19 års fängelse och tortyr för att ha kopplat upp sig på ett tv-nätverk för att sprida sanningen (del 1)

(Minghui.org) Mellan den 17-18 augusti 2002 lyckades en grupp Falun Gong-utövare i staden Lanzhou i Gansu-provinsen framgångsrikt avlyssna TV-signaler och sända videor för att avslöja det kinesiska kommunistpartiets (KKP) brutala förföljelse av Falun Gong och klargöra sanningen om partiets utbredda och förtalande propaganda mot utövandet. Videofilmerna sändes på fyra lokala kanaler under en halvtimme och täckte ett antal områden i Gansu-provinsen samt staden Xining i Qinghai-provinsen.

Kort därefter arresterades 15 Falun Gong-utövare och dömdes till höga straff på upp till 20 år. Sun Zhaohai, som då var 34 år, fick 19 års fängelse. Han utsattes för grym förföljelse och undkom med nöd och näppe döden.

Sun Zhaoha

Sun föddes i staden Jiamusi i Heilongjiangprovinsen. Han växte upp i en terror av våld i hemmet som hans far utövade. Vid 20 års ålder drabbades han av tuberkulos och fick hål i båda lungorna. Han hostade upp blod och var mycket sjuk och mager. Livet var mycket eländigt för honom.

Mr Sun och hans fru började praktisera Falun Gong 1997 och alla hans sjukdomar försvann strax därefter. Precis när hans familj njöt av lyckan inledde KKP plötsligt en aldrig tidigare skådad landsomfattande förföljelse av Falun Gong den 20 juli 1999.

Liksom tiotusentals andra Falun Gong-utövare trädde Sun fram för att tala ut utan att vara rädd för det brutala förtrycket.

När han avtjänade det långa 19-åriga straffet i Lanzhou-fängelset i Gansu-provinsen utsattes han för alla typer av tortyr och övergrepp, bland annat genom att låsas in i isoleringscell i ett litet mörkt rum, kedjas fast med tunga kedjor, långvarig sömnbrist, frysa i kallt väder, matbrist, torteras på Tigerbänken, bindas vid dödsbädden och tvångsmatas. Han fick två brutna revben och en hjärnskakning av misshandeln.

Efter att ha överlevt den helvetiska tortyren och fängelsevistelsen släpptes Sun den 21 augusti 2021. Han berättade sin historia nedan och hur hans tro på Falun Gong hjälpte honom att ta sig igenom sin mörkaste period i fängelset.

***
Att börja med Falun Gong

Mitt namn är Sun Zhaohai. Jag är född 1968. Båda mina föräldrar arbetade på heltid. Jag är det andra barnet av fyra i min familj. Jag har alltid ansetts vara mer mogen än mina jämnåriga ända sedan jag var ung.

Jag har alltid tyckt om att läsa som barn och började läsa klassiska romaner när jag gick i tredje klass, även om jag inte kunde känna igen alla karaktärer i det jag läste. Jag läste vilken bok som helst som jag kunde lägga vantarna på och spenderade alla mina fickpengar på att köpa eller hyra böcker för att läsa. Jag var som en bokmal och läste när jag kunde.

Jag fascinerades av de rättfärdiga karaktärerna i gamla romaner som Tre hjältar och fem tappra män, Legenden om Yue Fei, invigning av Gudarna och Gamla och nya berättelser. Från böckerna lärde jag mig traditionell kinesisk kultur och värderingar som "välvilja, rättfärdighet, artighet, visdom och tro", liksom att vara "mild, artig och sparsam". Allt detta har på ett subtilt sätt påverkat min karaktär att vara lojal och rättvis, ärlig och pålitlig.

Men ända sedan jag kan minnas har min familj alltid levt i terror av våld i hemmet. Min pappa var dåligt stämd och alkoholist. Han slog oss och min mor när han var på dåligt humör.

När jag var tolv år var jag så rädd för att bli slagen av min far för minsta lilla misstag att jag rymde hemifrån och flyttade till några släktingar på landsbygden. Jag kom inte tillbaka förrän mer än två månader senare. Kanske var min far orolig för att jag skulle rymma igen, och han har inte slagit mig sedan dess.

