Vänlighet och dygd ger välgång för avkomlingar

I slutet av Mingdynastin bodde en äldre dignitär med efternamn Zhang i staden Tongcheng i Anhuiprovinsen. Zhang var vänlig mot andra och generös mot de fattiga.

Ett år gav grödorna dålig avkastning och svälten var nära förestående. Rispriset var högt. Några sluga affärsmän utnyttjade situationen och slutade förse marknaden med ris och skapade därför kaos med ett skyhögt pris på riset. Regeringen hade inte någon omedelbar lösning.

Zhang såg krisen och blev bekymrad. Hans familj hade lagrat tiotusentals dan (en forntida kinesisk enhet för att mäta spannmål) med ris. Han beslöt sig för att öppna sin lada och sälja ris till ett reducerat pris så att ingen skulle behöva svälta. För att förhindra att riset köptes i vinstsyfte, begränsade han försäljningen till en en liter ris per person och dag. Invånarna blev glada då de fick höra nyheten.

Zhang tänkte också på de fattiga som inte hade råd att köpa ris trots det reducerade priset. Han öppnade en servering där han gav bort rissoppa och inlagda grönsaker tre gånger per dag. Många kom hungriga och gick mätta. Alla lovordade Zhang för att hans medkänsla, men Zhang sade ödmjukt, ”Detta år är rispriset ganska högt. Inte ens det rabatterade priset är lägre än marknadspriset under normala år. Jag har egentligen inte förlorat några pengar. Angående att ge bort rissoppa, så kostar det inte så mycket. Det känns bra att veta att alla har mat.”

Zhang spenderade nästan alla sina pengar på att hjälpa andra, men bristen på spannmål var ännu inte löst. Han var orolig för att om han slutade att ge skulle många fattiga människor kanske svälta ihjäl. Zhang funderade på att sälja hans familjs egendom och tillgångar. Han diskuterade situationen med sin hustru.

Hans hustru hade också mycket stor dygd. Hon höll med Zhang fullständigt och sade, ”Vi kan lämna våra ägodelar till våra barn och barnbarn men om vi inte har någon dygd så skulle inte våra barn och barnbarn bli fulländade. Det spelar ingen roll hur mycket pengar vi lämnar till dem, de kommer ändå bara göra slut på dem. Om vi ackumulerar dygd till dem så kommer våra barn och barnbarn fortfarande vara godhjärtade och välmående. Käre make, du kan sälja vår jord och våra hus. Jag har också många juveler du kan sälja.” Paret sålde sin jord och sina personliga ägodelar för att kunna fortsätta ge. De slutade inte förrän svälten var över.

Zhangs sonson i femte generationen, Zhang Ying fick en god utbildning och blev så småningom premiärminister. Zhang Yings son Zhang Tingyu blev också premiärminister. Deras familjer var framstående och framgångsrika. Invånarna sade att detta var resultatet av den dygd som Zhang ackumulerade genom att hjälpa byborna.