Att rädda människor genom webbinarier

Ärade Mästare,
Alla medutövare,

Jag heter Annie och erhöll Dafa 1995.

Under pandemin var det många som undvek sociala sammankomster och isolerade sig i sina hem för att förebygga smittspridning. Sedan kom även vintern och folk undvek inomhusaktiviteter då man ville hålla avstånd och undvika kontakt med främmande människor inomhus. Många ville lära sig eller prova på Falun Gong men kunde inte göra det på grund av restriktionerna.

En dag ringde en koordinator mig och berättade för mig att utövare i Kanada har börjat med webbinarier, där de lär ut övningarna till nybörjare och att vi kanske kunde göra något liknande. Hon bad mig anmäla mig och se hur de håller i dessa webbinarier. Jag deltog i ett webbinarie och blev inspirerad. Det verkade inte så svårt och den tekniska delen var inte heller så komplicerad. Det var bara det att det var något helt nytt för oss, och jag hade aldrig hållit i ett webbinarium förut så jag behövde verkligen utmana mig själv. Jag var intresserad men hade svårt för att ta de första stegen. En dag kontaktade en medutövare mig. Jag kände henne sedan många år tillbaka men det var längesen vi jobbade ihop på något projekt. Hon sa att hon hade hört att jag skulle jobba med detta projekt och att hon, även om hon inte hade så mycket tid, gärna ville hjälpa till. Vi formade därmed ett litet team, hon, jag och en annan medutövare, och så satte vi igång.

Vi började med att översätta materialet vi hade fått från utövare i Kanada och vi fick också hjälp från andra utövare med översättningen, men när översättningen var klar var vi inte helt nöjda med presentationen. Det var svårt att memorera innehållet och det kändes inte helt naturligt. T.ex. så fanns det en sida med bilder på lokala politiker som stöttar Falun Gong eller har uttalat sig emot förföljelsen. När jag hade gjort ett likadant kollage med svenska politiker så såg det lite stelt ut. En medutövare tyckte att det nästan kan få folk att känna ett visst avstånd.

Trots detta bokade vi in ett ”demo-webbinarium” där vi bjöd in några utövare för att lyssna på oss. Dels så ville vi testa tekniken och dels så skulle det vara bra om vi kunde få lite objektiv feedback på innehållet. Jag var kanske lite för dåligt förberedd, trots att jag hade försökt förbereda mig. Det flöt inte på särskilt bra när jag gick igenom presentationen. Det kändes som att jag hoppade mellan ämnen och jag tvekade emellanåt och var själv osäker på vad jag skulle säga eller vad jag ville förmedla. Jag tyckte själv att det hela gick ganska dåligt. När jag var klar började de inbjudna utövarna uppmuntra oss: ”Ni gör ett fantastiskt fint jobb”, ”vad bra att ni jobbar med detta projekt” och ”det behöver inte vara helt perfekt, det viktiga är att man kommer igång och så kan man förbättra det allteftersom”, vilket var väldigt fint av dem.

Efter denna demo insåg vi att det kan vara svårt att använda andra länders material rakt av. Varje land behöver anpassa innehållet efter den kultur och de normer som råder just där. Några dagar senare hade medutövaren uppdaterat presentationen både vad gäller innehållet och färgsättningen och det var nu ett mycket mer naturligt flöde. Den ger en introduktion till både Dafa och förföljelsen, men den gör en inte nedstämd trots att vi tar upp om förföljelsen då vi avslutar med att berätta att många engagerar sig i att stoppa förföljelsen.

Under processen med att hålla i webbinarier har det varit väldigt viktigt med upprätta tankar och upprätta handlingar. När jag har egna kryphål så kan det också påverka deltagarna, och när hela teamet tillsammans har starkt fokus och upprätta tankar, blir resultatet väldigt bra. Om vi har konflikter inom teamet får vi lätt störningar.