Min mamma blev ofta misshandlad av min pappa och kunde inte se något hopp i livet. Hon försökte begå självmord genom att dricka bekämpningsmedel. Lyckligtvis räddades hon. När jag var ungefär arton år gammal började jag skydda min mamma. Varje gång min pappa försökte slå min mamma drog jag henne bakom mig. De började bo separat under samma tak. År 1990 blev min far allvarligt sjuk. Min mamma tog väl hand om honom utan att klaga tills han gick bort.

Jag hade en olycklig barndom. När jag gick i mellanstadiet var jag redan ganska självständig. Jag har ofta undrat var människan kommer ifrån och varför vi är här. Trots att jag hade läst många böcker förblev sådana frågor obesvarade.

År 1985 var jag 17 år gammal och tog examen från högtadiet. Jag hittade ett jobb på Jiamusis Vänskaps sockerfabrik. Jag studerade på jobbet och fick ett diplom som motsvarade gymnasiet 1988, vid 20 års ålder. Precis när mitt liv började vända till det bättre fick jag feber i över en månad. Jag åkte till sjukhuset och fick diagnosen tuberkulos typ 3. Jag fick tuberkulosmediciner och sattes i dropp på fabrikssjukhuset. Jag blev mycket svag och mager och kände mig alltid sjuk och andfådd.

På hösten 1989 hade jag hål i båda lungorna och började hosta upp blod. Jag var andfådd med en liten rörelse och blev inlagd på ett tuberkulossjukhus i två månader. Även om sjukdomen var under kontroll återföll den varje år med en lätt förkylning och feber, tillsammans med tuberkulös pleurit. På den tiden var tuberkulos obotlig i Kina. Trots att jag var 1,72 m lång vägde jag mindre än 50 kg.

Jag gifte mig 1994. Min fru och jag kom väldigt bra överens och vi uppskattade varandra. Vår ekonomiska situation var inte heller dålig. År 1996 förflyttades jag till den ekonomiska polisgruppen på min arbetsplats.

En kvinnlig kollega introducerade mig för Falun Gong i mars 1997. Hon hade spenderat en förmögenhet på att lära sig andra qigongskolor tidigare, men hon sa att Falun Gong är en sann kultiveringsmetod. Hon sa åt mig att köpa boken Zhuan Falun (huvudtexten till Falun Gong) och att jag skulle förstå allt efter att ha läst boken. Jag blev verkligen förvånad över att hon så snabbt gav upp det hon lärt sig tidigare och övergick till Falun Gong med en sådan beslutsamhet.

I början av april det året gick min fru och jag och shoppade på vår lediga dag och köpte ett exemplar av Zhuan Falun i en bokhandel. När jag kom hem kunde jag inte vänta med att läsa boken och jag tillbringade tre timmar med att bläddra i den.

Jag kände mig mycket känslosam när jag läste boken och tårarna fortsatte att rinna nerför mitt ansikte. Äntligen hade jag hittat det jag sökte i livet och Zhuan Falun svarade på alla de frågor jag hade haft som tonåring. Jag förstod att meningen med livet är att återvända till sitt sanna jag. Falun Gong är underbart!

Två eller tre dagar senare gick min fru och jag med i en lokal träningsgrupp och en grupp Fa-studie. Den åttonde dagen, när jag avslutade övningarna på morgonen och skulle gå hem, kände jag en skarp smärta i bröstet och ryggen. Smärtan var så intensiv att jag inte kunde räta på ryggen. Jag var inte rädd eftersom jag visste att de dåliga sakerna i min kropp avlägsnades. Jag berättade inte för någon och gick långsamt hemåt med ryggen framåtböjd.

Efter tre minuter upphörde smärtan plötsligt. Min tuberkulos försvann sedan dess. Min kropp renades av Mästaren.

Efter att ha praktiserat i två eller tre månader öppnades mitt himmelska öga. Medan jag mediterade såg jag många Falun-roterande runt omkring mig.

