De senaste åren har vi ofta besökt allmänna platser i närbelägna städer där det finns lite fler människor att dela sanningsförklarande material till. Varje gång har vi med våra upprätta tankar, oavsett vilken sorts störning vi mött, utplånat ondskan och på ett säkert sätt överlämnat material till dem som har en förbestämd relation till oss och sedan återvänt ostört.
En gång tog en medutövare och jag med oss två väskor med sanningsförklarande material och steg på bussen till en närbelägen stad. När bussen passerade gränsen mellan två städer stoppades den plötsligt av fyra poliser och två av dem kom in. Poliserna skrek åt passagerarna att ta ut sitt bagage eftersom det skulle genomsökas. Atmosfären i bussen blev med en gång mycket spänd. Medutövaren och jag hade gått på bussen efter halva resan och satt av den anledningen inte tillsammans. Hon satt i den främsta raden och jag längst bak. I detta spända läge tittade medutövaren på mig och jag satte upp ett finger mot min mun för att påminna henne att inte säga något. Hon nickade mot mig. Vi var väldigt lugna och kände ingen rädsla. Jag sände starka upprätta tankar, ”Vi bekräftar Fa. Vi tillåter ingen ondska att störa oss!” De två polismännen började genomsöka varje bagage med början bakifrån och gick framåt i bussen. De vände oförskämt på väskorna så allt innehåll föll ut. I den bakersta raden satt det fem passagerare och jag satt i mitten. När polismannen kom till mig, skrek han inte och inte heller genomsökte han mitt bagage, som om han inte såg mig. De andra fyra andras bagage genomsöktes. När polisen kom i närheten av min medutövare gick han bara förbi. Han ställde inga frågor och kollade inte hennes bagage, precis som om han inte såg henne.
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.