Levande varelser behöver "Sanning, Barmhärtighet och Tålamod"

Levande varelser behöver ”Sanning, Barmhärtighet och Tålamod”

Ett brev till mina klasskamrater i utlandet
Xiao Ming, en läsare från fastlandskina

13 september 2001

Kära klasskamrater

Hur är det med er? Jag blev chockad när jag hörde om tragedin i World Trade Center och Pentagon. Jag känner mig ledsen över de tusentals oskyldiga människor som miste livet under denna terroristattack. Jag är också ledsen för deras familjer.

Jag läser en del rapporter på nätet. Precis efter attacken översvämmade människor inne i World Trade Center trapphusen, men de upprätthöll god ordning. När skadade människor bars ned klev folk åt sidan och beredde plats för dem, när en blind person med ledhund kom ner, klev de återigen åt sidan för att ge plats för dem. De stötte också på några brandmän som bar brandsläckningsutrustning för att bekämpa elden och rädda människor. Enligt en överlevande kollapsade en av World Trade Centers torn som när choklad smälter, kort efter det att hon gått ut. De där brandmännen som kommit för att hjälpa kunde inte komma ut. Jag blev rörd när jag läste detta. Trots att människor stod inför liv och död, höll de sig lugna och tänkte på andra. De visade den moraliska nivån hos det amerikanska folket och hos USA som nation.

Så många människor miste livet på så kort tid. Medan jag fördömde våldet, terrorismen och ondskan, kände jag också hur korta och dagsländelika våra liv är. Offren förväntade sig aldrig att en sådan tragedi skulle hända dem, de höll på som vanligt med sina vardagliga liv, det vill säga var upptagna med sina arbeten, familjer och vänner. Nu är de alla borta, utan att ta någonting med sig och de lämnar efter sig allt som de en gång brydde sig om och värdesatte så mycket. Jag tänker ofta: när någon skall dö och svävar mellan liv och död, när man tittar tillbaka på sitt liv, vad skulle vara den mest värdefulla saken? Vad kan vi ta med oss och vad måste vi lämna efter oss? Om vi kunde tänka på detta lite varje dag, skulle vi värdesätta vår tid och våra liv mycket mer och villigt ta emot goda råd, och vi skulle inte slösa tid och energi på saker som är flyktiga och meningslösa. Min lärare berättade för mig att, i det ögonblick någon dör, visas allt som hänt under hans liv upp framför honom. Han kommer att känna sig nöjd med sina goda gärningar och känna den smärta som hans onda gärningar orsakade andra och ångra sig. Han kommer då att förstå allt, men det är för sent, eftersom en död människa inte kan återkallas till livet.

Jag tänkte förr ofta på livsfrågor: varför lever vi på jorden? Hur skall vi leva? Vart kommer vi efter döden? Hur kan vi undvika att följa med strömmen? Hur kan vi hålla kvar en vänlig natur i ett sådant materialistiskt samhälle? Jag kunde inte undvika att fundera över dessa frågor. Andra människor kunde inte förstå varför jag brydde mig så mycket om de här sakerna, och jag kunde inte förstå varför de inte alls tänkte på dem.

Vetenskap och akademisk examen kunde inte hjälpa mig att besvara dessa frågor. Annat än att ge oss materiell rikedom och bekvämlighet har inte vetenskapen något att göra med andlighet och moral, inte heller kan den verkligen förbättra innehållet i våra liv. Men när jag läste Zhuan Falun besvarades alla mina frågor och jag började förstå allting – livet, naturen, universum, vetenskapen, moral, Buddha, Dao eller Gud. Jag kände att jag väntat en lång, lång tid bara på denna Fa [Falun Dafas lagar och principer] och till sist fann jag den. Sedan dess har jag haft ett mål med mitt liv.

Terroristattacken påminde mig om en annan fråga, vilket är att inget annat än mänsklighetens moral och skyddet från Gud kan hjälpa oss från att skadas. Till och med i USA, ett land med den mest utvecklade vetenskapliga teknologi och de mest avancerade militära styrkor, kan en tragedi där tusentals liv förloras på en enda dag fortfarande hända. Hur kan någon, i vilket land som helst, betrakta sig själv som säker? Ställd inför en sådan oväntad tragedi kan inte vetenskaplig teknologi, rikedom, makt, framgång och andra strävanden i en mänsklig värld byggd på materialism, jämföras med dyrbarheten i det första skriket från en nyfödd baby.

Om vi verkligen värdesatte livet skulle vi se det som vårt förpliktigande ansvar att kväva och straffa det dåliga, stödja och främja det goda och stoppa ondskan. Detta på grund av att brott mot oskyldiga människor av de onda potentiellt skulle kunna skada oss alla, samt påverka vår nation och vår avkomma. Just nu förstår jag bättre än någonsin att världen behöver godhet och rättvisa och levande varelser behöver ”Sanning, Barmhärtighet och Tålamod”.

Att skada en oskyldig person är faktiskt att skada alla oskyldiga människor. Förföljelsen av ”Sanning, Barmhärtighet och Tålamod” är ett hot mot allt livs innersta väsen. Många saker händer oss inte personligen; en god människa bryr sig emellertid mer om andras missöden än sina egna. När man ställs inför det grundläggande valet mellan rätt och fel, såväl som kampen mellan gott och ont, eller rättrådighet och elakhet, måste alla ta sina egna beslut. Väljer du godhet eller ondska? Att vara likgiltig inför ondska är en form av samtycke, och innebär således att begå ett brott. Å andra sidan tjänar varje handling som stödjer godhet som en kvävning av ondskan. Den så kallade ”neutrala” inställningen existerar inte. De senaste två åren har Falun Gong vädjat till alla godhjärtade människor och internationella organisationer om stöd och hjälp med att stoppa den brutala förföljelsen av ”Sanning, Barmhärtighet och Tålamod”. Detta för att ge människor en möjlighet att få veta sanningen och inta en korrekt position rörande grundläggande frågor om rätt och fel. Detta är inte trivialt utan relaterat till allas framtida välgång.

Med bästa hälsningar

Er vän, Xiao Ming

Källa: http://www.clearwisdom.net/emh/articles/2001/9/29/14265.html

Kinesisk version tillgänglig på http://www.minghui.ca/mh/articles/2001/9/18/16700.html