Ingenting kunde rubba min tro

Jag hade en eländig barndom och en smärtsam ungdom, men Falun Gong torkade bort alla mina lidanden. Precis när jag solade mig i glädjen över att utöva Falun Gong förändrades miljön.

Den 20 juli 1999, efter att ha hört från andra utövare att regeringen planerade att förbjuda Falun Gong den dagen, bestämde sig mer än ett dussin av oss för att åka till Peking för att vädja om rätten att utöva Falun Gong.

På tåget till Peking togs några medutövare av polisen och sju av oss fick fortsätta resan. Innan tåget lämnade Heilongjiangprovinsen stoppades också många Falun Gong-utövare från andra områden av polisen och fördes tillbaka till sina hemstäder. När vi hörde att polisen sökte mycket noggrant efter Falun Gong-utövare vid järnvägsstationen i Peking steg vi av tåget i staden Sanhe i Hebei-provinsen, den närmaste staden till Peking, och delade upp oss i tre grupper för att åka buss till Peking.

Vid 15-tiden den 22 juli såg vi några Falun Gong-utövare som samlades utanför Sanhes kommunala regering, och en högtalare började sända ut regeringens tillkännagivande om att förbjuda Falun Gong. Zheng Libin (som sedan dess hade avlidit på grund av förföljelsen) och jag stannade upp och lyssnade. Men vi talade inte med de lokala Falun Gong-utövarna där.

Vi hörde att många Falun Gong-utövare i Peking hade arresterats de senaste dagarna och jag blev mycket orolig och ängslig. Innan vi nådde Peking passerade vår buss två kontrollstationer och kontrollerades av beväpnad polis båda gångerna. Vädret var kvavt och varmt och jag var angelägen om att komma till Peking så snart som möjligt.

Klockan var omkring 17.00 när vi anlände till Peking. Vi gick till Himmelska fridens torg som var kraftigt patrullerat av civilklädd polis överallt. Stämningen var mycket spänd, men jag var inte rädd.

Klockan var över sju på kvällen när vi anlände till hotellet i närheten av Jordtemplet. Jag kände mig lite orolig och visste inte riktigt vad jag skulle göra. Min enda tanke var att ta kontakt med utövare från Peking så snart som möjligt för att ta reda på vad jag skulle göra.

I början av augusti 1999 hölls en delningskonferens i en övergiven pagod på ett berg nära byn Nanshangle i Fangshan-distriktet i Peking. Omkring 200 Falun Gong-utövare lyckades delta i konferensen, och de flesta av dem kom från norra Kina. Syftet med konferensen var att diskutera vad man skulle göra under det höga trycket från regimen. Många utövare delade med sig av sina förståelser och vad de hade sett eller hört på senare tid. Vi nådde en överenskommelse om att uppmuntra fler utövare att träda fram. Under konferensen gjorde vi också Dafa-övningar tillsammans.

När civilklädda poliser kom upp på berget för att kontrollera saker och ting spred vi ut oss och lämnade snabbt platsen. Ett antal utövare blev tyvärr arresterade.

Efter Fa-konferensen i Peking åkte jag tillbaka till min hemstad, utbytte idéer med några lokala utövare och åkte till Peking igen. Min fru sade upp sig från sitt arbete, lånade lite pengar och reste till Peking med mig.

Vid 19-tiden den 24 september 1999, vid mid-höstfestivalen, bröt sig några beväpnade poliser in i vårt hyrda hus i en förort till Peking efter att våra telefonsamtal hade avlyssnats. Mer än ett dussin utövare greps också och fördes till Sanjianfangs polisstation för förhör. Ett antal manliga utövare, däribland jag, blev slagna av polisen.

Vi fördes sedan till Chaoyangs distriks häkte. Eftersom min fru och en annan utövare var gravida fördes de tillbaka till vår hemstad i Jiamusi.

Återskapande av tortyr: våldsam misshandel

Yin Haizhu (en medutövare) och jag var inlåsta tillsammans på Chaoyangs häkte som packade sardiner.

