Om att eliminera agg

Detta är en tankeväckande berättelse.

En kvinna hade en återkommande märklig dröm om att ett flertal människor var inlåsta i ett mörkt hus med ett rostigt lås på dörren, bedjande om att bli frisläppta. Varje gång hon vaknade upp från drömmen kände hon smärtor i bröstet. Allt eftersom tiden gick blev hon sjuk av smärtorna i bröstet och kände oro och ångest.

Hon hörde talas om en munk som kunde bota sällsynta sjukdomar, så hon reste lång väg för att kunna träffa honom. Den äldre munken sade till henne: ”Det är inte svårt. Jag kan ge dig en gyllene nyckel. Häng den framför dig och kom ihåg att använda nyckeln för att låsa upp det mörka huset nästa gång du har samma dröm. Din sjukdom kommer att försvinna när du släpper ut människorna som finns i huset.”

Hon tackade munken och återvände hem med nyckeln. Ett par dagar senare hade hon återigen samma dröm. Den här gången gick hon närmare och tittade in i huset där hon upptäckte människor som hon hade känt agg gentemot; som sin svärmor som verbalt hade trakasserat henne, en granne som hade mobbat henne, en barndomslekkamrat som hade knuffat ner henne i ett smutsigt dike och nästan dränkt henne, och även andra. Hon tittade vidare och såg en lam hund. Det gick upp för henne att det var den elaka hunden som hade bitit henne när hon som ung var på väg till skolan. Alla hade skadat henne tidigare. Hon beslöt sig för att inte låsa upp dörren, eftersom de alla förtjänade det. Hon använde inte den gyllene nyckeln trots att de ropade på hjälp.

Sex månader gick och hennes sjukdom förvärrades. Hon gick för att träffa den äldre munken igen. Munken sade: ”Du har bara en chans till. Om du inte tar den så kommer den gyllene nyckeln inte kunna hjälpa dig. Du kommer att ha samma dröm igen inatt. Du måste låsa upp hänglåset innan rosten förseglar låset helt.” Hon bestämde sig för att göra det.

Precis som munken hade förutspått så hade hon samma dröm den natten. Utan att tveka tog hon modigt fram nyckeln och låste upp dörren. ”Pang!” Människorna i huset rusade ut så snart dörren öppnades. En kvinna gick sakta ut bakom dem. Hon såg ovårdad, svag och ynklig ut. Hon liknade henne själv. Nej! Det var hon! Det mörka huset kollapsade plötsligt i samma ögonblick som hon gick ut. Solsken vällde in. Det var så ljust så att hon vaknade upp.

Hon hörde munkens röst: ”Att låsa in andra är att låsa in sig själv. Att låsa in det förflutna är att låsa in sitt hjärta. Agg växer inne i ett mörkt hus. Öppna fönstret och låt solljuset komma in.”

Kvinnans sjukdom försvann. Hennes ögon blev livfulla, hon blev rosig i ansiktet och såg återigen vacker ut.

Vi Falun Gong-utövare har kultiverat i många år. Har vi fortfarande några mörka hus i våra hjärtan? Om vi har så står de verkligen i vägen för vår höjning och hindrar oss från att erbjuda räddning till kännande varelser. Att hysa agg mot andra hindrar oss från att frigöra andra eller oss själva.

Efter att ha påverkats av det kinesiska kommunistpartiets kultur så bär nästan alla i Kina ett mörkt hus i sitt hjärta. Sedan barndomen har begreppen klasskamp och våldsam revolution ingjutits djupt in i våra sinnen. Sådana faktorer förstorades upp under den onda förföljelsen av Falun Gong-utövare. Det är svårt att upptäcka den från roten och helt eliminera den.

Jag brukade känna agg mot poliser. Jag tyckte fortfarande att polisen var en del av den onda förföljelsen, även om jag visste utifrån Dafas principer att de anställda inom den allmänna säkerhetsorganet är varelser som vi behöver rädda. Jag såg annorlunda på dem jämfört med andra människor i samhället, så därför kände jag ingen medkänsla för dem.

Förra året drog chefen för polisstationen tillbaka mitt nya id-kort. Den första tanken jag fick var inte att titta inåt, i stället kände jag agg mot chefen på polisstationen. Jag slog upp om lagen om identitetskort för invånare. Jag upptäckte också att chefen arbetade med sin egen verksamhet under sin arbetstid. Jag planerade att anmäla honom till disciplinnämnden i hopp om att han skulle tas bort från sin position. Lite senare tänkte jag igenom saken mer rationellt. Om han blev bestraffad eller fick sparken på grund av att en Dafa-utövare anmälde honom, skulle han då någonsin få en positiv syn på Dafa eller Dafa-utövare? Skulle han förlora sin chans att bli räddad? Jag borde ha tittat inåt och letat efter mina egna fel när jag fick veta att mitt id-kort skulle dras tillbaka.

Min bitterhet mot poliser var verkligen det mörka huset i mitt hjärta. Mästaren har gett oss den gyllene nyckeln som är att titta inåt. Efter att insett mitt aggs skadliga natur och eliminerat den, växte medkänslan fram i mitt hjärta. När jag såg på varelser med medkänsla insåg jag att de alla förtjänar en chans att bli räddad oavsett vilken position de befinner sig i. Jag upplevde skönheten i Dafas medkänsla och en ojämförligt stark tro på Dafa.

Efter att jag har ändrat min mentalitet så återlämnades mitt id-kort till mig. Mästaren hade banat vägen och väntade på att min nivå skulle höjas. Saker gick mot rätt riktning när mitt synsätt förändrades.

I själva verket så deltar många poliser i förföljelsen på grund av att onda faktorer är i kontroll. Många av dem kan skilja på rätt och fel när vi eliminerar de onda faktorerna bakom dem.

Fa-upprätandet närmar sig sitt slut. Jag hoppas att alla utövare kommer att kunna låsa upp de mörka hus som finns i våra hjärtan med hjälp av den gyllene nyckeln att titta inåt som Mästaren har gett oss. Vänta inte tills rosten förseglar låset helt. Att rädda andra är rädda oss själva. Tänk på Mästarens enorma hjärta. Han räddar till och med kommunistpartiets hemliga agenter. Hur kan vi välkomna perioden med Fa-upprätandet av den mänskliga världen med agg i våra sinnen?

Engelsk version: http://en.minghui.org/html/articles/2016/5/25/157146.html