Kultivering genom svårigheter

Kultivering genom svårigheter

Mitt namn är Gunnel Göstasson och jag började utöva Falun Gong den 7 augusti 1998. Från första början gick principerna Sanning, Godhet, Tålamod rakt in i hjärtat. Till en början gick min kultivering långsamt och jag visste inte alls vad kultivering var. Vi som varit med på introduktionen i Falun Gong fortsatte att öva i Stadsparken och försökte göra övningarna så gott vi kunde med hjälp av bilderna i boken ”Kinesisk Falun Gong”. Sedan dess har vi övat på samma plats på söndagar året om i snart 30 år.

Resan till Kina

I några år hade det varit resor till Kina för nordiska utövare och vintern 1998 var det dags igen. Jag var då ensamstående med två söner så jag tänkte först inte följa med. Men det var jullov och de kunde vara hos sin pappa, så jag gjorde mitt livs resa. På juldagen åkte vi till Peking för att träffa utövare i Kina. Vi var två som åkte från Kalmar. Vi hade inte övat och studerat så länge så vi var verkligen nybörjare, men vi ville inte missa detta tillfälle.

Vi anlände till Peking och första dagen övade vi tillsammans med väldigt många barn. Det var fint och speciellt att öva så många samtidigt. Varje morgon övade vi i någon park, antingen i närheten eller så åkte vi buss. Vi lyssnade på Mästarens föreläsningar på vägen dit och tillbaka.

Efter några dagar åkte vi tåg till Dalian. Minnena från resan är mycket starka, och jag kan ibland se alla ansikten framför mig och tänka på dem. På perrongen stod flera utövare och mötte oss. De tog genast våra väskor och skulle bära dem åt oss. Det var ovant för oss som ska klara allt själva. När vi kom ut från stationsbyggnaden var det fullt av utövare som tog emot oss. Vi gick mitt emellan dem och de applåderade hela tiden. Jag blev helt överrumplad av mottagandet. Det var en enorm medkänsla som strömmade mot oss och mina tårar rann sakta nerför kinderna. Det var överväldigande. Det var stort för dem att vi som kom från väst övade Falun Gong, och att vi kunde sprida det vidare när vi kom hem. De hade kultiverat i många år och det var nog därför medkänslan var så påtaglig.

Vi märkte att det var en speciellt lugn stämning i Dalian, och vi fick veta att det var omkring 25 procent av befolkningen där som utövade Falun Gong. Det var utövare inom olika yrken och samhällsskikt.

En morgon när det var nyårsafton hemma i Sverige var det tidig morgon i Kina, och vi övade på ett mycket stort fält. Det sades att det var minst 10 000 utövare där då. Övningsmusiken strömmade ut från stora högtalare och det var mäktigt. Förutom att vi övade och studerade tillsammans delades vi in i olika grupper, och vi åkte runt till utövare för utbyte. Vi fick höra många mirakulösa historier om vad de hade fått uppleva sedan de började öva Falun Gong.

När vi övade vid någon väg skulle vi från väst stå långt fram. Vi blev filmade och fotograferade hela tiden eftersom de ville visa att det fanns människor utanför Kina som övade Falun Gong. Det var obekvämt att stå långt fram eftersom vi var nybörjare, och den andra övningen kändes väldigt lång. Dessutom var det minusgrader och händerna blev kalla och känseln försvann.

Efter några dagar när vi skulle resa tillbaka var det åtskilliga utövare som kantade vår väg, och de applåderade oss hela vägen som vi gick. Alla upplevelser och minnen från resan till Dalian och Kina är fortfarande starka när jag tänker på dem.

Förföljelsen

Det kom som en chock när jag läste att Falun Gong blev förbjudet i Kina den 20 juli 1999. Jag tänkte att det måste vara ett misstag och att det inte kunde vara sant. Från den dagen var det självklart att jag skulle vara med på olika aktiviteter för att förklara sanningen. Det blev många resor, parader, konferenser och olika sätt för att nå människor på.

Över huvud taget minns jag den första tiden som självklar. Vi tänkte inte så mycket utan bara gjorde det vi skulle göra. Allt var nytt och vi visste inte hur vi skulle göra. Många och långa diskussioner blev det, men allt var kultivering. Vi lärde oss att samarbeta och hur vi skulle göra saker. Vi löste det som behövdes lösas och fortsatte på vår väg att förklara sanningen för alla människor.