Fyra dagar senare kom personal från Jiamusis sambandskontor i Peking till förvaringscentret och tog mig tillbaka till Jiamusi. Jag satt i handbojor på tåget i cirka 27 timmar och fördes direkt till den lokala polisstationen vid ankomsten.

Jag skulle vilja nämna något mirakulöst. När jag arresterades i Peking lade jag alla Falun Gong-böcker och material från de medutövare som delade hyreslägenhet i min resväska och tog dem med mig från polisstationen till häktet och sedan tillbaka till min hemstad.

På vägen till den lokala polisstationen råkade jag se min yngre bror på vägen. Jag bad polisen att vänta på mig och överlämnade väskan till min bror.

Jag hade faktiskt en chans att fly på tåget tidigare, men jag gjorde det inte eftersom jag inte kunde lämna väskan med Falun Gong-böcker kvar. Kanske tack vare att jag hade ett rent hjärta att skydda böckerna kunde jag överlämna dem till min yngre bror.

Den 1 oktober 1999 fördes jag till staden Jiamusis häkte. Det fanns femton eller sex personer i vår cell, inklusive fem eller sex utövare. Vi fick två måltider om dagen med ångade majsmjölsbullar och salt tunn kålrotsoppa. Det tog ett tag innan jag kunde äta sådan grov mat.

Min lillasyster tog genom någon kontakt med sig en polis till häktet. Polisen sa till mig att om jag skrev en "garantiförklaring" om att jag skulle ge upp Falun Gong-utövandet skulle jag bli frisläppt. Jag vägrade att göra det.

Två års plågsamt tvångsarbete

Tvångsarbetslägret i Jiamusi

Tvångsarbetslägret Jiamusi i Heilongjiangprovinsen låg i Xigemus kommun och omfattade en yta på mer än 130 000 kvadratmeter. Arbetslägret var knutet till staden Jiamusis rättsliga byrå.

För att förfölja Falun Gong byggde Jiamusis partikommitté och den kommunala regeringen två nya byggnader för arbetslägret, som var utrustade med moderna anläggningar för övervakning. Byggnaden för kvinnoavdelningen togs i bruk hösten 2000. Den hade en total yta på 12 000 kvadratmeter i tre våningar.

I slutet av oktober 1999 hörde jag från högtalaren i vår cell att jag hade fått sparken från min arbetsplats (sockerfabriken).

Den 3 november 1999 fördes tretton kvinnliga Falun Gong-utövare och fyra manliga utövare, inklusive mig, till en "offentlig rättegång" som hölls i Jiamusis kulturpalats, övervakad av chefer från avdelningen för allmän säkerhet, åklagarmyndigheten, domstolen och det lokala 610-byrän. Kort därefter fick vi straff på tvångsarbetsläger på mellan ett och tre år för brottet "störande av den sociala ordningen". Jag fick två år.

Min första måltid i Jiamusi tvångsarbetsläger bestod av mörka mjölbullar, med tunn soppa gjord av otvättad frusen pumpa som skurits i stora bitar. Det fanns ingen skål att äta med, och vi var tvungna att sitta på huk runt bassängen för att äta. På botten av bassängen fanns ett lager av lera.

Arbetslägret hade två brigader och var och en hade tre skvadroner. Jag fördes först till utbildningsgruppen med Du Wenfu, Liu Junhua och Wu Chunlong (Du och Wu har avlidit på grund av förföljelse) och senare till skvadron 4 i avdelning 2. Sommaren 2000, efter att byggandet av kvinnornas arbetsläger hade börjat, beordrades vi att transportera byggmaterial dit.

En dag på senhösten rymde en tredjedel av de trettiosex Falun Gong-utövare som hölls fängslade i arbetslägret. Händelsen chockade myndigheterna. Jia Yongfa från Hebeis skogsbyrå återfanns samma kväll. Han misshandlades brutalt av vakterna i flera dagar och fortsatte att utsättas för förföljelse medan han satt fängslad. Han avled kort efter att han släppts.

På grund av den här händelsen fördes vi tillbaka till arbetslägret för män, där vakterna bildade ett team för att försöka "omvandla" oss med våld. Chefen för utbildningsavdelningen försökte hjärntvätta oss med propaganda mot Falun Gong, men utan resultat.

