Hur jag kunde se mina egna fasthållanden i andras tillkortakommanden

I början av läsåret fick min klass ta emot några elever som varit tvungna att gå om. Det gick inte en dag utan att de svor, bråkade med varandra och bröt mot reglerna.

Jag gjorde mitt bästa för att stå ut med att ha dom i klassen; jag talade med dom en och en och jag hjälpte dom efter bästa förmåga, dag ut och dag in, vilket gjorde att jag kände mig totalt utmattad, som en bägare som snart är på väg att rinna över. Jag visste att något inte stod rätt till, men efter tre månader hade jag fortfarande inte upplysts till det. Vilken var min roll i detta?

Mästaren säger:

"Buddha-ljus strålar överallt,
allt blir ljust och harmoniskt."
("Smälta in i Fa" ur Hong Yin)

Hur kom det sig att mitt fält var fyllt av ändlösa dispyter?

Det var inte förrän en dag, då en av eleverna svurit och jag reagerade omedelbart genom att bli arg och tvingade honom att ställa sig upp inför klassen och ångra vad han gjort.

Han sa: "Jag ångrar att jag sa de där orden. Nästa gång ska jag inte göra det."

Plötsligt förstod jag. De här elevernas sätt att inte visa någon respekt, att vara otåliga, se ner på andra och vara självrättfärdigande och lata var också mitt eget sätt att vara.

Jag blir otålig och avbryter andra, vilket är respektlöst.

På grund av min lathet så ville jag bara få saker ur världen så fort det bara gick, när jag istället borde ta mig tid till att hantera dessa saker väl.

Min avundsjuka fick mig att känna mig överlägsen och döma andra utifrån mitt eget synsätt.

Mästaren säger:

"Du är alltid barmhärtig och välvillig mot andra, och tänker alltid på andra innan du gör någonting. Om du, närhelst det dyker upp ett problem, först tänker på om andra kan klara av det och om det kan skada andra, så blir det inga problem." (Zhuan Falun)

Jag insåg att närhelst det uppstod konflikter kring dessa elever, istället för att se inåt, så gjorde mina förutfattade meningar om dom mig jättearg, och för att behålla min auktoritet så slog jag genast ner på deras beteende, när jag egentligen borde ha behandlat dom som de andra eleverna och ge dom en ärlig chans.

Nästa gång en elev svor så svarade jag med att le och fråga honom: "Varför sa du så?" Han sa: "Förlåt, jag vet att det är fel, men jag tänkte mig inte för."

Jag sa att jag trodde honom och att han kommer att göra bättre ifrån sig nästa gång. Känslan av att det när som helst skulle uppstå ett bråk fanns inte längre och han sa förvånat: "Varför blir du inte arg? Tänker du inte straffa mig?"

Jag berättade för honom att jag utövar Falun Gong och att min Mästare kräver av oss att vi tänker på andra innan vi gör någonting. Han bad om ursäkt och började ställa frågor om Falun Gong och anledningen till förföljelsen.

Jag kände mig glad för deras skull, då de fått veta om Falun Gong och jag tackade dom för att de hjälpt mig se mina egna tillkortakommanden.

Efter att jag hade insett mitt problem såg jag under meditationsövningen hur ett nytt jag föddes.

Engelsk version: http://www.en.minghui.org/html/articles/2017/2/1/162026.html