Förbluffande upptäckter inom forntida färgning, bläck och färgämnen (Foton)

Under forntiden var det extremt svårt för människor att framställa mörklila färger från naturen. Tyg som färgats med lila var därför extremt sällsynt och dyrt. Herigen Huan från Qi-staten under vår- och höstperioden (722 – 481 f. Kr) blev med en gång uppmärksammad för att han hade förkärlek för mörklila klädesplagg och orsakade således så att köpmännen höjde priset tiofaldigt på de redan dyra mörklila tygen.

De forntida grekerna och romarna kunde göra en alizarinmörklila färg från roten av eurasisk madder (örtväxt) och de använde alizarinfärgen för att färga tyg och måla. Den enda nackdelen var att det inte riktigt var mörklila utan en färg närmare åt burgund. De forntida grekerna, indierna och perserna löste detta problem genom att bland röda och blåa färger. När vetenskapsmän genomsökte lämpliga material för supraledare under 1980-talet, producerade de av en olyckshändelse en mörklila färg – BaCuSi2O6, också känt som ”Hanmörklila”. BaCuSi2O6 har aldrig upptäckts i naturen och det är svårt att producera BaCuSi2O6 även med modern teknologi.

Därför kom det som en fullständig chock när experter från en artefaktbevarande skyddsbyrå i Bayern i Tyskland, som deltagit i en undersökning av teknologin som används för att bevara färgen av målade trä- och lerfigurer av soldater och hästar begravda med den första kejsaren i Qin-dynastin (259 – 210 f. Kr.) i Kina, gjorde det följande tillkännagivandet när de deltog i den 1997 Artifact Preservation Seminar (Artefaktbevarande Seminarium) på Taiwan: ”Vår undersökning har dragit slutsatsen att Hanblå (BaCuSi4O) och Hanlila (BaCuSi2O6) var färger som ofta användes i Dunhuang-grottan i Kinas Gansuprovins (en skattkammare i form av buddhistiska skrifter, målningar och statyer) och på målade trä- och lerfigurer av soldater och hästar begravda med den första kejsaren i Qin-dynastin.”

De tyska experternas upptäckt skapade mycket uppståndelse och väckte många nya frågor inom arkeologin: ”Hur producerade forntida kineser BaCuSi4O och BaCuSi2O6? Transporterbegränsningar förhindrade informationsflöde i forntiden. Färgning förbereddes således från material som man hittat i naturen i varje region. Dessutom kunde inte dagens människor kunna producera BaCuSi2O6 med modern teknologi fram tills bara för några årtionden sedan. Hur kunde det vara möjligt för kineserna att ha teknologin att producera BaCuSi2O6 under 200-talet f. Kr.?”

Mörklila färg på den här färgade lersoldaten begravd med den första kejsaren i Qin-dynastin är BaCuSi2O6, också känt som Hanmörklila

En annan upptäckt inom modern färgning har man hittat i en forntida artefakt i USA. Det är den kontroversiella Vinlandskartan. Vinlandskartan är en latinsk karta daterad till år 1434. Den förvaras för närvarande i Yale University. De flesta akademiker tror att den är äkta, men många betraktar den som en förfalskning på grund av dess närvaro av anatas, en speciell form av titandioxid, i bläcket. I en tidning publicerad i augusti 2002 års upplaga av journalen Radiocarbon, drog forskare slutsatsen att Vinlandskartans pergament dateras till ungefär år 1434 eller nästan 60 år innan Christoffer Columbus satte sin fot i Västindien. [1]

Vinlandskartan upptäcktes först 1957 i en bokhandel i Genève i Schweiz. Det är ett fårskinnspergament med måtten 15.76 tum lång och 11.03 tum bred. Ingen vet vem den tidigare ägaren var. På kartan verkar Vinland vara lokaliserat väst om Europa. Texten på kartan kan läsas i olika delar: ”Genom Guds vilja, en lång resa från Grönland till syd mot de långt i fjärran delarna av västerländskt hav, seglar åt syd mitt bland is, upptäckte kamraterna Bjarni och Leif Erikson ett nytt land, extremt bördigt och som även hade vinrankor,… vars ö de döpte till Vinland.”

Detta kontroversiella pergament, som kallas Vinlandskartan, finns i Yale Universitys Beinecke Rare Book and Manuscript Library

I början av 1995 tog sig Harbottle tillsammans med Douglas J. Donahue från University of Arizona och Jacqueline S. Olin för Smithsonian Centre for Materials Research and Education, an en detaljerad vetenskaplig undersökning av pergamentet. Genom att använda National Science Foundation-University of Arizonas Accelerator Mass Spectrometer, fastställde forskarna ett exakt datum till 1434 plus/minus elva år. Den ovanligt höga precisionen av datumet var möjligt på grund av pergamentets datum föll var inom ett mycket fördelaktig område av karbon-14-dateringens kalibreringslinje. Detta tillkännagivande har bekräftat att Vinlandskartan dateras till 1400-talet. Det visar att Columbus kanske redan visste om Vinlandskartan innan hans upptäckt av Nordamerika.