På vintern var jag inlåst ensam i en cell, som var mycket fuktig och kall, och golvet var täckt av is där det var blött. Jag var ensam större delen av tiden, bevakad av två fångar som polisen hade utsett. När jag behövde gå på toaletten på natten var jag tvungen att ropa och be dem att öppna dörren åt mig. Ibland gick jag till tvättstugan och hällde kallt vatten över mig för att lindra min depression.

En månad senare föreslog en godhjärtad vakt, vars fru är Falun Gong-utövare, att jag skulle flyttas till en annan cell, eftersom han sa att jag hade suttit där för länge och att det var omänskligt. Bara för att han visade lite sympati förlorade han möjligheten till befordran. Ytterligare tio udda dagar senare förflyttades jag till en relativt varmare cell, tillsammans med en före detta utövare som hade "förvandlats" under påtryckningar.

Två dagar före det kinesiska nyåret 2001 flyttades jag till en stor cell som delades med nästan tjugo personer. Alla var före detta utövare som hade "förvandlats". Eftersom jag ofta resonerade med dem förflyttades jag till brigad 2, där de intagna var icke-utövare. Under dagen gick de till arbetet och jag stannade i cellen. En gång, när jag gjorde övningar, kom brigadledaren Wang Tiejun in och slog mig i ansiktet.

Återskapande av tortyr: En örfil i ansiktet

När min terminstid gick ut den 30 september 2001 släpptes jag inte. Jag sa till dem att det var olagligt att förlänga min tid och att de skulle få ta konsekvenserna.

För att protestera slog jag huvudet mot väggen och mitt huvud blödde. Detta skrämde dem och de släppte mig den 3 oktober samma år.

Två år utan frihet var alldeles för länge. Det helvetiska livet tog förödande tribut på mig både fysiskt och psykiskt. Jag oroade mig mest för min mor, som hade blivit sängliggande efter att ha drabbats av en stroke 1998. Jag misslyckades med att uppfylla mitt ansvar att ta hand om henne. Min yngre bror och hans fru tog hand om min mor, men ingen av dem hade något arbete. Min fru tjänade bara några hundra yuan i månaden, så vår familjs ekonomiska situation var mycket ansträngd.

Tvingad till skilsmässa

Efter min frigivning satte Jiamusi City 610-byrå upp mig på sin svarta lista. För att undvika ytterligare trakasserier tvingades jag bo hemifrån strax efter det kinesiska nyåret 2002. Jag hyrde en lägenhet på egen hand. På nätterna höll de skrämmande polissirenerna mig ofta vaken, och jag visste att Falun Gong-utövare riskerade att bli olagligt arresterade när som

Den 20 april 2002 lyckades utövare i Jiamusi avlyssna TV-signaler för att sända videor om Falun Gong. Även om jag inte var inblandad så betraktades jag som en "viktig" måltavla på grund av min orubbliga tro på utövningen.

Den dagen åt jag middag med min fru på en restaurang för att fira vår åttonde bröllopsdag, och vi planerade att fira min trettiofjärde födelsedag om några dagar, men vi kom aldrig dit. Efter den dagen såg vi varandra aldrig mer på nästan tjugo år, och när vi träffades igen hade det tidigare kärleksfulla paret blivit främlingar.

För att undvika att bli arresterad bestämde jag mig för att lämna min hemstad. I juli 2002 hörde jag att eftersom polisen inte hittade mig vid en massarrestering i vår stad, arresterade de min fru och förde henne till häktet, där hon hölls kvar i två månader.

Under trycket från sin arbetsplats och sin familj gav hon upp Falun Gong-utövandet och skilde sig från mig utan min vetskap. För att kontrollera att hon verkligen hade gett upp Falun Gong tvingade hennes chef på jobbet henne att dricka alkohol (Falun Gong-utövare dricker inte) på en middagsbjudning tills hon blev mycket berusad.

(Fortsättning följer.)

Översatt från: https://en.minghui.org/html/articles/2023/1/5/206037.html