Föbättra sig genom Fa upprättande kulivering och rädddanden av kännande varelser

Mitt namn är Wenhang, från Schweiz. Jag har, ända sedan jag var barn, ofta haft drömmar med scener som skulle hända mig senare i verkliga livet. Jag blev chockad i början men sedan vande jag mig vid det. Jag betraktade människor och saker runt mig, och alla jagade efter berömmelse och lycka. Om meningen med livet var detta, skulle det vara för tråkigt. I gymnasiet började jag tänka på meningen med livet. På universitetet började jag läsa böcker om universum, livet och till om utomjordingar för att finna svar. När qigong blev populär, min bror var förtjust i det, läste jag böcker av nästan varenda berömd qigongmästare. Jag till och med deltog i en qigongklass för jag ville verkligen uppleva det här, men det blev ingenting av det.

I maj 1992 vaknade jag en morgon av att hela huset doftade av sandelträ. Min dåvarande man och jag började leta varifrån doften kom, och vi fann till sist att den kom från mina händer och naveln. Jag blev positivt överraskad och kände mig bra. Jag ville inte duscha för att kunna bevara doften. Men den varade bara en vecka innan den försvann. Sommaren 1997 lånade en släkting som utövade Falun Gong ut Zhuan Falun till mig. Jag läste ut boken på två dagar och fann svaren till allting.

De första sex kultiveringsmånaderna lärde jag mig rörelserna från illustrationerna i boken Falun Gong. Jag gjorde övningarna flitigt varje dag men visste inte något om Fa-studier. Senare sade släktingen till mig att delta i gruppövningarna och Fa-studierna. Första gången jag deltog i gruppövningen kände jag stor sorg under den sittande meditationen. Jag kunde inte hindra mig från att gråta högt. När övningen var slut upptäckte jag att mina händer och ben hade fastnat. Jag kunde inte få isär dem. Sorgen kom fortfarande från djupet av mitt hjärta. Gråtande bad jag de andra att fortsätt och låta mig vara. I dubbellotus satt jag och grät till all sorg i mitt hjärta var helt borta. När jag slutade gråta gled också mina ben och händer isär. Senare gick jag med i gruppträningen och Fa-studierna. Jag tittade på Mästarens videoföreläsningar utanför Kina och gick ut för att sprida Falun Gong.

En ny övningsplats startades senare nära mitt hem. En medutövare och jag blev ansvariga. Inom några månader började 20 juli. Dafa utsattes för ont förtal och smädande. Som Dafa-lärjunge var det min plikt att sanningsförklara. Vid den tiden läste vi ”Historien om Jesus Kristus”. Vi undrade, var Jesulärjungar var. Vi kände att våra liv inte alls var viktiga. Vi kunde absolut inte låta samma sak hända Dafa. Så i april år 2000 åkte jag och ett dustintalet medutövare till lokalregeringen för att klaga. Jag låstes in i ett interneringscenter i en månad. När jag släpptes i juli promenerade jag och en annan utövare in hos Byrån för klagomål i Peking, trots konstant polisövervakning, vi greps. Den lokala polisen förde oss tillbaka hem och jag dömdes till ”omskolning genom arbete”. Jag hade inte någon fast grund i Fa-studier dessutom hade jag olika mänskliga fasthållanden och känslor, som att söka efter kunskap, efter så kallade högre principer, försöka kultivera till högre nivåer etcetera. Det resulterade i att jag lurades och förvirrades till onda upplysningar av flera onda ”upplysta” aktivister i arbetslägret Masanjia. Efter mitt frisläppande gjorde jag inte övningarna eller sände upprätta tankar.