Epoch Times

De senaste fem åren har jag jobbat med Svenska Epoch Times. Det var självklart för mig att kunna ta hand om de olika administrativa uppgifterna som behövde göras för att komma i gång med papperstidningen. Jag gick in helhjärtat i projektet och tänkte att det var ett bra sätt för att nå människor i stor skala. Samtidigt behövde tidningen bli så bra att många ville läsa den. Jag förstod att kultiveringen var viktig och i processen var det många fasthållanden som kom upp. Jag hade inte jobbat på länge och det var ovant med olika arbetsuppgifter som skulle utföras och ibland under tidspress. Det blev intensiva år arbetsmässigt och med kultiveringen. Det var speciellt att jobba med utövare och även bo tillsammans under en period. Xinxing-prövningarna avlöste varandra och jag fick möjlighet att snabbare släppa fasthållanden som kom upp till ytan i denna kultiveringsmiljö. Jag är van att ta ansvar och jag har alltid velat göra mitt bästa med det jag gör. Allt var nytt för oss då ingen av oss hade gjort en nyhetstidning innan. Det blev misstag och jag fick ofta möta ett grundläggande fasthållande som var rädsla för att göra fel. Det har följt mig hela livet, och det var bara att möta och släppa fasthållandet så fort det kom upp.

Allteftersom tidningen utvecklades blev arbetsuppgifterna fler. Mängden telefonsamtal och mejl ökade och det tillkom andra svårare arbetsuppgifter. Efter några år märkte jag att jag fick huvudvärk så fort jag satt vid datorn. Det var ovanligt för mig, men jag pausade ett tag och fortsatte därefter att jobba. Övningar och studier har alltid varit självklart för mig, men jag missade att ibland stanna upp och titta inåt.

Det kom till en gräns när jag insåg att jag ständigt var påkopplad under större delen av dagen och kvällen alla dagar i veckan. När jag skulle göra underlaget till presstödet blev helt blankt. Jag fattade ingenting och kunde inte förstå att jag gjort samma sak innan. När jag övade den andra övningen nådde jag den djupaste förtvivlan och det kändes som allt var över. Jag fick tanken: ”Jag är en Dafa-lärljunge och jag följer bara Mästarens arrangemang.” Jag samlade mig, men fick insikten att det var allvarligt och att jag inte kunde fortsätta som tidigare.

I stället för att kultivera och släppa fasthållanden hade jag bara fokuserat på att göra klart arbetet. Jag hade gått in i det mänskliga och bara sett till resultatet. Det som hände då var att jag blev avstängd, glömde varför jag hjälpte till med tidningen och bara fortsatte att göra saker. Mitt hjärta blev allt trängre och det fanns ingen barmhärtighet - varken med mig själv eller någon annan. Jag såg det andra grundläggande fasthållandet som låg i att mitt värde är kopplat till vad jag gör och inte att jag finns till. Föreläsningen Kritiska tider avslöjar ens hjärta, 2 februari 2025: ”Dafa är universums Fa, inte någon kan skada den. Det som faktiskt händer i den här världen är att Dafa räddar liv! Och det som verkligen spelar roll är huruvida en människas hjärta är det rätta, snarare än vem som har vilken position i en organisation eller om positionen är viktig. Särskilt under sådana här omständigheter bör alla samarbeta med själ och hjärta mot det gemensamma målet, prioritera Fa, utöva den självbehärskning som anstår en utövare, se till att utövares projekt för att rädda liv inte skadas och arbeta tillsammans, och ta sig igenom prövningarna. Det är så en kultiverare bör gå till väga. Och det kommer att forma hans mäktiga dygd. Ty detta är en prövning som ni måste ta er igenom.”

Jag hade tappat fotfästet. Jag klarade att svara en del i telefon men inget annat. Inga aktiviteter, inga kontakter med politiker och inga konferenser. All glädje var borta och jag bara grät. Jag kom i kontakt med ännu fler fasthållanden som jag ville släppa; anseende, otillräcklighet och känslan att inte klara allt som jag klarat innan. Jag kände mig dålig och helt värdelös, och jag såg att mitt värde handlade om vad jag gjorde och presterade. Jag kände den djupaste sorg när jag såg det. Fasthållandena handlade också om att bekräfta mig själv, även om jag kunde släppa det emellanåt och i stället tänka på att jag är här för mina medmänniskor, och att de inte är här för min skull.

