Släpp fasthållanden under Dafa-arbetet med vanliga verktyg

Hej Mästaren, hej medutövare!

För två år sedan, efter att ha kultiverat i Dafa i minst tio år och deltagit i många projekt, fann jag att jag inte hade någon viktig uppgift i något projekt. I en del av projekten tidigare hade jag ett stort ansvar och gjorde min plikt under de flesta av dagens timmar.

Även om jag inte längre hade någon uppgift som koordinator slutade jag inte att göra de tre sakerna i olika projekt. Jag skrev för engelska Epoch Times, klargjorde sanningen på Zhen-Shan-Ren utställningar, hjälpte till att gå över till en ny version av webbsidan Minghui på hebreiska, gjorde en lista över VIP:s som skulle bjudas in till Dafa-evenemang och så vidare.

Jag började till och med att åter vika lotusblommor i papper som skulle delas ut på vår övningsplats, som under de första åren av min kultivering. Men jag hade inte samma entusiasm som jag brukade ha på den tiden. Mästaren sade: ”Jag hoppas få se er återfå er entusiasm och komma tillbaka till ert bästa kultiveringstillstånd.”. (Vad är en Dafa-lärjunge)

När Los Angeles Fahui tillkännagavs 2013, beslöt jag att delta och jag övervägde att stanna i NY. Till slut bestämde jag mig för att tillbringa några dagar i NY.

Jag träffade en israelisk utövare som bott i New York några år. Tidigare arbetade vi tillsammans i Israel med våra medieprojekt på hebreiska och engelska. Hon berättade om sina svårigheter att få tiden att räcka till för arbetet med att marknadsföra ett Dafa-projekt. Jag gav henne förslag om hur man kan förbättra sitt ”time management”.

Hon ringde mig nästa dag och sade att hennes man ville träffa mig. Hennes man, en utövare, är PR-koordinator för Tuidang-projektet på engelska. Hon bjöd mig till deras hem i Flushing.

Han bad mig att gå med i det engelska Tuidang-projektet som manager för webbsidan. Jag sade att jag skulle tänka på sakwn. Jag måste rädda kännande varelser, men jag kan göra det i Israel.

Jag försöker se på saker med upprätta tankar. Jag måste följa det naturliga. Är det rätt att koordinera ett internationellt Dafa-projekt när vi är få i Israel, även om jag under förra året inte använda min mångåriga erfarenhet av ledning och koordinering – jag var projektledare för datorsystem i över 25 år.

Jag var förvirrad; å ena sidan kommer jag återigen att ha en del ansvar och använda min erfarenhet i ett Dafa-projekt. Men projektet är på engelska och mina kunskaper i engelska var inte så bra. Mitt modersmål är franska och jag talar hebreiska om dagarna. Tidsskillnaden mellan Israel och USA var också en utmaning för mig. Å andra sidan är Tuidang-projektet mycket viktigt och om jag blev ombedd att delta i det borde jag gå med på att ta på mig ansvaret.

Mästaren sade: ”Den nuvarande situationen, särskilt efter publiceringen av de Nio kommentarerna, visar att många av världens människor nu har vaknat upp. Särskilt det kinesiska folket har hållits i mörker alltför länge av partikulturens falska framträdande, vilken skapades av den onda kommunistideologin. Människor blir gradvis klartänkta och deras egna, sanna natur vaknar till liv.” (Fa-undervisning vid internationella Fa-konferensen på Manhattan 2005)

Jag tackade ja till jobbet. Hädanefter måste jag leta efter artiklar, de från Dafa-medier publiceras på webbsidan som de är. Artiklar från vanliga medier kan inte publiceras och vi måste skriva om dem. Min främsta uppgift var att leda och koordinera författarnas och redaktörernas arbete.

Under vårt första internetmöte förklarade min nya chef för mig att författarna och redaktörerna inte är från enbart USA, det är några utövare från Fjärran Östern som har tackat ja till att gå med i teamet.

Jag försökte hitta en dag och tid som passade för ett veckomöte med hela teamet, för Fa-studier och utbyte. Lördag, morgon i New York och kväll i Öst låter bra men det var kl 16 i Israel, där lördag, inte söndag, är ledig dag. Jag behövde organisera det annorlunda än jag brukade under veckosluten.

Jag minns vad Mästaren har sagt så många gånger: ”Att tänka på andra först.” Även om det inte är bekvämt och jag skulle behöva kompromissa också med andra Dafa-aktiviteter som äger rum på lördagarna, måste jag ta hänsyn till teamets medlemmar i första hand. En av de frågor som inte var under mitt ansvar var att marknadsföra webbsidan Tuidang och Tuidangs Facebook-sida.

En dag berättade koordinatorn att vi fått ett ”annonsanslag” från Google som innebar reklam för vår webbsida genom Google-söksystemet. När folk söker på Google visas reklam bland sökresultaten. Vi kommer att ha möjlighet att göra reklam för vår hemsida och erbjuda människor att klicka och välja Tuidangs webbsida och läsa mer om att lämna CCP. Summan vi kan använda är $ 10 000 per månad.