En gång kom vi överens om att min medutövare skulle hålla i nästkommande webbinarium, då jag skulle åka till Danmark för att hjälpa till med att marknadsföra Shen Yun och nästa webbinarium skulle hållas veckan efter att jag hade kommit tillbaka. Jag förutsåg att jag säkert skulle vara trött efter en intensiv vecka och att jag dessutom skulle ha fullt upp på jobbet då jag säkert skulle ha mycket att ta igen. När jag hade kommit hem från Danmark var allt som jag hade förutspått. Det var väldigt mycket på jobbet, men i dagarna före webbinariet fick jag plötsligt ett meddelande från min medutövare som undrade om jag kunde hålla i webbinariet istället, då hon behövde vårda sitt barn som hade blivit sjuk. Jag kände att vi inte hade så mycket val och accepterade det. Dock var jag i själva verket lite missnöjd och eftersom jag hade mycket på jobbet tänkte jag, ”vi hade ju kommit överens om detta så det här måste vara en störning”. Jag misslyckades med att se inåt och fick också störningar. Jag kunde inte hitta tid till att förbereda mig och öva på presentationsmaterialet. Eftersom att jag hade förutspått att jag skulle vara mycket upptagen, förstod jag inte att det var en störning, men det var såklart också en störning som hade förstärkts av mitt missnöje.

Egentligen så borde jag vara glad av att få chansen till att klargöra sanningen till fler människor, men istället såg jag det som en börda. Då jag underlät att jobba med mitt missnöje, fick jag ännu fler störningar. På förmiddagen samma dag som jag skulle hålla i webbinariet kom jag i konflikt med en annan utövare. Jag blev så arg. Jag kunde inte komma över det heller utan gjorde istället mitt bästa för att inte låta det påverka mig. En halvtimme innan vi skulle börja fick jag plötsligt tekniska problem. Jag trodde först inte att det var sant för vi hade repat kvällen innan just för att se över att tekniken fungerar som den ska. Sedan vet jag att många tekniska problem beror på att användaren råkat göra något fel, men den här gången var det ett tekniskt problem jag inte kunde lösa. Jag ringde till utövaren som sköter tekniken och han försökte uppmuntra och lugna ner mig. ”Det kommer att gå jättebra, du kanske kan prova en annan webbläsare? Kvalitén blir kanske lite sämre men det blir bra ändå!”

Jag var ganska upprörd vid det här laget och också nervös över hur det skulle gå. Jag kunde inte ens ansluta till webbinariet och det skulle börja om bara några minuter. Precis då fick jag ett meddelande av medutövaren som skrev att hon också hade problem med att logga in. ”Oj, varför försöker hon logga in först nu”, tänkte jag direkt. Om hon hade loggat in för en stund sen hade hon kunnat sända upprätta tankar för mig nu. Efter att dessa tankar dök upp, insåg jag plötsligt att allt det här var störningar som syftade till att skapa konflikter mellan oss så att vi ska misslyckas med att samarbeta väl med att rädda människor. Jag ska inte ha några negativa tankar om min medutövare. Vi gör så gott vi kan. Jag trängde bort alla dessa negativa tankar och försökte fokusera. Till slut bytte jag webbläsare och lyckades komma in och starta webbinariet precis på utsatt tid. Medutövaren kom också in precis i tid.

Det hela gick ändå ganska bra, men jag visste att jag hade mycket jag behövde jobba på. Jag tog upp med de andra om att det vore bra om vi kunde utbyta lite, men det passade inte just då. Senare fick jag ett meddelande från medutövaren där hon hade tittat inåt och hon berättade om de störningar hon fick. Jag blev så rörd av meddelandet och berättade också om de brister jag hade sett hos mig själv. Den här händelsen blev istället väldigt stärkande för vårt samarbete, och det fick oss att förstå att om vi bara samarbetar väl så kommer vi att kunna motverka störningar tillsammans.

Fram tills idag har vi haft webbinarier i strax över ett år. Under det här året har över 400 personer deltagit i våra livesända webbinarier. De har fått höra sanningen och också fått prova på eller lärt sig övningarna. Många utövare hjälper oss att marknadsföra dessa webbinarium genom att sätta upp affischer, dela ut flyers, genom sociala medier eller bara genom att muntligt rekommendera folk som är intresserade till att delta. Vi har också haft några norrmän bland våra deltagare som har hittat till oss på rekommendation av norska utövare. Då norska och svenska är lite likt kan många norrmän förstå svenska ganska bra.

Många deltagare delar med sig av hur det känns efter att ha provat på övningarna. De berättar hur behagligt och avslappnat det känns, och många känner energi och värme, både i händerna och i hela kroppen. Det är verkligen fint och uppmuntrande att se dessa kommentarer.

Tack Mästaren för att du arrangerat denna möjlighet för oss att rädda människor. Tack alla medutövare för ert stöd och samarbete. Vi kommer att fortsätta göra bättre ifrån oss, för att låta ännu fler människor få ta del av det underbara i Dafa.

Tack Mästaren.
Tack alla medutövare.