Med förnuft och uppvaknande

Hej på er allihop! Var hälsad Mästare!

För några månader hade jag äran att få lära mig en av Mästarens dikter i Hong Yin 2,

lî zhì xîng jué
shâo xī zì xîng tiãn zhèng niàn
míng xī bù zú zaì jing jìn

Var rationell, vakna upp
Vila tillfälligt för självkultivering, lägg till upprätta tankar.
Analysera tillkortakommanden noggrannt, gå åter framåt helhjärtat.

Lî hóng zhì
Sept. 4, 2003
--Hong Yin 2, preliminär översättning

Jag skall tillägga att jag valde den här dikten eftersom....den är den kortaste dikten i boken. Men det visade sig också vara exakt den Fa som jag behövde minnas sedan dess. Det är på något sätt som att recitera dikten på kinesiska har en större kraft än på engelska.

Sjävreflektionen, den genuina självkultiveringen som beskrivs i versen har blivit viktigt för att höja min egen nivå, och börja göra mig av med mer djupt rotade och gömda fasthållanden.

Det är nu sex år sedan jag upptäckte Dafa och ändå har jag bara kunnat sitta riktigt i lotusställning under de senaste åtta månaderna. Jag gick igenom en knäoperation för ett antal år sedan och var övertygad om att det var omöjligt för mig att sitta i lotusställning. Efter att ha diskuterat med flera utövare under några månaders tid, förstod jag att jag KUNDE göra det och en dag efter att jag studerat Fa, lade jag upp benen riktigt för första gången. Det fungerade i fem sekunder - men sedan dess har jag gradvis ökat tiden i lotusställning. Det gör fortfarande väldigt ont, men vissa dagar känner jag en stillhet som jag aldrig tidigare upplevt. Jag inspirerades av en utövare som Mästaren nämnde i en föreläsning nyligen:

Min förståelse är att jag numera inte borde känna smärta när jag sänder upprätta tankar, eller rättare sagt att jag borde vara avslappnad och inte bli distraherad av smärta. Jag tänkte bestämma mig när klockan blev fem i fem. Alarmet ringde igen och jag satte mig i halv-lotus.

Jag har lärt mig att de första fem minuterna är avgörande. Jag rensade bort alla saker som utgör hinder för att sända ut de allra renaste, starkaste upprätta tankar jag förmår under nästa tiominutersperiod. Det är också den tiden då jag lättast blir distraherad av just de dåliga tankar som jag eliminerar innan jag börjar sända Zheng Nian på allvar.

Jag försöker höra dessa ord eka när jag säger dem i sinnet och jag försöker säga dem med fullständig hängivenhet, särskilt ordet mie.

Jag sitter där med en annan utövare, som fram till nyligen förlorat sig i den vanliga världen under en period. Han är en barndomsvän. Under flera år hade jag ett fasthållande till att han skulle göra bra ifrån sig och ändå kändes det inte riktigt bra när han verkligen gjorde det – ett fasthållande som Mästaren har beskrivit som avundsjuka, enligt min förståelse. Så fasthållandet kom från båda håll, å ena sidan kände jag att jag ville ”rädda” honom – men i själva verket var han en utövare som själv behövde fatta de grundläggande besluten beträffande sitt förhållande till Dafa. Å andra sidan blev jag lite avundsjuk när han verkligen gjorde bra ifrån sig; jag tror att det handlade om en slags rädsla för att han skulle vara bättre än mig och stiga till högre nivåer. Vilket fasthållande!

"Frågan om avundsjuka är mycket allvarlig, eftersom den direkt rör frågan om vi kan fullborda vår kultivering eller ej. Om fasthållandet avundsjuka inte släpps försvagas allt som vi har kultiverat. Det finns en regel: om avundsjukan inte släpps under kultiveringsprocessen kan man inte nå Zhengguo, det är absolut så."
-- Zhuan Falun

Även om jag vet att detta fasthållande har varit borta sedan några år tillbaka, har jag tittat inåt, fast utan att gå till överdrift och försökt se om det finns något fasthållande som ondskan kan försöka utnyttja. Jag tvingades erkänna att det fanns spår av denna typ av avundsjuka mot de kultiverare som fanns närmast, som exempelvis min fru.