I mina drömmar gav Mästaren mig några vinkar: Jag såg att jag hade två olika sockar på mina fötter. Jag förstod inte vad det betydde. En annan gång såg en utövare att mitt huvud täcktes av ett nät, han ville hjälpa mig att blåsa bort det och frågade hur det kändes. Jag kände ingenting. En gång när jag skulle somna såg jag plötsligt min kropp i en annan dimension, huden var relativt slät, som ljus som skiner genom en porös svart plastfilm, men på ytan stack väv av svart kolfiberliknande saker fram. Jag blev allvarligt oroad och kände direkt att jag kunde få problem. Senare insåg jag att den så kallade omskolningen var fel. Jag gjorde ett högtidligt uttalande och gjorde de tre sakerna. Men roten till den onda upplysningen hade inte dragits upp. Grunden var fortfarande att fullborda mig genom kultivering. Fa-studierna och sända upprätta tankar var bara en formalitet. De gamla krafternas logik var att öka prövningarna för att klara testet. Så i slutet av 2004 kidnappades jag igen på mitt arbete.

Dessa tre år i arbetsläger uthärdade jag bara. Jag besparar er detaljerna förutom två händelser. När jag arrangerade en strejk slet fångvaktaren tag i mitt hår och slog mitt bakhuvud i golvet. Det kändes som om mitt huvud var en boll. Det gjorde inte alls ont. Mästaren bar allt för sin lärjunge. Innan jag släpptes från fängelset, kände jag i en dröm sprakande ljud i mitt huvud, som när smällare går av. Jag kom ihåg vad medutövaren hade sagt om nätet kring mitt huvud. Det borde ha krossats. Under dessa tre år har jag också helt sett igenom hur det onda kommunistspöket manipulerade människor, använder människor att slåss mot människor, och dess hyckleri och tvång.

Innan jag arresterades 2004 var det som om jag kunde se mina tankar. Men jag gick inte till botten med det. Jag följde vad som än kom i mitt sinne. Jag funderade fortfarande hur jag skulle reagera om jag fångades in. När jag den här gången frisläpptes kändes det under övningarna som om mitt sinne fylldes av alla slags tankar. Jag frågade, vem är jag? Nu vet jag att ingen var jag. Efter det, när jag följde tankarna i sinnet, stötte jag emot något hårt eller tappade plötsligt något. Då blev jag klarvaken. På så sätt hjälpte mig Mästaren att stärka mitt huvudmedvetande om och omigen. Sakta blev huvudmedvetande starkare. Ibland kunde jag följa en tanke några sekunder innan jag fann dig. Oftast när jag såg tankarna stöka omkring brukade jag eliminera dem. Naturligtvis fortsatte jag att sanningsförklara som vanligt. Men eftersom jag egentligen inte uppriktigt hade återvänt till Fa-upprättandets kultiveringsväg, hade jag alltid en känsla av hjälplöshet. När jag en gång sände upprätta tankar såg jag mina fötter bada i blod. Senare mötte jag en vän till familjen, en amerikan som bodde i Frankrike. Ett år efter min frigivning åkte jag till honom.

Eftersom jag inte helt och hållet hade rensat bort den förfärliga röran från den onda upplysningen, upprätthöll jag inte mina Fa-studier, övningar eller sändandet av upprätta tankar. Jag ansåg själv att jag var i Fa ändå. Efter att jag stött på en serie av olika andliga och finansiella prövningar, blev jag en upptagen vanlig person. I flera drömmar var jag omgiven av ett lågt järnstaket. Grinden var öppen och jag satt i mitten. Jag drömde också att jag gick ut genom en dörr och där fanns en annan dörr. Jag fortsatte att gå från dörr till dörr utan att kunna komma ut. Det här fortsatte i två eller tre år. Jag visste att något var fel. Vid den tiden ville min vän lära sig övningen så vi gick ut för att göra övningarna. Vi studerade Fa på kvällen. Efter att jag blivit fast besluten att ändra mitt kultiveringstillstånd kom det blod i min avföring. Det varade i sex månader, under två veckor varje månad. När jag satt på toaletten droppade blodet i en halvtimme eller till och med i en timma innan jag kunde resa mig upp. Det var svart blod eller bloddroppar, ibland flera gånger om dagen. Jag brydde mig inte om det. När jag senare introducerade en vän till Falun Gong sade hon att en av hennes vänner också utövade. Det var så jag fick veta om övningsplatsen i Geneve. Jag kom till gruppträningen vid varje veckoslut. Jag började också söka på internet för att veta hur Mästaren spred metoden till allmänheten. Jag förstod att doften av sandelträ från min kropp 20 år tidigare kunde ha något att göra med Mästarens spridande av Fa.

