1996 började Yao att öva Falun Dafa. 1999 åkte han till Folkets Mottagningskontor för Vädjan i Beijing med en vädjan för Falun Dafa och blev dömd till tre års straffarbete i staden Huludaos tvångsarbetsläger.
I slutet av februari 2001, överfördes han till tvångsarbetslägret Wujiabaozi i staden Fushun. Den huvudansvarige för det ”Mentala Korrektions-teamet” (hjärntvätten), Jiang Yongfeng, gav sin tillåtelse och sitt stöd till sin underman att planera och organisera hur man på både det manliga och kvinnliga teamet skulle plåga Yao för att få honom att ge upp sin tro. Följande är Yaos beskrivning av vad han fått erfara:
Förföljelsen började i teamets första klass. Man använde sig av fysiska straff som att böja sig ned som en fällkniv med armarna utsträckta bakom ryggen, sparkar och slag osv. De piskade honom med skärp och skor och de använde elektriska batonger för att ge elchocker. I april förde polisen honom dagtid till det kvinnliga teamets sjätte klass och kvällstid förde de honom tillbaka till det manliga teamet för att åter igen tortera honom. En gång förlorade han medvetandet till följd av misshandeln, då bars han ändå till det kvinnliga teamet nästa dag för att tortyren skulle fortsätta. I åtskilliga dagar efteråt hade han en sargad kropp och var svullen i ansiktet. Man kunde inte känna igen honom. Han hade en ryggskada och kissade blod. Händerna var uppsvällda till följd av sparkar och slag. Man kunde se hål efter de nålar som stuckits in i handflator och fotsulor. Man kittlade honom under armarna, i midjan och under fötterna för att få honom att skratta okontrollerat.
Trots all denna tortyr vägrade han att skriva på någon typ av material för att förneka Falun Gong. Man band ihop hans händer och fötter bakom ryggen och stoppade in honom i en vrå med huvudet före. Den kvällen kunde inte Yao gå och måste bli buren tillbaka. Nästa dag bars han åter till det kvinnliga teamet för att bli torterad. Till en början lossade de lite på repet var och varannan timme. Därefter förlängdes tiden gradvist och den intensiva smärtan gjorde Yao genomblöt av svett. Jiang Yongfeng gjorde ett flertal besök för att inspektera. Ofta skickade han personer från det manliga teamet för att övervaka förloppet samt hjälpa till med tortyren. När smärtan var som störst skrek Yao på hjälp, ingen kom trots att han befann sig tio meter från vakten och mindre än tjugo meter från huvudkontoret. Song Jingyang och Yang Xiaohong torterade honom och talade om att ”Vi har fått order. Det är ingen idé att du skriker”. Smärtan gjorde att Yao bankade huvudet mot väggen. Det kom blodfläckar på väggen. De onda människorna lade tidningar runt hans huvud, de lossade inte på repen utan fortsatte tortyren. Ofta pågick denna tortyr i hela sex timmar.
Då Yao för sista gången blev torterad med repet blev hans ben helt paralyserade. Vaderna blev svaga och hälsenorna kunde inte förnimmas, fötterna hade förlorat all känsel och motorik. De följande månaderna var Yao sängburen och behövde hjälp av två personer för att klara av att gå till toaletten. Han skickades inte till sjukhuset i tid. Yao talade med Jiang Yongfeng (om sin situation), men de fortsatte tortera honom. Han tilläts inte heller att sova på 8 eller 9 dagar i rad. Detta var en enorm påfrestning både fysiskt och mentalt, Yao var på gränsen till ett sammanbrott. En av de andra Falun Dafa-utövarna som befann sig i en liknande situation, Yao Songdong, kunde inte stå ut med denna tortyr utan fick ett mentalt sammanbrott och skickades till ett mentalsjukhus.
Den 19 april 2001, skickades Yao Yanhui slutligen till ett sjukhus som var anslutet till gruvan i Fushun. Läkaren ställde diagnosen ”skadad ischiasnerv” och rekommenderade en sjukhusvistelse. Denna tilläts inte av lägret och man bar honom tillbaka. Det enda han fick var några enkla omplåstringar.
Eftersom de skadade benen och fötterna inte förbättrades på väldigt länge så vädjade Yao återigen i oktober 2001 och talade med lägrets chefer vid ett flertal tillfällen om att få behandling utanför tvångsarbetslägret. Hans förfrågan avslogs om och om igen, man sade att han skulle få åka på behandling men genomförde det aldrig. På grund av detta började Yao att hungerstrejka i den 4 februari 2002, för att skynda på utvecklingen. Tvångsarbetslägret fortsatte att ignorera honom. I början av mars skrev Yao en appellation till staden Fushuns domstol och bad lägret att förmedla brevet till domstolen. Han har inte hört något sedan dess. Flera veckor senare bad Yao att få träffa Xu Huile, tvångsarbetslägrets chef. Xu kom aldrig. Då bad han om att få träffa huvudinspektören i huset, Wang Junfu. Lägret tillmötesgick inte hans förfrågan. Yao har nu hungerstrejkat i över två månader och de ansvariga på tvångsarbetslägret fortsätter att ignorera honom.
Källa: http://www.clearwisdom.net/emh/articles/2002/4/20/21167.html
Kinesisk version tillgänglig på: http://www.minghui.org/mh/articles/2002/4/16/28563.html
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.
läs mer ...