När koordinatorn berättade detta blev jag väldigt glad för projektets skull. Men sedan tillade han att det inte fanns någon som kunde ta hand om annonserna och frågade om jag hade tid att göra det. Min första reaktion var att säga till honom att jag inte har en aning i reklam och annonsering, och att jag aldrig har haft med det att göra. Jag tänkte bort mitt själv och gick med på det och tänkte att om ingen annan kan göra det så kommer vi att förlora anslaget.

Första gången jag gick in på Google-ads kände jag mig helt okunnig. Under de första dagarna läste jag mycket och började förstå en del. Handhavandet bestod mestadels i att ange ”sökord” för sökningar då våra annonser skulle komma att publiceras. Sökorden är de ord som användarna skriver in i Googles sökruta.

När människor söker med sökord som jag lägger in i systemet, kommer Tuidang-annonser att visas och sökarna kommer att kunna klicka på och öppna vår webbsida och kommer att kunna välja att bli räddade.

Efter lång förberedelse där jag letade efter lockande och avancerade sökord, började jag uppdatera Google-ads systemet. Jag blev djupt besviken. Nästan inget av de sökord jag hade tagit fram kostade under $ 2, en del kostade till och med över $ 10. Jag blev tvungen att börja om från början. Efter en veckas sisyfosarbete användes bara några dollar om dagen och det var nästan inga klick till vår webbsida.

Jag hade fortfarande fasthållandet att klara min uppgift på egen hand och inte be om hjälp. Men när koordinatorn frågade hur Google-annonserna fungerade, blev jag tvungen att berätta om situationen för honom. Han var säker på att problemet var att min engelska inte är tillräckligt bra och jag kunde inte få honom att tro att det inte var orsaken. Efter Fa-studier och utbyte på lördagen, talade gruppmedlemmarna vanligtvis om sitt arbete inom projektet och han bad dem att hjälpa mig att hitta sökord. Jag höll inte riktigt med, men tog emot utövarnas hjälp.

Folk skickade mig några sökord, men de flesta av dem hade samma problem med priset. Jag försökte inte riktigt förklara problemet för dem och uppmuntrade dem inte att fortsätta att arbeta med mig och hjälpa mig eftersom jag inte tittade inåt och inte försökte bli av med mitt fasthållande.

I hörnet på skärmen såg jag råd om ”Möjligheter”, sökord framtagna automatiskt av Google-ads-systemet. Jag tog en titt på några av dem, och de verkade inte lämpade för vår webbsida. Jag ignorerade dessa meddelanden varje gång de dök upp.

Koordinatorn skickade mig ett rutinmeddelande från Google och påminde om deras villkor för att förnya anslaget i slutet av året. Ett av dem var att vi måste använda det på rätt sätt. Jag hade en känsla av att det var orättvist att jag ensam hade detta ansvar.

Mästaren sade: ”I det vanliga samhället, vilket arbete du än utför eller vilken miljö du än har hamnat i, så är de sakerna bara avsedda att förse dig med en miljö för kultivering och olika sätt att möjliggöra kultivering. Ni ska verkligen bli klara över det här, hantera er själva väl och gör er av med den där mänskliga känslan av orättvisa.” (Fa-Undervisning vid Epoch Times-mötet)

Jag gick upp på morgonen och gick till sängs på kvällen och tänkte på sökord som skulle vara lämpliga för att marknadsföra vår webbsida. Även under FZN och den femte övningen, snurrade sökorden runt i mitt huvud.

Jag var tvungen att göra mitt arbete med upprätta tankar och använda dessa svårigheter till att kultivera mig själv. Mitt sinne var inte rent. När jag tittade inåt insåg jag att orsaken till att jag inte tog emot hjälp var att jag ville visa mig själv och andra att jag är mycket kapabel. Jag ville lyckas och få erkänsla för denna framgång helt och hållet för egen del.


Först av allt bestämde jag mig för att ta emot systemets hjälp och inte ignorera det. Plötsligt fick jag förståelsen att annonser oftast är till för att marknadsföra en produkt eller en tjänst och därför väljer företag sökord som är specifika för deras verksamhet. Sökord för företag är riktade enbart till de människor som behöver produkten eller tjänsten. Men vi skulle locka de flesta ur allmänheten att komma till vår webbsida, oavsett vad de sökte efter. Det betyder att jag inte behövde följa Googles råd för att hitta sökord som är specifika för Tuidang-rörelsen.

Från den dagen använde jag alla de sökord som föreslogs i Googles ”Möjligheter”. Med hjälp av Mästaren ökade våra annonsers effekt och klicken på vår webbsida väldigt mycket. I slutet av månaden fick vi en rapport som visade att vi använde mer än hälften av vår budget med fem tusen besök på vår webbplats.

När jag analyserade resultaten insåg jag att mer än hälften av klicken på vår webbsida var från sökningar med ett sökord, ett ord jag inte kunde hitta på själv: Kina.

Efter att ha fått Googles månadsrapport skickade koordinatorn ett mail till teamet som börjar med ”grattis till Aviva för hennes arbete med Google-ads”. När jag blivit av med fasthållandet att visa upp mig fick jag teamets uppskattning och mitt hjärta blev inte berört den gången.

Tack Mästaren,
Tack medutövare!