Bara jag gör mitt bästa så räcker det

Ärade Mästare!
Ärade medutövare!

Jag har kultiverat sedan 7 augusti 1998. Det var Zhen Shan Ren som gick rakt in i mitt hjärta och jag kände att jag vill följa det här. Det har jag gjort sedan dess och det var mycket svårare än jag kunde ana. När jag ser tillbaka på alla dessa år ser jag att det är samma saker som upprepas fast jag tycker att jag har släppt och kommit förbi hinder. Det uppstår ständigt en ny situation som gör att jag får möta fasthållandet igen och igen. Jag förstår att det är många olika lager som tas bort efter hand. Det är väl just det som är kultiveringsprocessen att ständigt fortsätta och att hela tiden se sig själv som en utövare. Jag tänker på det som står i Zhuan Falun: ”Man låter dig ramla för att du därigenom ska få insikt om Dao, det är så här vi går framåt i kultiveringen”.

I Kina finns partikulturen som jag tror påverkar många kinesisk utövare i kultiveringen och i Sverige finns Jantelagen som har satt sina spår hos många av oss i Sverige. Bland många andra negativa uppmaningar finns: ”Du ska inte tro att du är något”. När jag ser djupare inne i mig så ser jag att detta sitter djupt rotat och har påverkat mina tankar och handlingar mycket. Det har förstärkts av att under min uppväxt blev jag jämförd med andra och fick påtalat hur bra och duktig den och den är. Jag förstår att det var menat som en uppmuntran men för mig har det inneburit att jag alltid har jämfört mig med andra och att det alltid finns någon annan som kan och är bättre än jag är. Att det aldrig är tillräckligt hur mycket jag än anstränger mig. Att jag inte duger som jag är.

Det har varit en lång väg i kultiveringen att komma till att se mitt eget värde, att jag är värdefull också. Jag ser att om jag inte värdesätter mig själv har jag svårt att värdesätta andra på ett uppriktigt sätt. Inte bara känna att alla andra är mycket bättre än mig. Jag ser fasthållanden som avundsjuka och intolerans i detta som jag får möta. När jag släpper detta kan medkänslan växa inuti mig. Då behöver inte egot bekräftelse.
Jag blev tillfrågad att skriva en berättelse till FAHUI. Detta var ett hinder att komma förbi . Jag vill inte bli tvingad till någonting. Känner mig pressad och det blir helt blankt inom mig. Jag har inget att skriva, det som har varit har jag redan släppt och är inget att tala om, det är inte så viktigt. Alla andra har säkert bättre saker att skriva. Det är så mina tankar går innan jag förstår att det är viktigt att vi delar med oss till varandra, att vi visst ska tro att vi är något, vi har alla något att berätta. Vi är ju Dafa lärljungar. I FA upprättandet har Mästaren gett oss denna form för att vi ska hjälpa varandra att höja oss. Det är ingen som ska bedöma oss. Vi behöver inte förminska oss. Vi är värdefulla alla var och en på sitt sätt. Nu har jag kommit över detta hinder ännu en gång och detta blir mitt tredje utbyte som jag delar med mig på FAHUI.

Min dåliga självkänsla har ofta hindrat mig från att vilja ta ansvar. Jag har alltid tagit ansvar på olika sätt eftersom jag är en ansvarsfull person men det har alltid varit en kamp. Jag har alltid kämpat för att vara duktig, för att få bekräftelse, bevis på att jag duger och att ingen ska upptäcka att jag är en bluff och helt värdelös. Det känns som om att jag bara har spelat en roll – rollen att vara duktig.

Att alltid kämpa innebär också att jag har blivit splittrad och stressad och det är också ett stort hinder för mig. När jag fick frågan om jag ville vara med och ta ansvar för politikergruppen för över ett år sedan så ville jag absolut inte det. Det var för stort ansvar. Jag var rädd att det skulle bli alldeles för mycket och att jag inte skulle klara av det. Rädslan för att misslyckas och att bli för stressad kom upp igen inom mig. Jag ville inte det. Jag är dessutom helt ointresserad av politik.

Innan förfrågan kom hade jag ändå haft kontakt med politiker. Både kommunpolitiker, riksdagspolitiker och EU parlamentariker. Men det har oftast varit punktinsatser när någon information skulle komma ut och då kontaktade jag dem i mitt län.

Tanken var nu att vi skulle bilda en politikergrupp och arbeta mer kontinuerligt med politikerna och att ännu mera bygga relationer. Vi skulle dessutom vara två som höll i samordningen. Detta hjälpte mig att komma förbi mitt stora hinder att inte vilja ta mer ansvar. Min medutövare och jag är olika så vi kompletterar varandra och det känns inte lika tungt när vi delar ansvaret mellan oss. Vi kan också dra och puffa på i olika lägen. Jag förstår också nu att jag inte alltid kan gå efter vad jag själv vill göra eller att låta någon annan göra jobbet. Vi tillsammans bestämde oss för att i alla fall försöka samordna en politikergrupp.
Det är nu ett år sedan vi startade upp politikergruppen med regelbundna möten varje vecka. Vi gjorde en ansvarsfördelning geografiskt i Sverige på en handfull utövare. Dessutom var det många flera utövare runt om i landet som var delaktiga i olika lägen. Samtidigt tog vi vara på dem som redan hade goda kontakter med politiker sedan innan.

Att utbyta erfarenheter och förståelse kring politikerarbetet har varit en viktig del på våra möten. Det har blivit en bra kultiveringsmiljö för oss. Detta för att vi vill utgå från FA perspektivet och att få hjärtat med i det vi gör. Annars är det lätt att prestation och resultatinriktning blir det viktigaste och att det då bara gäller att beta av ”att-göra-listan”.

Även samarbetet är jätteviktigt och vi har hjälpts åt, gjort saker tillsammans och drivit olika delar. Vi har också stöttat och uppmuntrat varandra i kultiveringen. Vi har ofta kontakt med varandra och gör FZN inför viktiga samtal.

En viktig insikt och erfarenhet från Almedalen är just samarbetet. Att vi är många som tillsammans gör olika saker. Var och en sätter olika frön och efter hand förstår människorna mer och mer.

Ett exempel på det är när vi var på ett föredrag om Trafficing på EU-parlamentets plats. Jag kom över ett hinder och vågade ställa en fråga om organstölderna . Vi pratade också med dem efteråt och de ursäktade att de inte visste så mycket om det. Men de fick information om filmvisningarna Free China och Transcending Fear och Man-Yans föredrag. Nästa dag kom en av dem fram till mig när jag stod på torget och delade ut flyers om detta. Hon pekade på bilden på Man-Yan på foldern och sa att hon träffat honom och att hon skulle se till att Cecilia Malmström med flera skulle få tillgång till att se filmen.

Det var flera sådana händelser där vi utövare gjorde olika saker och som gjorde att vi når dem på något sätt.

Jag blev full av tillit till att om jag bara gör mitt bästa så räcker det. Även om jag just då inte tycker att jag nådde fram eller att jag gör tillräckligt. Nästa gång kommer någon annan utövare och fyller på. Det är så fantastiskt!

Nu kan jag se alla utövare som gör fantastiska saker och som kommer förbi sina hinder och som vågar fast de inte vill eller är rädda. Att hela tiden fortsätta med kultiveringsprocessen. Jag ser det med glädje utan att förminska mig själv i detta. Jag är bara tacksam att få vara med och att få dela denna process med er.

Tack alla för alla fina utbyten och studier och att ni finns där ute!

Tack Mästaren!
Tack alla medutövare!