Erfarenhet från Kina

Jag är en utövare från Irland. Jag reste nyligen till Kina för att hjälpa utövarna där att förklara sanningen och för att hjälpa Zhao Ming att komma tillbaka till Irland.

Mina förberedelser var enkla. Varje dag studerade jag och gjorde övningarna precis som vanligt medan jag samtidigt tittade inåt för att försäkra mig om att mina motiv för att reda till Kina var rena. Jag lästa andra utövares artiklar och tittade inåt för att se om jag själv hade något av de fasthållanden de hade upptäckt under sina resor. Jag skulle klargöra sanningen och höja mitt Xinxing i processen.

Innan jag reste skrev jag ett brev som förklarade varför jag åkte. Jag skickade det till mina vänner, andra utövare, mitt lands premiärminister och utrikesminister. Stödet jag fick från den irländska ambassaden i Beijing var mycket bra. De sa att det tyckte det var bra att jag stod upp för det jag trodde på men att jag skulle vara försiktig. De sa också att de skulle ringa mig varje kväll för att kontrollera att allt var bra med mig och att om de inte kunde få tag på mig skulle de ställa frågor. Fast jag var själv i Beijing kände jag mig inte ensam.

Innan avresan pekade Mästaren vid flera tillfällen ut för mig att en innebörd av Ren är att behålla lugnet. I Att tala om Fa säger Mästaren: ”När det kommer en prövning kommer, om du som lärjunge verkligen kan upprätthålla ett orubbligt lugn, eller sätter dig i sinnet att på olika nivåer möta kraven på dig, skulle det vara tillräckligt för att du skulle klara testet”. När jag varit i Kina i tre timmar prövades mitt lugn eller Ren. Jag hade just kommit i ordning på ett hotell och var på väg ut för att besöka det berömda torget som är Kinas hjärta. När jag närmade mig den underjordiska tunneln för att gå ut på torget stoppades jag av en polis. Han frågade mig vem jag var och vad jag gjorde där (på engelska). Jag svarade att jag var turist. Han bad att få se mitt pass och jag gav det till honom. Sedan frågade han om jag kände till Falun Gong. Min förståelse vid detta stadium var att avvärja frågan. Jag svarade att jag inte talade kinesiska och bad honom översätta. Han sa då att jag kunde glömma bort det. Jag frågade var någonstans jag kunde hitta en bra restaurant, klappade honom på ryggen och gick därifrån. Den dagen fick jag liknande frågor vid ytterligare tre tillfällen och likaså dagen efter. Efter att ha studerat Fa förstod jag att jag förlorat några tillfällen att bekräfta Fa. Om någon frågade mig om jag visste vad Falun Gong var skulle jag svara sanningsenligt: Ja, i mitt land säger regeringen och media att Sanning-Barmhärtighet-Tålamod är något bra”. Jag skulle därefter fråga varför den kinesiska regeringen är rädd för dessa principer. Under sex dagar därefter stoppades jag inte av en enda polis.

Jag hade planerat att stanna i Beijing i åtta dagar. Under de första sex dagarna förklarade jag sanningen för vänliga kinesiska studenter eftersom de talade bra engelska och verkade tycka det var roligt att prata med utlänningar. Det som märktes tydligast var att de tyckte om att prata om Falun Gong och att det inte fanns någon rädsla. Jag förklarade ofta sanningen om Falun Gong i olika affärsområden med mycket folk och människor talade fritt och utan rädsla för att någon skulle råka höra något. Efter att ha förklarat sanningen för två särskilda personer gick de bort till några bekanta och jag hörde dem tala om Falun Gong. Sanningen spreds. Medan jag förklarade sanningen testades min egen förståelse och beslutsamhet. Vanliga personers förvrängda föreställningar om Falun Gong hade blivit komplicerade och att bara ge dem en broschyr eller en CD-skiva skulle förmodligen inte bryta igenom dessa föreställningar.

Medan jag pratade med dessa människor fick jag en ny förståelse för Mästarens nya dikter. Människor berättade ofta att deras familjemedlemmar och vänner hade utövat Falun Gong men slutat. Jag frågade varför och fick svaret att det berodde på att de inte villa hamna i fängelse. När jag tänkte på alla de som slutat öva kom jag att tänka på Mästarens nya dikt Sållningen: ” Himlen nedfallen och jorden upp och nedvänd faller sand och stoft” och i Katastrofen: ”Halva landet (Mittens Rike) täckt av sand och stoft” och fick det sorgliga intrycket att kanske var halva Beijing täckt av sand och damm.

Efter den sjätte dagen insåg jag att det inte var arrangerat för mig att hjälpa Ming att komma tillbaka till Irland vid detta tillfälle. Jag bestämde mig för att istället vädja direkt till det kinesiska folket på Himmelska Fridens Torg med en banderoll som sa att Falun Gong är bra. Under veckan hade jag besökt torget flera gånger för att försäkra mig om att jag kände mig komfortabel där. Vädret var mycket bra och det var alltid mycket folk på torget. När jag höll upp banderollen och skrek Falun Dafa Hao tittade alla människor så långt jag kunde se åt mitt håll. Efter att jag tagits till polisstationen förstod jag bättre varför människor förr i tiden sa att Kina är ett land där det finns människor med utmärkt upplysningsförmåga. Kontrasten mellan de goda människor jag mött och de människor jag nu stod inför var mycket stor.