Under marknadsföringen av Shen Yun i Geneve i slutet av 2013 deltog jag till en början på vecksluten och i slutet klarade jag att ta bort allt som distraherade för att kunna delta helhjärtat. Jag började gå på grupp-Fa-studier, övningar, sända upprätta tankar och göra Dafa-saker oreserverat.

Under de sista tre månaderna 2013 blev jag svårt andfådd när jag skulle få uppför och benen kändes väldigt tunga. Efter flytten till källaren var jag svullen över allt, från ögonlock, ansikte till mina fötter. Långbyxor och skor passade inte längre. Näsan rann, slem, hosta, jag drabbades av alla symtom. Men jag hade bara en tanke i sinnet: ingenting kan stå i vägen för att jag ska slutföra mitt livs uppdrag. Jag flyttade fokus från min kropp och eliminerade alla tankar som kom upp i huvudet om känslor kring mitt fysiska tillstånd. Efter att jag börjat delta i gruppen insåg jag det enorma gap som fanns mellan mig och medutövarna: Jag gjorde fortfarande saker grundade på ”jag”, hur jag skulle göra saker bra istället för att ta in den andra partens perspektiv för att se om de kunde förstås eller accepteras, att verkligen tänka på andra. Jag såg att större delen av min sanningsförklaring hade blivit som en slags kunskapspresentation. När jag läste erfarenhetsutbytesartiklar förstod jag att under dessa dussintals år hade startpunkten i min kultivering varit egoism och jag. Jag ville rena mig för att uppnå personlig fulländning snarare än det Mästaren vill att vi skulle göra: att alltid tänka på andra, assimileras till de universella principerna om ”Sanning, godhet och tålamod”. Jag kände en hjärtskärande smärta… Jag hittade också i mitt sinne alla slags konstiga tankar på att använda Dafa. Jag läste om och omigen ”Dafa får inte utnyttjas”. Jag reciterade även ”Jag är en av Mästare Li Hongzhis lärjungar. Jag erkänner inga andra arrangemang.”

När vi marknadsförde Shen Yun var vi som ett kompani i strid. Alla var tvungen att släppa sina egon, preferenser och tanken på att deras idé var bättre etcetera, för att rensa bort olika störningar från arbetet, livet och familjen. Bara när vi gav detta högsta prioritet och koordinerade bra med varandra, kunde vi bryta igenom de gamla krafternas olika störningar och verkligen rädda människor. När vi gick ut för att dela ut flyers, oberoende av väderlek, återvände vi inte förrän det var mörkt för att utnyttja kvällsrusningen för att komma in i lägenhetskomplexen. Ibland var det tungt att dra vagnen och benen var tunga i uppförsbackarna, men jag kämpade framåt tyst reciterande ”Svårt uthärda, kan uthärdas, svårt klaras, kan klaras”. Ibland kunde vi inte återvända förrän kl. 22. Ibland när allt var avklarat under dagen behövde vi ändå gå ut på kvällen och dela ut flyers vid teatrar och återvände inte förrän midnatt. Det som behövdes göras, det gjorde jag och följde koordinatorns arrangemang. Trots att jag var helt slut, så var jag färdig nästa morgon att ge mig iväg, full av energi. En gång var jag i ett köpcentrum med en västerländsk utövare. Vi turades om att äta färdigt lunchen, och då det fanns mycket folk där, beslöt vi att inte vila. När hon precis hade presenterat Shen Yun för en grupp framför tv:n, brukade jag ta en annan grupp. Det fanns hela tiden folk som tittade på tv:n. Vi kände oss omgivna av ett fridfullt fält. Alla lyssnade till presentationen fulla av glädje. Vi var också fulla av glädje när vi presenterade Shen Yun.

