Innan Falun Dafa-utövaren Zhang Xiaohong avled berättade han om den dödliga tortyren han utsattes för

Falun Dafa-utövaren Zhang Xiaohong (benämndes tidigare Zhang Zhaohong) avled den 4 augusti 2003 till följd av tortyr.

Zhang Xiaohong, var 29 år och bodde i byn Tianshengqiao i Nanlong, beläget i Nanbu i Sichuanprovinsen. Han arbetade som träsnidare. Nedan följer hans berättelse om förföljelsen han utsattes för under sina sista år. Han berättade allt för oss eftersom han inte längre kunde skriva själv.

Ända sedan jag började utöva Falun Dafa 1996 kände jag mig oerhört lyckligt lottad. Jag förändrades till både kropp och sinne. Jag uppförde mig enligt principerna inom Dafa och satte andra främst i allt jag gjorde.

Den 20 juli 1999, startade Jiangs regim sin vanvettiga förföljelse mot Falun Gong. I oktober 1999 begav jag mig till appellationskontoret tillsammans med flera andra utövare. När de fick reda på att vi var Falun Gong-utövare, blev vi arresterade av poliser som skickade oss tillbaka till de lokala myndigheterna, där vi internerades. Direktören för interneringslägret, Jing Tiequan (1), släpade ut mig, knuffade ner mig mot en stol och slog mig minst 30 gånger med en gummibatong på grund av att jag sade att jag tänkte fortsätta utöva Falun Gong och att jag skulle förklara sanningen om Falun Gong även i framtiden. Jing Tiequan hoppade upp i luften för att kunna slå mig ännu hårdare. Han slog mig så hårt på mina skinkor att de blev purpurfärgade och alldeles svullna. Båda mina ben var fjättrade. Jag kunde varken stå, sitta eller sova. Jag hölls internerad under 36 dagar och tvingades böta 4 000 Yuan innan jag släpptes.

Den 17 december samma år bröt sig flera poliser in i mitt hem och sökte igenom alla garderober. De knuffade ner mig på golvet. Därefter fördes jag till Dongchengs polisstation. Flera personer sparkade och slog mig. Sedan flyttade de mig till ett interneringsläger. I lägret förklarade jag sanningen om Falun Dafa. Samtidigt uppförde jag mig väl. Efterhand började människor i min närhet förstå sanningen om Falun Gong. Två månader senare dömdes jag till ett års tvångsarbetsläger och skickades till femte skvadronen, fjärde brigaden på Xinhuas gård för omskolning genom tvångsarbete i Mianyang i Sichuanprovinsen. Där torterade de Falun Dafa-utövare genom att tvinga dem att utföra hårt arbete. Under dagarna fick utövarna arbeta i 12 timmar; på nätterna blev vi bannade och förnedrade inför andra. Vi insåg senare att vi inte passivt borde stå ut med den här typen av övergrepp. Från och med då ropade vi ”Falun Dafa är bra” så snart vi blev kränkta. Vi citerade Lärarens artiklar och gjorde Falun Gong-övningarna.

För att protestera mot den orättvisa behandlingen, gick vi till skvadronledaren för att försöka resonera med honom. När han inte ville lyssna på oss började vi hungerstrejka, vi varken åt eller deltog i omskolningsklasserna. Vi gjorde bara Falun Gong-övningarna. Poliserna misshandlade oss, släpade runt oss, hängde upp oss i handbojor eller rep och tvingade oss att sova på metallsängar som var mycket obekväma. Oavsett hur de behandlade oss, vägrade vi att ge efter för deras krav. Våra ben hade skadats eftersom vi släpats runt. Vid ett tillfälle lyfte flera personer upp mig och kastade mig mot en tegelugn. De sade att det inte spelade någon roll om jag dog. Lite senare blev situationen något bättre. Strax innan jag släpptes klarade jag tyvärr inte pressen, gav efter och gjorde några dåliga saker mot Dafa, vilket lämnade en mörk fläck på min kultiveringsväg.

Jag släpptes innan strafftiden var slut, men kort efter att jag släpptes insåg jag att jag vilseletts. Men med andra utövares hjälp och genom att studera Lärarens Fa-föreläsningar gick jag åter in på Falun Dafas kultiveringsväg. Jag blev dubbelt så flitig som tidigare för att kompensera för förlusterna jag åsamkat Dafa. I juli 2001 arresterade polisen mig när jag delade ut material som förklarade sanningen om Falun Dafa på tåget mellan Guangzhou och Chongqing. Jag vägrade låta dem fotografera mig på poliskontoret och jag talade inte om mitt namn och adress. Inte heller drack eller åt jag, utan jag krävde att bli frisläppt. På den tredje dagen på polisstationen hittade de ett visitkort i min väska och de fick på så vis reda på min adress. De tog 680 Yuan i kontanter, som jag aldrig fick tillbaka. De beslagtog även några snideriknivar (värda 300 Yuan). Därefter kontaktade de poliser från min lokala polisstation och bad dem hämta mig och sätta mig i interneringsläger. Under hela perioden hungerstrejkade jag. Jag berättade också fakta för dem om självbränningen på Himmelska Fridens Torg. På den elfte dagen av min hungerstrejk svimmade jag av värmen.

