Den 4 februari åkte min mor, dotter och jag till Himmelska fridens torg och vecklade ut en banderoll med orden ”Sanning, Godhet och Tålamod” (2).Vi arresterades.
På Zhaoyang interneringscenter tvingade polisen internerna att slå och förolämpa utövare för att få oss att ge upp vår kultivering. Eftersom flera utövare och jag själv gjorde övningsrörelserna i Falun Gong, ville chefsvakten att internerna skulle slå oss i ansiktet med skosulor och sparka oss, samtidigt som de använde vulgära svordomar mot oss.
Tidigt i mars dömdes jag till ett års tvångsarbete (2000–02–06 ~ 2001–02–05). Därefter kom en person från min arbetsplats till interneringscentret och berättade att jag hade uteslutits ur kommunistpartiet. I slutet av mars, sades det att jag kunde avtjäna mitt straff utanför arbetslägret och jag frigavs villkorligt.
När jag släpptes, fick jag veta att min man hade sänt vår dotter till en anhörig som bodde långt bort från Peking. Min arbetsplats vägrade att ge mig mitt arbete tillbaka, min lön och alla förmåner hade redan tidigare dragits in. Den 20 april, sades det att jag fick välja mellan att: (a) ge upp Falun Gong och återgå till arbetet, eller (b) fortsätta min utövning av Falun Gong och säga upp mig från mitt arbete på den statliga byrån.
Jag tror bestämt att det inte är fel att vara en god person, och att det inte är fel att följa ”Sanning, Godhet och Tålamod”. Jag valde det senare alternativet och sade upp mig från mitt arbete som jag tyckt mycket om och där jag verkat sedan 12 år.
Mitt barn sändes iväg när jag förlorade mitt jobb. Påtryckningarna gjorde min man deprimerad och olycklig. Han sade många gånger att han ville skiljas. Han var ofta arg på mig och slängde omkring saker. Min hem hade förlorat all värme och charm.
Den 31 december 2000, stoppade polisen mig när jag var ute och handlade. Mitt på ljusa dagen och inför människors åskådan, tvingade de tre polismännen in mig i polisfordonet. Jag anklagade dem, lagens väktare, för att bryta mot lagen, men de svarade att jag fortfarande avtjänade mitt straff och kunde gripas när som helst (den verkliga orsaken var att de var rädda för att Falun Gong-utövare skulle åka till Peking för att vädja på nyårsdagen). De sökte igenom min väska och fann två papper där det stod, ”Falun Dafa är bra” och ”Falun Dafa utsätts för den största orättvisan i historien”. Jag fördes återigen till interneringscentret.
Jag hölls fången i tre och en halv månad. Jag lämnade inte den mörka, kalla och fuktiga cellen mer än en gång då jag förhördes den 1 januari 2001. Cellen var ungefär 20 kvadratmeter och det fanns omkring 20-30 fångar i den. De använde tortyrmetoden ”sittbräde” (3) och tvingade oss att sitta på det 10 timmar om dygnet.
De som har varit på ett sådant ställe vet att det är ett av de mörkaste platserna som drivs av den kinesiska regeringen. Vi tvingades att arbeta 16-17 timmar om dagen. Jag tvingades att bära säckar med ätpinnar som vägde över 45 kg tvärsöver gården till alla rum på fängelsets avdelning för kvinnor. Det satt ett dussin utövare i varje rum som var ungefär 13 kvadratmeter. Ätpinnarna skulle förpackas i små papperspåsar som var märkta med ordet ”sterilt”. Ingen av oss hade tvättat händerna. Man klev på ätpinnarna, de låg i sängarna eller i högar på golvet. Polisen ville att vi skulle lägga ätpinnarna i kartonger, märkta med ”hygieniska engångspinnar”. Vi fungerade som slavarbetskraft åt fängelsepolisen. På den här smutsiga platsen, paketerade vi ätpinnar med våra smutsiga och blödande händer. Polisen använde vårt slavarbete för att bedra omvärlden och tjäna pengar.
Vi arbetade och sov i samma rum. Vi fick inte gå omkring (det fanns ingen plats för det i vilket fall som helst). Vi fick inte gå ut ur rummet utan tillåtelse. Vi fick bara gå på toaletten två gånger om dagen.
En dag kallades jag till ledningskontoret för att jag inte ville läsa artiklar som förtalade Falun Gong. Vi skulle turas om att läsa dem högt samtidigt som de andra arbetade. En fängelsevakt i läderstövlar misshandlade mig genom att sparka mig och ställa sig på mitt huvud. Misshandeln pågick i ungefär 30 minuter.