Det var en liten episod. En dag när jag skulle dela ut Shen Yun-flyer köpte jag och bytte om till mera formella långbyxor för att passa Shen Yuns klädkod. För att snabbare komma in i komplex med lägenheter brukade jag lämna vagnen utanför dörren. Det fanns en stor spegel inne i huset. Den dagen efter att jag delat färdigt, tittade jag i spegeln för att se om byxorna passade mig och om det såg bra ut. När jag kom ut blev jag helt förstummad, vagnen var borta. Jag blev chockad. Vagnen var full av reklam för att rädda människor som Mästaren vakade över. Den borde inte försvinna. Jag tittade genast inåt. Medan jag gjorde saker för att rädda kännande varelser kollade jag hur jag såg ut i stället för att rädda människor med ett rent hjärta. Mästaren ser bara efter kultiverare, inte vanliga människor. Efter den insikten lugnade jag ner mig och tittade längre ner på gatans båda sidor. Plötsligen såg jag vagnen i ett gathörn på avstånd. En person försvann i ett nafs. Jag rusade snabbt dit. Tack Mästare! Jag insåg att jag verkligen måste “"Cultivate your xinxing without a moment’s pause" (Genuine Cultivation, Hong Yin). När mänskliga föreställningar verkar är man en vanlig person.

Under den här perioden såg jag under en meditation hemma ett grått skal, nästan 1 cm tjockt som lossnat från min hals. I en dröm i källaren, satt jag i en bil som körde fort halvvägs upp i en kulle direkt in på en bred rak väg. Innan dess hade jag mödosamt följt en slingrande bergsstig uppåt. Även om jag inte nådde toppen blev det inget resultat, allting var alltjämt vid det gamla. I en annan dröm hällde jag vatten i handfatet. Jag tittade och såg att av mina två ben var ett tjockt och det andra smalt. När jag vaknade, hände det. Det ena benet hade svullnat. De båda benen hade uppenbarligen inte samma storlek. Det finns ingen genväg i kultiveringen. Under tiden med Shen Yun-promotion bodde hela gruppen i ett skyddsrum. Varje morgon gick vi upp 4.50 för att sända upprätta tankar, följt av de fem övningarna. Efter frukost sände vi upprätta tankar igen i 30 minuter, innan vi gick ut för att promota Shen Yun. På kvällen studerade vi Fa och utbytte tillsammans. I denna kollektiva miljö insåg jag många icke upprätta föreställningar och eliminerade dem med rent hjärta innan Shen Yun-promotion. När medutövare kritiserade mig, kollade jag snabbt grunder för mina tankar. Mitt hjärta var fyllt av glädje. Jag blev mer avslappnad och full av styrka. Det var inte förrän då som jag kände det som om jag verkligen hade fått Fa. Under denna period genomgick jag enorma fysiska och mentala förändringar. Jag kände att jag varje dag var annorlunda. Dagens jag var inte längre jag från dagen före.

Efter att Shen Yun-föreställningen var klar i Geneve deltog jag i Shen Yun-promotion i Milano, det var ännu en sällsynt möjlighet att äta, leva, göra de tre sakerna tillsammans och koordinera bra med lokala medutövare. Det var naturligtvis ganska svårt på grund av språkbarriären, brist på folk och stor arbetsbörda. Vi måste ta oss in genom grindar, dörrar och säkerhetsvakter i bostadsområdena. Alla slags faktorer hindrade varelserna att få information om Shen Yun. Men eftersom jag är en Dafa-lärjunge lärde jag mig snabbt några enkla ord blandade med andra språk vilket gjorde det möjligt för mig att kommunicera med andra. När vi kom tillbaka till vårt boende var klockan ofta 23 eller midnatt. Fyra utövare från Schweiz hade köpt biljetter för att se föreställningen i Milano. De kom till Milano och när de såg att vi fortfarande delade ut flyer, gav de upp tanken på att se föreställningen och engagerade sig i att promota. Jag blev verkligen rörd. I dem såg jag hur sanna Dafa-lärjungar är. Vi fortsatte promota under de första två föreställningsdagarna. Ingen gick för att se den. Det var inte förrän den tredje föreställningen som vi lämnade Milano. De lokala utövarna fortsatte den dagen att promota. I processen såg jag varelsers iver att bli räddade och deras glädje att bli räddade. Den eftermiddagen stod jag i solen med flyer i handen vänd mot trafiken. Den himmelska skönheten på flyern lyste i solen. En bil körde sakta mot mig. När damen såg den himmelska skönheten öppnade hon sin mun gradvis och även ögonen, de var fulla av överraskning och glädje. Bilen stannade. Scenen finns i mitt sinne. På så sätt blir jag härdad i miljön som Mästaren har skapat för lärjungar att var flitiga tillsammans, och uppfylla mitt uppdrag. En gång när jag sände upprätta tankar såg jag en stor hand som tog bort nätet från mitt huvud. Äntligen styrs jag av mina egna upprätta tankar. Vilken barmhärtighet…

