Erfarenheter av kultivering under Fa-upprätandet och att klargöra sanningen via lokal-tv

Den första gången jag kom i kontakt med tv var när den lokala assistenten föreslog för mig att jag kunde ta på mig ansvaret och börja och sända lokal-tv i Västerås.

Jag kände mig lite osäker om jag verkligen skulle klara av det. Det första man fick göra innan man som förening började sända lokal-tv var att man skulle närvara på ett programrådsmöte, jag kände mig osäker så jag frågade två andra utövare om de kunde följa med mig den första gången som lite socialt stöd.

Jag var ny i kultiveringen så jag kände mig inte så säker på vad jag skulle säga när de skulle fråga om vad Falun Gong var och så vidare. Jag talade målande och utsvävande när det var min tur att tala, som tur var så var mina medutövare något mer balanserade och kunde uppväga situationen på ett bra sätt, så att de på tv-stationen inte skulle kunna uppfatta oss som konstiga på något sätt.

Jag fick filmer från en utövare i Stockholm, så vi hade lite material att börja med och det kändes bra. Jag spenderade en del tid på tv-stationen och lärde känna personalen där ganska bra. Jag ställde upp och hjälpte dem med allt möjligt, bygga upp studio, göra film föreläsningar på biblioteket, klistra kuvert, lyssna på deras problem och vara allmänt trevlig. Det resulterade i att jag fick alla de sändningstiderna jag ville, råd och tips, lån av utrustning och annat.

Efter ett tag frågade de ifall jag ville väljas in som ledamot i styrelsen för den lokala tv-stationen och jag tackade ja, och så var jag med i styrelsen. Vi träffades månadsvis och gjorde upp planer och beslut gällande tv-kanalen.

Efter ett år så slutade våran ordförande för öppna kanalen, då frågade de mig om jag var villig att ta ansvaret, jag blev alldeles kallsvettig och rädd. Det här var absolut inte det jag ville ha, jag kunde inte tänka mig att axla ett sådant ansvar det var helt otänkbart, jag blev djupt olycklig. Som tur var så hittade de en annan kandidat, men frågade mig om jag ville bli vice ordförande och det accepterade jag med stor glädje, det kändes mycket bra. De skulle även utse en ordförande till programrådet, detta kändes som en mer överkomlig uppgift för mig så tackade jag ja till den posten. Av det här kan man lära sig att släppa sitt fasthållande att inte bli känd och inte ta ansvar.

Jag känner mig inte som en kapabel och duglig person men ändå blev jag tilldelad dessa ansvarsposter. Det påminde mig om det som står skrivet i Zhuan Falun om han som är oduglig men ändå blir den dugliges chef. Det är inte så att jag inte vill ta ansvar och hjälpa andra människor, det enda jag vill är faktiskt att rädda människor och hjälpa dem på alla sätt och vis, men det här mänskliga sättet att styra och leda människor det är det som jag starkt ogillar. Att styra med barmhärtighet och visdom, visa ett gott exempel, tålamod det känner jag mig mer bekant med.

Under de senast tre åren då dessa saker har utspelat sig har jag inte gjort det lätt för mig i min kultivering, jag har tidvis varit slapp och inte krävt så mycket av mig själv, mest upprätthållit ett någorlunda fint yttre, samtidigt som jag läst och studerat Fa relativt ytligt, vissa perioder har mitt samvete plågat mig så mycket att jag har intensiverat studierna och utövandet, har till exempel tagit till vara tillfällen när jag rest till och från jobbet för att lyssna på föreläsningarna på band.

Jag körde av vägen med bilen så att den blev så förstörd att reparatören inte tyckte den var värd att laga. Själv upplevde jag att jag hade fått mitt rättmätiga straff kanske var det de gamla krafternas tankar som jag också bar på, att utövare som inte sköter sig skall straffas och det omedelbart, vedergällning i denna livstid, jag hade begärt, önskat det så att jag kunde fortsätta min kultivering och inte hamna efter, skulle jag hamna efter så kunde jag inte rädda människor. Under hela denna tid, oavsett jag mått bra eller dåligt så har jag hela tiden sett till att tv-programmen sänts, jag har försökt hålla upp en bra yta även när jag mått mycket dåligt. Jag resonerade ungefär som när man sitter och lider i dubbellotus, förr eller senare kommer man ut ur svårigheterna. Efter att jag läste erfarenhetsberättelser, talade med andra utövare och läste Fa förstod jag att man inte alltid skall vara så passiv och bara härda ut de gamla krafternas arrangemang.

Efter denna insikt blev de här dåliga perioderna mycket kortare, och stundtals gick det mycket bra, under de perioderna blev jag misstänksam, kultiverar jag verkligen, jag möter inga större problem.

Jag har hela tiden brottats med att komma ikapp och gottgöra för mina felsteg, sedan när jag hade kommit ikapp slappnade jag av och sjönk tillbaka och Xinxing föll. Jag har gjort det här några gånger nu, så det är verkligen irrationellt att inte lära sig av sina misstag, vi har inte en hel evighet på oss att slutföra det här. Jag har blivit mycket frustrerad av dessa krafter som har nästlat sig in i mitt system och stört.

