulle kunna behålla mina fasthållanden även fast jag var en utövare. Dvs jag missuppfattade Dafa fullständigt. T ex så trodde jag att som utövare ska man inte tycka om pengar, så då är det inte så viktigt vad jag jobbar med, eller att jag jobbar överhuvudtaget. Jag gick arbetslös ett tag på grund av den tanken och hade så klart dåligt med pengar. Egentligen var det mitt fasthållande av att inte vilja ta ansvar som jag tillfredsställde. Och även min lathet, vad skönt att slippa jobba, underbart, tyckte jag. Självklart visste jag inte om detta då. Kort efter att jag upptäckte denna felaktiga förståelse startade jag mitt företag som blev mycket framgångsrikt.

Ett annat exempel är att jag misstog att "ta lätt på", som det står i Boken Falun Gong, för att strunta i allt, vilket tillfredsställde mitt fasthållande till trötthet och min ansvarslöshet. Jag trodde aldrig att den första meningen i Föreläsning Ett i Zhuan Falun "Under hela processen med spridningen av Fa och kultiveringsmetoden har jag varit ansvarig gentemot samhället och eleverna" även pekar på att jag behöver ta mitt ansvar. För att göra det måste jag släppa lathet, trötthet och ansvarslöshet. Så tokigt att utnyttja Dafa för att behålla fasthållanden! I Zhuan Falun, Föreläsning ett, sidan 12, står det "För att säga sanningen, hela kultiveringsprocessen är en process där fasthållanden ständigt släpps". Så hur kan jag börja utöva i Dafa för att tillfredsställa mina fasthållanden?

Att ledas av sitt ansvar i stället för sina känslor

I Zhuan Falun, Föreläsning sex, sidan 187, står det "Som en utövare och en övernaturlig människa ska man bryta igenom den här saken och inte använda den här principen för att bedöma, eftersom det finns många fasthållanden som skapas av känslorna."

Jag förstår att jag ska inte använda mina känslor för att bedöma saker och ting , istället ska jag bedöma saker utifrån det ansvar jag har. Under alla dessa år har jag misslyckats i att släppa känslor, blivit ledd av känslor i stället för att ledas av det ansvar jag har, mitt ansvar i Fa-upprätandet, men även mitt ansvar gentemot min familj och samhället. Jag har missuppfattat det här med känslor. Så i många år har jag förtryckt och blockerat känslor, i stället för att släppa dem. Det har gjort att jag ständigt har blockerats av mina känslor när jag har velat ta ansvar. Rent praktiskt har det t ex inneburit att jag vid vissa tillfällen inte har övat för att jag varit trött. Jag har aldrig täntk på trötthet som en känsla, vilket har gjort det svårt för mig att bryta igenom tröttheten.

När man som jag leds av sina känslor är det svårt att få harmoni i tillvaron. I familjen, på jobbet, på fritiden osv. Det skapar ständiga konflikter. Så fort jag styrs av känslor uppkommer det konflikter. Från min fru, mina barn, mina medarbetare osv. Det är även tydligt för mig hur dåligt de runt omkring mig mår när jag styrs av mina känslor istället för mitt ansvar. Jag ser det i deras ögon men det märks också på deras reaktioner. T ex när jag försöker leda andra baserat på mina känslor, t ex rädsla eller trötthet, så opponerar de sig direkt. Men när jag använder rationalitet sprunget från mitt ansvar, utan känslor, då opponerar sig ingen, de andra mår även bättre då. "Känslosökande människor söker själva bekymmer", "blir ej berörd av känsor, klart hjärta, få begär" Hong Yin I, Vara människa.

Så de gånger jag nu leds mer av mitt ansvar mår jag och alla runt omkring mig bra och det råder harmoni. För att använda samma exempel som ovan så innebär det att jag förstår att mitt ansvar som utövare är att göra övningarna, så då gör jag det, även fast jag är trött. Dvs jag leds av mitt ansvar istället för min känsla, vilken är trötthet i det här fallet. Jag använder alltså inte "principen" känslor "för att bedöma".

Nu behöver jag gå tillbaka och släppa mina fasthållanden genuint, släppa känslorna, ledas av mitt ansvar, som det står i Zhuan Falun, Föreläsning sex, sidan 193, "Behandla alla lika, vara snälla mot både föräldrarna och barnen och tänka på andra i allting vi gör. Ett sådant hjärta är osjälviskt, vänligt och barmhärtigt."

Att stärka huvudmedvetandet och viljan

Från en annan synvinkel kan man säga att det jag håller på att göra är att stärka mitt huvudmedvetande och min vilja, något som jag trodde tidigare att jag aldrig haft problem med. Men det är just detta som är den springande punkten med att ledas av sitt ansvar och inte sina känslor.

"Det finns människor som inte har ett starkt huvudmedvetande och som följer tankekarman och begår dåliga gärningar. En sådan människa kommer att bli tillintetgjord och sjunka ner. Men de flesta människorna kan motstå och eliminera tankekarman med ett mycket starkt subjektivt tänkande (starkt huvudmedvetande)." Zhuan Falun, Föreläsning sex, sidan 197.

Men för att klara detta stärker jag min vilja dagligen. Hurdå? Jo, helt enkelt genom att alltid göra val med utgångspunkt från mitt ansvar, inte mina känslor.

Avslutning

De här insikterna är fortfarande färska och jag är i processen av att mogna till dem, men framförallt så anstränger jag mig oftare att ledas av mitt ansvar än mina känslor, dock har jag långt kvar.

När jag nu skriver detta känner jag mig lite missmodig, jag ser ingen ände på alla fasthållanden jag har, att vilja vara omtyckt, rädsla för att förlora osv osv. Men jag förstår nu att kultivering sker i nuet, det handlar inte om att jag ska klura ut något utan att jag behöver kultivera mig ständigt, att utnyttja varje tillfälle till att kultivera mig, göra det tre sakerna väl.

Sedan jag började skriva på den här artikeln har jag blivit mer fokuserad utan störande tankar t ex under meditationen.

Ovan är min förståelse, peka gärna ut om något är fel.

Låt mig avsluta med en dikt från Hong Yin:

Vara människa

Berömmelsesökande människor ilska och hat hela livet,
vinningssökande människor känns inte vid släkt och vänner;
känslosökande människor söker själva bekymmer,
bittert strida skapa karma hela livet.
Söker ej berömmelse sorglös och nöjd,
lägger ej vikt vid vinning välvillig och rättfärdig person;
blir ej berörd av känslor klart hjärta få begär,
kultivera sig väl samla dygd hela livet.

13 juli 1986

Tack Mästare, tack alla.