Jag hade naturligtvis släpat efter under långtid, jag kan inte bara låtsas hänga med i processen med Fa-upprätande. Det är inte heller lätt att upprätthålla upprätta tankar, upprätta handlingar. Efter upplysning måste jag också göra det. Efter hemkomsten somnade jag när jag studerade Fa ensam, jag fortsatte när jag vaknade upp. Det kunde till och med ta mig tre timmar att avsluta en föresläsning. Jag brukade också somna vid upprätta tankar med handflatan nedåt. Jag är inte avskräckt utan fortsätter att lära mig och att göra och göra mer. När alla slags fysiska störningar manifesterar sig igen, följer jag Mästarens lära och bryr mig inte alls om det.

Mästaren sade i Fa-undervisningen i San Francisco 2005: ”hur bra har den personen som uppvisar sjukdomskarman kultiverat? Kommer han att klara sig igenom med starka upprätta tankar när han är i ett sådant tillstånd? Behandlar han sig själv verkligen som en Gud och inte fäster någon vikt vid något av det överhuvudtaget?” Nu ser jag sådana tankar komma ut från olika delar av hjärnan och eliminerar dem genast. Som Mästaren sade: ”Om du inte står emot det eller inte hanterar saker och ting med upprätta tankar, utan istället ofta låter fasthållanden styra ditt beteende, då är det inte kultivering.” (Fa-undervisningen i San Francisco 2005)

Hur som helst jag går framåt med upprätt sinne, jag känner mig lättare och lättare. Jag värdesätter varje dag och försöker göra de tre sakerna bra med upprätta tankar.

Till sist, vill jag citera Mästaren från Fa-undervisningen i San Francisco 2005: ”Lärjunge: Den 5 juni i år läste jag upp ett grupputtalande från dussintals lärjungar i det fängelset som förklarade att de kommer att kultivera beslutsamt i Dafa och följa Mästaren till slutet. Mästare, du kan stilla ditt sinne.”
”Mästaren: Om de orden hade sagts för tre eller fyra år sedan skulle jag verkligen inte ha kunnat stilla mitt sinne, men nu kan jag det. (Applåder) På den tiden var det oklart huruvida Dafa-lärjungar skulle kunna ta sig igenom under den här förföljelsen, och oklart hur många som skulle kunna klara sig. Trots att Gudar skyddade dem och att Mästaren vakade över dem och skyddade dem, kunde Dafa-lärjungarna medan de förföljdes, verkligen ha upprätta tankar och upprätta handlingar likt Gudar? Att kunna ta sig igenom beror på ens egna upprätta tankar och fasta tro på Dafa. Mästaren kan ta på sig lidandet för er, och jag kan till och med utstå smärtan i ert ställe, men kan du positionera ditt sinne på ett upprätt sätt när du står under sådant grymt och hårt tryck? Behandlar ni er själva som en Gud eller som en människa? Har ni rikligt med upprätta tankar? Allt detta beror på er, på er själva.”

Min erfarenhet bär just vittnesbörd om denna Fa-undervisning.

Tack alla