Ett genombrott var när läste en erfarenhetsberättelse ifrån en medutövare och tog den på största allvar, den handlade om vikten av att städa och rensa ut sina egna system med sändandet av upprätta tankar, det vi gör fem minuter innan vi sänder upprätta tankar. Det hjälpte mig att stå pall, då de onda elementen inuti mig blev mycket färre, jag har fått en solid förståelse nu om att man ska behålla dygd istället för att springa runt och göra goda gärningar, inte dra på sig karma, för den får jag alltid lida för, inom en snar framtid.

Periodvis har vi på våran övningsplats haft morgonövning tillsammans innan vi börjar jobbet, det och att sända upprätta tankar på de bestämda tiderna hjälpte mig på många sätt, jag kände att jag fick mer ut av dagen, blev mer disciplinerad. Om jag sviktade någon gång så blev jag så trött att jag kunde sova i 12 timmar i sträck. Jag kom ihåg en gång då jag satt på bussen på väg till jobbet klockan var 15:00 på eftermiddagen och jag läste ur Zhuan Falun, på tre sekunder hade jag somnat, jag vaknade av att boken föll i golvet, jag skämdes mycket.

En period när jag hade gjort dåligt ifrån mig och var på väg till tv-stationen passerade jag en kinesisk kvinna. Jag kände mig lite modfälld när jag gick förbi henne och efter att jag gått några meter så tänkte jag, jag kan inte bara lämna henne, jag måste ge henne något slags material, jag tog mod till mig och gick tillbaks till henne och gav henne kinesiskt material, hon lös upp som en sol. Jag sa till mig själv och gudarna, jag är i alla fall inte helt hopplös. I samma veva som jag tänkt den tanken så brast något i mig, jag blev upplyft och kände hopp igen, en ovanlig känsla och det kändes som om jag fortfarande hade en chans att slutföra det här uppdraget. Den här händelsen har jag ofta tänkt på då jag känt mig deprimerad och hopplös över mina egna tillkortakommanden inom olika områden.

En annan händelse som gett mig förhoppning var när jag väntade på bussen och kämpade mot lustfyllda tankar inom mig och vann, jag fick en impuls att lyfta mitt huvud, och där borta mitt på ljusa dagen högt uppe skyn så såg jag ett vitt starkt ljus falla ner ifrån himlen. Det fick mig att känna hopp. Annars har jag inte sett så mycket i min kultivering, det har räckt med det som står i Zhuan Falun, jag har sällan tvivlat på vad som står där, jag vet vad jag skall göra och tror benhårt på Mästaren, men ändå återfaller jag i slapphet och det är så irrationellt.

Jag kom ihåg en period då jag ringde till Kina på morgonen innan jag åkte till övningsplatsen. Jag gjorde det för att jag kände mig dålig och behövde kompensera för mina felsteg, samtidigt som jag ville rädda dem som har förföljt Dafa-lärjungar och satt sig i en ödesdiger situation, jag gjorde mitt bästa med några kinesiska fraser och ett ärligt hjärta. På något sätt släppte mitt dåliga samvete och det kändes som om jag var på vägen igen, hela tiden var det av och till, av och till. När Mästaren i de senaste föreläsningarna berättade om de utövare som snubblat fram så kände jag mig genast träffad, tänka sig att han ser mig och mina försök, ibland har jag svårt att förstå att han kan se och känna alla våra tankar, att han har barmhärtighet med en sådan som mig. När Mästaren har en sådan barmhärtighet och tålamod med mig så är det självklart att jag ska ha barmhärtighet och tålamod med mina medutövare och medmänniskor i samhället.

Jag har inte tänkt så mycket på det här att vi sänder program på lokal-tv sex dagar i veckan, två program om dagen. Varje månad, år ut och år in, men det är en ganska bra bas att få ut sitt budskap på, människor får många chanser att få information om Falun Gong och förföljelsen. Vi har även gjort ett radioprogram som vi ska sända, jag tänkte att det är lika bra att täcka så många media som möjligt, lokalradio och lokalt TV kan man ju sända själv. Sedan har vi den lokala dagspressen där har vi fått in några artiklar men det har varit lite svårare, man får gå upp och besöka dem på redaktionerna och tala med dem, det känns lite obekvämt att störa dem och försöka övertyga dem att ta in våra artiklar och insändare. När vi hade föreställningen lotusblomman på besök här i Västerås så besökte vi redaktionerna på våra två lokaltidningar och de kom faktiskt ut och gjorde ett reportage om det hela, så ibland så har det gått enkelt.

En annan metod som vi har använt oss av är att göra stora skyltar med information om Falun Gong och förföljelsen i Kina. Dessa har vi ställt ut när vi har övat på morgonpassen och när vi övat på torget i Västerås (Hong Fa).

Nu så har jag ytterligare bestämt mig för att överge min lathet gällande tv-projekt och jag har en kollega som bor i Stockholm, 13 mil därifrån jag bor. Jag har bestämt att en gång i veckan åka dit och arbeta med något tv-projekt såsom att lägga text, kopiera band, eller klippa ihop film. Det har resulterat i att vi får mera gjort samt att min medutövare har uttryckt glädje och är mycket tacksam för all hjälp och jag känner att det är det rätta att göra trots att det blir mycket resande, medan jag reser har jag tid att studera Fa och klargöra sanningen för de kineser som jag råkar på.