Jag förstod att jag måste studera Fa mer och ännu mer fokuserat. Jag behövde fylla mig med Fa och ta hand om alla känslor som kom upp. Det var smärtsamt, men jag kunde släppa lite i taget. Jag har fått börja om, göra mindre och göra det så bra som möjligt. Jag har fått tänka på att de samtal som jag tar emot i mitt arbete på tidningen handlar om att möta människor och att de genom Epoch Times får veta sanningen.

Titta inåt

I två år har jag valt bort att vara med under Almedalsveckan för att kunna vara med bonusbarnbarnen när de hälsade på oss. Veckan innan de skulle komma förstod jag att det var fel beslut och att jag verkligen hade velat vara med på Gotland i år för att kunna möta alla människor som är där då. Men det var för sent att ändra. Mitt kultiveringstillstånd var inte heller det bästa då jag inte kunde komma över bekymmer som jag hade med min son.

Jag har alltid kommit väl överens med min bonusdotter, men nu började Xinxing-prövningar så fort de hälsade på. Jag försökte verkligen klara det bra och ta det som en utövare. En del situationer gick bra men det var som om de allra djupaste och dolda känslor och tankar skulle komma upp till ytan. Jag hanterade det på ett mänskligt vis. Jag försökte att se inåt, men det var som om jag bara kom lite under ytan och jag stannade vid att jag skulle vara mer tolerant och ha medkänsla med bonusdottern. Men jag lyckades inte ens med det,och mitt invanda mönster att vilja fly och undvika konflikter blev ett faktum. Det löstes inte upp innan de åkte och jag kände mig så dålig för att jag som utövare inte lyckades vända situationen. Jag förstod också att jag inte hade nått det djupaste inom mig.

När jag läste erfarenhetsberättelsen “Fundamantally Changing Oneself Is the Key to Eliminating Interference” på Minghui blev jag omskakad. Hade jag kultiverat alls under dessa 27 år? Hade jag verkligen tittat inåt? Hade jag studerat Fa för att bli assimilerad till Fa? Hade jag verkligen haft upprätta tankar för att eliminera det onda? Hade mitt kultiveringstillstånd varit tillräckligt upprätt för att kunna rädda människor? Hade jag bara kultiverat för mitt eget välbefinnande? Jag såg att jag ofta hade stannat vid att ställa högre krav på mig som människa, att vara mer tolerant och ha medkänsla i stället för att assimilera mig till Fa.

I Zhuan Falun kapitel åtta står det: ”Ni vet att vår kultiveringsmetod inte tar avstånd från den vanliga människans samhälle i kultiveringen och inte heller undviker vi eller flyr bort från konflikter. I den här komplicerade miljön bland vanliga människor ska du vara klartänkt och medvetet förlora när det gäller egen vinning. När andra tar dina fördelar tävlar och strider du inte om dem som andra. Du lider förluster mitt uppe i alla sorter Xinxing störningar. I den här svåra omgivningen vässar du din vilja och höjer ditt Xinxing och under de vanliga människornas alla sorters dåliga tankar kan du ta dig ur det och nå bortom.”

Visst har jag kultiverat under alla dessa år men jag har inte uppriktigt förstått hur det är att assimileras till Fa. Det verkar som att jag varit nöjd med att vara lite bättre och nå högre än vanliga människor. Nu är jag i processen att hitta tillbaka till kultiveringen, som den var när jag började.

Min kultiveringsmiljö hemma har förbättrats eftersom jag har mer balans och inte går till extrem. Jag tänker att jag kan kultivera där jag är och vara upprätt. I varje ögonblick och situation kan jag titta inåt, släppa och agera som en genuin utövare.

I Zhuan Falun kapitel nio står det: ”Den upplysning som vi egentligen syftar på är just om man kan förstå och acceptera den Fa som mästaren har talat om i kultiveringsprocessen eller den Dao som Dao-lärans mästare har talat om, om man i svårigheter som man stöter på i kultiveringen kan upplysa sig till att man själv är en kultiverare och om man i kultiveringsprocessen kan följa denna Fa.”

Tack alla medutövare för alla utbyten och uppmuntran!

Tack, vördade Mästare!