När jag vädjade var mitt sinne lugnt och relativt fritt från tankar. Tre eller fyra gånger under tiden jag kvarhölls, kom dåliga tankar in i mitt sinne och varje gång drog ondskan fördel av mitt fasthållande. Först när jag var på torget tänkte jag att jag hade Vajras oförstörbara kropp och att ingen kunde flytta mig. Fast polisen försökte kunde de inte flytta mig och jag fortsatte ropa Falun Dafa Hao och höll upp banderollen. När jag var säker på att alla på torget hade hört mig kom en tanke in i mitt sinne: ”Nu har alla hört ditt budskap, låt dem ta dig till polisstationen”. Jag accepterade den här tanken och togs följaktligen till polisstationen. När de genom att bryta mina fingrar bakåt försökte tvinga mig att låta mig fotograferas dök en tanke upp: ”De kommer att bryta av mina fingrar, låt dem fotografera mig”. Jag accepterade denna tanke och lät dem fotografera mig. När jag befann mig i polisbilen kom en tanke upp: ”Jag kommer att bli alldeles blåslagen, sluta ropa”. Jag accepterade den här tanken och när jag kom tillbaka fanns inga blåmärken som kunde bekräfta att jag blivit slagen. När jag fördes till polisstationens underjordiska parkeringsplats började de slå mig igen. En tanke dök upp: ”En utövare har dödats här tidigare. De kommer att slå ihjäl mig bara för att få min hotelladress”. Jag accepterade den här tanken och gav dem min hotelladress. Jag accepterade förvrängda synsätt vilket ledde till allvarligare prövningar.

När läget var som sämst började saker och ting förändras genom en vink från vår barmhärtige Mästare. Jag befann mig i en fängelsecell och vaktades av tre poliser. En polis sa åt mig att gå ut ur cellen vilket jag gjorde. Han sa att han ville fotografera mig. Den här gången lydde jag rent fysiskt men i mitt sinne tänkte jag att hans kamera inte skulle fungera. Den fungerade inte. Jag hörde honom säga att hans kamera var ”mei dian”, d.v.s. utan ström. Han beordrade mig att gå in i cellen igen. Fem minuter senare kom han tillbaka och sa åt mig att ställa mig mot väggen igen. Jag tänkte återigen att hans kamera inte skulle fungera. Den fungerade inte. Han bad mig stå på flera olika platser men den fungerade ändå inte. Han sa åt mig att gå in i cellen igen vilket jag gjorde. Han kom fram till mig och sa med mycket allvarlig röst: ”Du har Kung Fu-krafter”. Jag svarade: ”Förlåt?” Han upprepade: ”Mästare Li har lärt dig Kung Fu-krafter”. Jag sa åt honom att inte behandla goda människor illa annars skulle ännu märkligare saker hända. Jag fick intrycket att det inte var första gången han sett övernaturliga förmågor. Med denna vink förstod jag att jag hade full kontroll över situationen. Jag korsade benen och började sända upprätta tankar så länge jag kunde. Sedan gjorde jag den femte övningen utan några avsiktliga störningar från någon. Nu tänkte jag att Mästaren gav mig en möjlighet att klargöra sanningen för de här vakterna och att när det inte fanns någon mer som ville acceptera sanningen skulle jag gå därifrån. De vakter som talade engelska började förändra sin attityd mot Dafa när de talade med mig under natten. Rädsla började komma in i deras sinnen och de försökte övertyga mig om att de också var goda människor. När deras skift var slut var en av dem särskilt mån om att säga adjö till mig.

Följande morgon så snart solen gick upp sände jag återigen upprätta tankar så länge jag kunde. Under denna tid kom en vakt in och sa att jag skulle komma med honom. Det visade sig att han skulle föra mig till flygplatsen. När vi gick genom flygplatsen lät han mig förklara sanningen för alla som frågade mig varför jag blivit arresterad genom att jag direkt fick besvara deras frågor om Dafa. När jag gick ombord på planet till Paris sa alla på planet: ”Den här mannen är Falun Gong-utövare”.

När poliserna ställde frågor till mig var det uppenbart att de kände till Dafa och hade läst boken. Vid ett tillfälle frågade de mig vilken nivå jag var på. Jag svarade att det inte finns några nivåer i Dafa vilket betydde att jag inte kände till min egen eller andra utövares nivå. Då öppnade han den sidan i en engelsk Zhuan Falun där det står att olika nivåer har olika Fa och hävdade att jag inte var en god utövare. Jag förtydligade mitt uttalande och de blev tysta. Det kändes besvärande att människor som läst en så god bok ändå kunde vara involverade i förföljelsen av goda människor.

När jag var ombord på planet tänkte jag på olika sätt som jag kunde komma tillbaka så att jag kunde förklara sanningen igen utan att göra om mina misstag. Jag förstod senare att detta var ett felaktigt synsätt. Det var som om jag tävlade med ondskan och försökte besegra den. Mästaren kommer att använda varje tillfälle för att förbättra oss. Som jag förstår det finns det ingen anledning att avsiktligt söka en ond miljö. Om det arrangerades för mig att återigen hjälpa till att förklara sanningen i Kina skulle det vara bra, om inte så var också det arrangerat.