Jag dömdes till två års tvångsarbetsläger och skickades till Xinhuas arbetsläger, först till den andra skvadronen inom den sjätte brigaden och sedan till den femte skvadronen inom den fjärde brigaden och därefter åter till den andra skvadronen inom den sjätte brigaden. Vakterna tvingade utövare som vägrade att “transformeras” att stå upp under långa tidsperioder. Den som vägrade att stå misshandlades våldsamt. Ibland beordrade de två andra fångar att hålla utövarens armar för att få honom att stå upp. De tvingade också utövare att sitta med sina ben utsträckta, med händerna mot tårna. Under de hetaste dagarna på sommaren, släpades utövarna ut efter lunch. Vi tvingades springa så snart vi skulle förflytta oss. Den som vägrade, tvingades av en grupp kriminella fångar. Dessutom fick utövarna inte dricka något vatten. På nätterna turades kriminella fångar om med att bevaka utövare och förhindra att de fick sova. Vid ett tillfälle fick jag i uppdrag att städa. Jag såg förtalande ord om Dafa och vår lärare på en tavla och suddade ut dem. När vakterna upptäckte det slog de mig så våldsamt att huvudet blev fullt av sår och alldeles blodigt. De använde elektriska batonger på hundratusentals volt för att chocka mig på känsliga områden (i öronen, naveln, på läpparna och under fotsulorna). Huden blev helt bränd. De band mig hårt med rep tills jag förlorade medvetandet. När jag vaknade var min kropp täckt av blod. Senare sade de åt mig att “ångra mig” och skriva ångeruttalanden. Jag sade att jag inte gjort något fel. De hängde då upp mig på gården under en hel natt och förlängde min interneringstid med 25 dagar.

Efter den händelsen kunde jag inte längre äta. De skickade mig till sjukhuset, där de sade att det inte var något fel på mig. I april 2003 fördes jag till lägersjukhuset med två fångar för att bevaka mig. De försökte hela tiden pressa mig att skriva de ”tre uttalandena” (2). De sade att om jag vägrade, skulle jag aldrig slippa ut därifrån. Jag berättade att jag inte tänkte skriva något eftersom det stred mot min övertygelse. Omkring den 10 maj, rapporterade sjukhuset till ledningen för lägret att jag var döende. De skickade då några personer för att kontrollera saken. När de fick se att jag bara var skinn och ben och att jag knappt kunde tala, blev de oroliga för att de skulle behöva ta ansvar för min död. De frågade genast efter telefonnumret till någon av mina anhöriga. Jag berättade att jag inte varit hemma på två år och att jag inte kom ihåg några telefonnummer. De tog då kontakt med polisen i Nanbu som sade åt min familj att hämta hem mig. Efter att ha skrivit under en medicinsk borgen, kunde min familj hämta mig.

Det var berättelsen om hur Zhang Xiaohong förföljdes av Jiang Zemins regim.

Alla som kände Zhang Xiaohong visste att han var en fin människa. Efter att han hämtades hem, blev alla chockade över att få se hur de hade behandlat honom. Han var tidigare en frisk ung man och nu hade han torterats så svårt att såg ut som en gammal puckelrygg. Han kunde knappt tala. Han kunde inte ta hand om sig själv alls. Trots att familjen gjorde allt för att vårda honom, kunde hans liv inte räddas. Två månader efter att han kommit hem, avled han. Hans död var helt orättfärdig och meningslös.

Efter att han dött, tog familjen med sig kroppen till polisen för att söka rättvisa. Polisen internerade familjen utan att lyssna på dem och beordrade kremering av kroppen. Så snart familjen försökte förklara vad som hänt, blev de brutalt misshandlade. De hölls internerade under 12 dagar.

De som ledde och assisterade ledarna för den femte skvadronen, fjärde brigaden och den andra skvadronen, sjätte brigaden bär alla ansvaret för att tortera Falun Gong-utövare och för att Zhang Xiaohong dött.

Kommentar:

(1) Jing Tiequans inblandning i förföljelsen mot Falun Dafa-utövare har tidigare dokumenterats på webbplatsen clearwisdom.met. Han slutade på sitt arbete för att börja på Beichengs polisstation, där han fortfarande torterar Falun Gong-utövare.

(2) Utövare tvingas genom hjärntvätt och tortyr att skriva dessa som bevis på att de har gett upp sin övertygelse. De har skapats av 610-Byrån och består av ett ångerbrev, en garanti om att aldrig mer utöva Falun Gong och en lista på namn och adresser på alla familjemedlemmar, vänner och bekanta som är utövare.

Översatt från: http://clearwisdom.net/emh/articles/2004/8/11/51250.html
Kinesisk version: http://www.minghui.org/mh/articles/2004/7/26/80339.html