Den 6 april fördes jag till Xin’an tvångsarbetsläger i distriktet Dalin i Peking. Jag åkte tillsammans med 50-60 andra personer den dagen, 90% av dem var Falun Dafa-utövare. Vi kroppsvisiterades av polisen och placerades på olika brigader på arbetslägret. Jag och ett dussin andra hamnade på den femte brigaden. Brigad Nr5 hade sju avdelningar med totalt 120 fångar. Bland fångarna fanns det 5-6 vanliga interner, alla de andra var Falun Dafa-utövare.
I samma stund jag anlände, omringades jag av 3-4 personer som redan hade tvingats att ge upp Falun Gong. Först försökte de intala mig att ge upp utövningen. När jag inte ville lyssna, började de att skrika, slå och sparka mig. Den natten kallades jag till fängelsevaktens kontor och tvingades att stå med ansiktet mot väggen (och se in i väggen). Jag somnade där jag stod och föll nästan ihop. Poliserna satte några interner att hålla ett öga på mig, de väckte mig om och om igen. Efter att ha tvingat mig stå upp under en hel natt, försökte de att hjärntvätta mig dagen därpå. De placerade personer runt om mig som talade med mig under hela den dagen och nästkommande natt. Jag fick absolut inte sova. Jag informerades om att om jag inte skrev på garantiuttalandet skulle ingen på hela min avdelning få sova. Inte alla på min avdelning var Falun Dafa-utövare. Jag visste att de skulle berövas sömnen efter en hel dags arbete, på grund av mig. Jag kände mig förvirrad. Trots att jag inte ville ge upp, kände jag mig vid det här tillfället mycket mer utmattad än tidigare och jag kunde inte tänka klart. (4)
Förutom att tvingas till tungt straffarbete, tvingades vi varje dag att se på videoprogram som förtalade Falun Gong och Falun Gong-utövare. Programmen var skickligt gjorda och tog saker ur sitt sammanhang med avsikt att hjärntvätta fängslade utövare.
Under tiden jag hölls fången, var min man ofta utsatt för påtryckningar och kände sig deprimerad. Han insjuknade i hepatit-B och lades in på sjukhus. Hans arbetsplats försökte få honom att skilja sig från mig.
Under förföljelsen har min familj brutits upp på grund av min tro på Sanning, Godhet och Tålamod. Min mor internerades 14 gånger eftersom hon orubbligt stod fast vid sin utövning av Falun Gong. För att undkomma förföljelse, levde hon bostadslös i över ett halvår.
När jag hade avtjänat två år av straffet, kunde jag med mycket hjälp finna ett jobb. Jag hämtade hem min dotter till Peking. Men den lokala polisen och bostadskommittén fortsatte att trakassera mig. De ville veta vad jag tänkte och hur jag kände och ringde och besökte mig regelbundet. Min familj levde i en konstant rädsla på grund av mig.
Strax innan, nationaldagen den 1 oktober 2002, fick jag besök av den lokala polisen, 610-byrån och bostadskommittén, de ville att jag skulle svara på en undersökning. Jag vägrade. När de försökte att föra bort mig med tvång, sade jag till polisen, ”jag är inte längre en kommunistpartimedlem, ni har ingen rätt att få veta vad jag tycker, än mindre har ni rätt att få mig att tänka som kommunistpartiet! Min man är mycket sjuk, jag kan inte följa er!” Deras försök misslyckades den gången.
Not:
2. Sanning, Godhet, Tålamod – de tre principerna som undervisas i Falun Gong
3. Sittbräde – Varje dag lägger utövarna händerna i knäet, håller ryggarna raka och sitter på bänkar i runt 18 timmar om dagen. Detta pågick i över 50 dagar. Ledningen begränsade till och med utövarnas besök på toaletten. På grund av de långa perioderna med att sitta fick utövarna stora sår på skinkorna som gjorde mycket ont. Eftersom arbetslägret är så fuktigt fick många skabb över hela kroppen och det kliade och gjorde också mycket ont.
4. Ett högtidligt tillkännagivande kommer att publiceras separat.
Översatt från: http://www.clearwisdom.net/emh/articles/2004/9/28/52899.html
Kinesisk version: http://www.minghui.ca/mh/articles/2004/9/9/83666.html
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.
läs mer ...