Hur jag började utöva Falun Dafa

Mitt namn är Joel. Jag började utöva Falun Dafa för ungefär ett år sedan. Jag vill berätta hur Falun Dafa kom att bli en så viktig del i mitt liv.

Jag växte upp i en hetlevrad italiensk familj. Jag lärde mig att slåss med mina bröder i ung ålder. Jag har arbetat med mina bröder nästan varje dag de senaste tolv åren i vårt familjeföretag. Det var inte förrän jag träffade Sharon som jag reflekterade över att min aggressivitet var ett stort problem för mig.

Sharon var min fästmö. Vi var tillsammans i sex år. Sharon var mycket vänlig. Hon svor aldrig eller höjde rösten. Hon brukade se till mitt bästa och brydde sig verkligen om mig. Jag kommer ihåg hur hon tyckte om att ha roligt, hur hon skrattade hela tiden.

Jag kommer också ihåg hur jag brukade komma hem efter att ha bråkat med min familj. Jag skulle leta efter den minsta ursäkt till att börja bråka med Sharon också.

Gång efter gång lovade jag Sharon att jag skulle sluta upp med att vara så arg. Men så snart hon gjorde någonting jag inte höll med om eller så snart hon inte höll med om någonting jag gjorde, så kunde jag inte hindra min ilska från att manifestera sig. Sharon lämnade mig till sist.

Jag blev ett offer för mitt eget missnöje med livet. Jag skyllde på samhället och på min familj och blev en slav under mina dåliga vanor. Men det spelade ingen roll hur mycket marijuana jag rökte eller hur mycket alkohol jag drack eller vem jag låg med eller hur mycket pengar jag hade eller hur många trippar jag tog eller vilka böcker jag läste eller vilken psykolog jag gick till. Ingenting kunde få mitt missnöje med livet eller min ilska att försvinna.

Jag ville ha svar, men jag visste inte vart jag skulle leta. Jag bestämde mig för att ringa till min mor, som jag visste utövade Falun Dafa. Jag hade sett otroliga förändringar i hennes sätt att vara sedan hon börjat utöva Falun Dafa. Jag berättade för henne hur jag kände, att jag var så förvirrad och trött på att vandra i samma gamla cirkel av negativ energi och att jag behövde hjälp. Min mor gav mig boken Zhuan Falun och sade åt mig att läsa den och att svaren på alla mina frågor fanns där.

Jag följde min mors råd. Jag började läsa boken och göra övningarna. Jag lovade mig själv att jag skulle läsa lite i boken varje dag och göra de fem övningarna minst två gånger i veckan under det närmsta halvåret.

Zhuan Falun är den svåraste bok jag någonsin läst. Den berörde mig på alla plan. Så snart jag började läsa den fylldes mitt sinne av tankar på tvivel. Jag tvivlade på vad som stod där och jag fann fullt av saker som jag inte kunde hålla med om. Mycket gick helt emot min tro. Det var också mycket jag inte förstod. Ju mer jag försöket förstå, desto mindre förstod jag. Det var inte greppbart för mig. Jag var emellertid fast besluten att ge det en chans i sex månader, så närhelst jag stötte på någonting jag inte förstod eller höll med om, lade jag det bara åt sidan så länge och fortsatte läsa med ett öppet sinne.

Efter att ha läst tre fjärdedelar av boken började jag känna dess kraft. Jag blev medveten om saker om mig själv som jag aldrig tidigare sett. Jag insåg att jag växt upp som en väldigt osäker, missnöjd och självisk person. Jag var aldrig nöjd med vem jag var eller med vad jag hade. Jag ville alltid ha mer. Jag dömde och kritiserade alla jag mötte. Jag såg på människor som medel för att uppnå mina själviska mål.

Falun Dafa förde min djuprotade mentalitet upp till ytan för mig att se. Det gjorde mig medveten om vem jag var och hur jag levde.

Vad Falun Dafa lärde ut var enkelt: Universums egenskap är Sanning Godhet Tålamod. Som en utövare bör du följa denna standard istället för vanliga människors standard. Om du kan följa och agera enligt universums egenskap är du en god människa.

När jag först hörde dessa ord lät det så enkelt. Det var svaret jag letat efter i hela mitt liv! Med denna insikt kände jag mig som en ny människa.

Nästa dag klev jag in på mitt kontor med min nya attityd. Inom fem minuter hade jag kommit i bråk med min bror. Jag skrek åt honom och slängde igen dörren innan jag lämnade kontoret.

Plötsligt såg jag en historia framför mig som jag sett för några år sedan. Det handlade om en liten pojke som misshandlats av sin mor under hela sitt liv. Han hade brännmärken efter cigaretter och frakturer över hela kroppen. Han led också av undernäring.

En polis bar pojken i sina armar samtidigt som modern arresterades och ifördes handbojor. Den lilla pojken sträckte sig mot sin mamma och skrek: ”Mamma, mamma!” Han ville inget hellre än att återvända till sin mamma.

Jag funderade på varför han skulle vilja gå tillbaka till ett sådant helvete. Sedan insåg jag att det var det enda han visste. Hans mors övergrepp var det enda han var bekant med. Han visste inte att det fanns något annat.

Nu förstår jag, att jag precis som den lille pojken, hade blivit så van min ilska att vänlighet, medkänsla och osjälviskhet faktiskt var främmande för mig. Under hela mitt liv hade jag valt fel vägar. Jag fortsatte att reagera på impulser från ilska, girighet, lust och själviskhet. Jag insåg att mitt smutsiga sinne höll mig kvar bland mina negativa, men för mig välkända, mönster.

Jag tänkte att det är lätt att se det som är fel i den här världen och skylla på andra. Men hur ofta ser jag inåt på mig själv och tar ansvar för hur jag beter mig och hur jag behandlar andra i mitt liv?

Falun Dafa har lärt mig att det enda jag kan göra är att erkänna mina egna tillkortakommanden och lära mig att kultivera mitt sinne och mitt liv genom att införliva en högre moralisk standard och värdesätta dygden och på så vis välja rätt vägar.

I takt med att jag fortsätter att läsa Zhuan Falun finner jag att mina gamla negativa mönster gradvis ersätts med vänlighet, medkänsla och tolerans.

Jag är evigt tacksam för den medvetenhet, visdom och stillhet som Falun Dafa skänkt mitt liv.

Falun Dafa har hjälpt mig till en bättre relation med min familj, med mina vänner och med samhället. För första gången i mitt liv känner jag en genuin glädje och detta gäller i mötet med andra såväl som i mig själv.