En låga i det kungliga palatset markerade det förenade Östra Han-väldets slut år 189 e. Kr. Den rådande konflikten mellan eunucker och ämbetsmän nådde då sin kulmen med blodspillan inne i det kungliga hovet.
Nu följde ett inbördeskrig som varade i tre decennier och en ny politisk scen i Kinas historia visades upp, där arméns överbefälhavare styrde regeringen med den legitima kejsaren som sin marionett.
I en sådan kaosartad tid framstår Cao Cao, bland alla militära befälhavare, som en slug politisk och militär mästare med en djärv vision. Han var också en lysande poet men en mycket kontroversiell person i ögonen på kinesiska historiker.
Som mycket ung hade Cao Cao studerat många klassiska militära strategier, som till exempel boken Krigskonsten. Som en självgod tonåring med ambitiösa fantasier, föraktar han pedanter, men ansåg att han en dag skulle stiga fram och rädda Kina från korruption och kaos. Han vill gärna bli vän med tonåringar som delar en liknande vision.
Hans ambition och samvetslöshet uppskattades inte av de traditionellt lärde, inklusive hans farbror. Farbrodern klagade på Cao Cao som sedan fick bannor för sitt beteende av sin far. Det fick pojken att hysa agg mot sin farbror.
En dag lade Cao Cao märkte till att farbrodern var i närheten när han gjorde sina övningar, så han låtsades få ett anfall. Farbrodern rusade in till pojkens far för att informera honom. Den bekymrade fadern skyndade sig till platsen bara för att finna att Cao Cao gjorde övningar helt normalt. När de frågade Cao Cao om anfallet svarade han: "Jag har aldrig haft något anfall, men jag vet att jag har förlorat min farbrors gunst".
Efter denna incident slutade fadern tro på farbroderns ord när det gällde Cao Cao. Även om en sådan list kan kritiseras moraliskt, hjälpte beteendet honom till snabb befordran i den tid som var präglad av oro och krig när han växte upp.
Efter att ha tjänstgjort som lägre ämbetsman och sedan som officer också det med låg rang, var Cao Cao på flykt efter ett misslyckat mordförsök på kanslern, en ökänd militär tyrann som höll kejsaren som gisslan.
När han under sin flykt var inhyst i en by hos en vän till fadern, hörde han på natten hur någon slipade en kniv. Han blev orolig och dödade hela familjen innan han fattade att de förberedde slakten av en gris till hans ära. När han stod inför denna pinsamhet sade han det berömda citatet: "Jag skulle hellre förråda världen än låta världen förråda mig".
Vid 35-års ålder uppbådade Cao Cao en liten armé tack vare familjeallianser, vänner och lokala personer. Även om han i de första striderna led många nederlag, främst på grund av djärv strategi, lyckades han tack vare sina exceptionella ledaregenskaper forma en växande armé med strikt disciplin. Cao Cao behandlade sina underlydande opartiskt och disciplinen var till för alla.
Samtidigt vidtog han en rad positiva åtgärder för att återflytta bönder, som fördrivits av kriget, till övergivna fält. Bönderna hamnade under Cao Caos beskydd och hans mannar beordrades att hjälpa till med jordbruket. I gengäld skulle dessa bönder ge armén en tillförlitlig livsmedelsförsörjning.
I en berättelse om Cao Cao straffade han sig själv genom att beordra en militärdomare att offentligt klippa av en av hans hårlockar, när hans rädda häst förirrat sig in i ett vetefält och trampat ned grödan.
En annan historia berättar att när hans far mördades anklagade han stadens guvernör för mordet och i raseri beordrade Cao Cao sina trupper att brutalt massakrera hela stadens befolkning.
Cao Cao var känd för att hitta talanger och främjade policyn att rekrytera talanger oberoende av deras familjebakgrund eller personliga konflikter med honom. Många av hans generaler var ursprungligen hans rivaler, men när de blev lojala mot honom gav han dem stort förtroende. Han var också mycket generös och visade stor respekt för begåvade generaler, även om de vägrade att tjäna honom. Efter vunna strider belönade Cao Cao normalt sina underordnade med hela krigsbytet.
Vid 207 e. Kr. hade Cao Cao efter två stora framgångar till fullo befäst sin position i hela norra Kina. För det första hade han manipulerat den unge kejsaren som en marionett för att rättfärdiga sin militära framryckning.
För det andra besegrade han sin största rival i norr, vars armé var tio gånger större, vid "slaget vid Guandu", genom att genomföra en rad militära strategier med stor hastighet. Den striden blev en legend i Kinas militärhistoria.
Cao Cao visade inte bara sin militära förmåga, utan också karisman i sitt stora ledarskap när han besegrade sin största rival. Efter att ha vunnit "slaget vid Guandu", fann man många privata brev från Cao Caos officerare adresserade till fienden. Cao Cao beordrade att alla dessa brev skulle brännas på gården utan att man läst några av dem. Vad han sade då blev berömt: "Innan den här hårda striden visste inte ens jag om jag skulle överleva. Hur skulle jag kunna skuldbelägga andra för att de ville hoppa av?" Officerarna blev mycket rörda av hans förlåtelse och blev efter det lojala mot honom.
Under åren med militära kampanjer i Kina vann Cao Cao de flesta striderna. Men så led han ett stort nederlag mot koalitionsarmén som leddes av två andra regionala militära ledare vid "slaget vid Red Cliff", vilket kom att leda till bildandet av de Tre kungarikena.
Efter detta drog sig Cao Cao tillbaka till norr för att fokusera på ekonomins återhämtning och förbättrade levnadsvillkor för folket. Under hans styrning blev norr enat och välstånd ökade kraftigt trots det kaos som kriget orsakat. Cao Cao fick titeln hertigen av Wei och kallas därför för en "kapabel minister i den kaotiska perioden".
Källa: http://www.epochtimes.se/Cao-Cao---kapabel-men-kontroversiell-minister-i-en-kaotisk-tid-a23292.html
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.
läs mer ...