Sedan upptäckten av Vinlandskartan har många forskare hävdat att det är en förfalskning. Det främsta argumentet har varit: ”Bläcket på kartan kan endast göras med modern syntetisk teknologi. Européer hade inte någon sådan teknologi under Medeltiden.” Robin Clark, D. Sc, Sir William Ramsey, professor i kemi vid University College, London i Storbritannien och doktorandkandidaten Katherine Brown, använde Roman mikroprobspektroskop för att identifiera de kemiska beståndsdelarna i bläcket på Vinlandkartan. De upptäckte att bläcket innehöll anatos (TiO2), det mista gemensamma form av titandioxid som man hittat i naturen. Några forskare har således kommit fram till att kartan ursprungligen måste vara från 1900-talet därför att anatos inte kunde framställas syntetiskt tills cirka 1923. [2]

För att bevisa Vinlandskartans riktighet, simulerade Jacqueline Olin medeltida järngallbläck som liknade bläcket som man hittat på kartan. Hennes simulerade järngallbläck innehåller anatos (TiO2) [3]. Dr. Kenneth M. Towe, en geolog i Department of Paleobiology, The Smithsonian Institution, hävdade emellertid i sin artikel 2004 i Analytisk kemi: “Medeltida järngallbläck är rik på järn. ”Analytiska bevis emellertid visar att det är en mycket låg procentsats av järn på bläcket som man hittat på kartan. [4]

Olins respons var att järnet kan ha försvunnit på grund av urartningen av bläcket och hon föreslog vidare forskning på olika sorters bläck som innehåller titan. Vidare påpekade hon att bläcket man hittat på kartan innehåller koppar, zink, aluminium och guld, vilket liknar de många medeltida bläcken. Trots det avvisade Robin J. H. Clark från Christopher Ingold Laboratories, University College London, snabbt hennes påstående: “Tyvärr är hennes artikel baseratd på spekulationer, saknar logik och saknar endera ny information eller nya insikter om bläcket och består endast av omskrivning av hennes tidigare publikationer. Dess publikation har gjort det möjligt för vetenskaplig och populärpress att lägga kol på elden och därmed att elda vidare, vilket är helt orättfärdigt och kontroversiellt angånde det här ämnet.” [5]

Det finns två huvudorsaker för den heta debatten över Vinlandskartans äkthet. För det första är det ett generellt antagande för kemister att forntida teknologi måste ha varit långt mindre avancerad än modern teknologi. Därför att när en kvarleva innehåller en kemisk förening gjord av teknologi som uppfunnits under modern tid, håller troligtvis moderna vetenskapsmän fast i sitt antagande och hävdar att det måste var en förfalskning. För det andra, om historiker måste erkänna äktheten i Vinlandskartan så måste de förbereda sig att skriva om historien om att Columbus var den som först upptäckte Nordamerika. Detta är en förändring vilka moderna rättrogna historiker inte är villiga att acceptera.

I jämförelse med den ytterst kontroversiella Vinlandskartan, är kinesiska Hanblå- och Hanmörklilafärger mindre kontroversiella. På grund av att prov togs direkt från trä- och lerfigurer av soldater och hästar som var begravda med den första kejsaren i Qin-dynastin, kan ingen ifrågasätta äktheten i färgerna. Om provexemplar av färgerna hade samlats från en kinesisk antikhandlares samling i Peking, skulle många vars sinnen är fast begränsade inom deras egen ram, direkt hävdat att medeltida Hanmörklila färger måste vara en modern förfalskning.

Många medeltida kvarlevor och historiska uppteckningar har upptäckts. Många artefakter funna i medeltida gravar eller gamla uppfinningar som nedskrivits i många historiska uppteckningar gjordes med jämbördig eller med en teknologi som överrträffar dagens. Hanmörklila färger som man hittat på trä- och lerfigurer på soldater och hästar begravda i forntida gravar är en verklighet som moderna forskare inte kan förneka. Forskare hävdade en gång att förhistoriska fresker i grottorna i Altamira var en modern förfalskning, för att jordpigmenten man hittat på dessa fresker var för enastående för att forskare skulle kunna kunna tro på att det var förhistoriska pigment. Forskare klargjorde till slut att Altamira-grottans fresker var äkta. Själva läxan i det här är om vi kan frigöra oss själva från de många förutfattade meningar och existerande vetenskapliga ramverk och vara verkligt objektiva i vår vetenskapliga analys, så kan mänskligheten utveckla en mer exakt och grundlig förståelse av sin egen historia och kultur.

Litteraturförteckning:

[1] Donahue, D. J.; Olin, J. S.; Harbottle, G. Determination of the Radiocarbon Age of Parchment of the Vinland Map (2002) Radiocarbon, 44, 45-52.
[2] Brown, K. L.; Clark, R. J. H. Analysis of Pigmentary Materials on the Vinland Map and Tartar Relation by Raman Microprobe Spectroscopy (2002) Analytical Chemistry, 74, 3658-3661.
[3] Olin, J. S. Evidence That the Vinland Map Is Medieval (2003) Analytical Chemistry, 75, 6745-6747.
[4] Towe, K. M. The Vinland Map Ink Is NOT Medieval (2004) Analytical Chemistry, 76, 863-865.
[5] Clark, R. J. H. The Vinland Map- Still a 20th Century Forgery (2004) Analytical Chemistry, 76, 2423.

Översatt från: http://www.clearharmony.net/articles/200410/22262.html