Vi hade bott i Thailand till och från under det senaste året. Thailand har haft sin beskärda del av svårigheter den senaste tiden, med kinesiska utövare som arresterats efter påtryckningar från kkp:s ambassad i Bangkok. Genom dessa svårigheter har vi kunnat se en otrolig förändring av kultiveringsmiljön i Thailand.

En del avgörande situationer under det senaste året har fokuserat på att eliminera ondskan vid den ambassaden. Jag vill dela med mig av en upplevelse från den tiden.

Efter arresteringarna i december förra året förklarade min fru hur hon såg på saken, nämligen att ALLTING som hindrar Dafa-lärjungar från att bekräfta Dafa och eliminera ondskan bör betraktas som störningar som vi inte ska acceptera. Detta ska ses i skenet av att den thailändska polisen både hotade oss med arrestering och utvisning och dessutom att de var ”vänliga” och varnade oss i god tid att vi kunde bli arresterade om vi kom till ambassaden. Båda tillvägagångssätten var en följd av att vi inte eliminerade ondskan vid ambassaden, resonerade min fru och allt detta var störningar som vi borde eliminera med upprätta tankar. Jag rördes av hennes upprätta ord, väl medveten om att min förståelse ökade medan vi utbytte tankar och att hennes förståelse var ”bättre” än min – återigen kände jag den sortens psykiska besvär som jag nämnde tidigare. Men jag eliminerade det snabbt.

Nästa gång jag skulle gå till ambassaden kände jag, trots att jag varit väldigt lugn och samlad efter alla händelserna dittills, att jag var lite rädd. Tänk om de skulle utvisa mig så att jag aldrig skulle kunna åka till Thailand igen? Kanske skulle de försöka arrestera andra utövare? Jag insåg genast att det åter var fråga om föreställningar som ondskan hade utnyttjat – men en del av rädslan dröjde sig kvar. Jag bestämde mig för att eliminera den och jag visste att det vi skulle göra var upprätt.

När vi kom till ambassaden nästa gång, satte jag mig omedelbart ner för att sända upprätta tankar. Jag hade eliminerat mina dåliga föreställningar innan jag kom dit. Så fort jag satte mig ner och uttalade Fa Zheng Nian-verserna, försvann all rädsla med en gång. Jag lade upp benen i lotusställning och lyckades sitta på det viset under närmare en timma och sände upprätta tankar hela tiden. När jag satt ner – och detta var en fantastisk upplevelse – kändes det som om Mästarens Fashen satt bakom mig i lotusställning med handen lyft. Jag blev en kanal för eliminering av ondskan. Ja, det var jag som gjorde det, men jag var påtagligt medveten om Mästaren stöd. Mängder av ondska i andra dimensioner eliminerades den dagen.

Jag har aldrig upplevt något liknande efteråt.

Jag förstod nyligen att när det gäller upprätta tankar, hade jag delvis hanterat det på ett mekaniskt sätt, i stället för att verkligen sända upprätta tankar på djupet som jag borde. Med andra ord hade jag kanske sänt upprätta tankar på ett tillräckligt bra sätt med dåtidens mått mätt, men nu har standarden förändrats och jag måste göra bättre ifrån mig. Jag insåg igen precis hur viktigt det är med starka, fokuserade upprätta tankar, även om det redan borde stå klart med tanke på Mästarens regelbundna kommentarer beträffande den saken.

Under den senaste månaden eller så, har jag drabbats av en väldigt märklig typ av sjukdomskarma – detta har fått mig att på allvar fundera på upprätta tankar och fasthållanden. Det började strax efter att jag bestämde mig för att åka till Polen under en månad för att hjälpa till med att klargöra fakta. De polska utövarna planerade att genomföra sitt första Jiuping-seminarium och kunde då behöva lite extra hjälp.

Sjukdomskarman kom helt överraskande. Det började långsamt med små sår som dök upp ett efter ett på olika delar av kroppen. För närmare sex år sedan, när jag började utöva, fick jag ett nytt liv av Mästaren när jag tillfrisknade från en ovanlig neurologisk sjukdom, Guillain-Barrés syndrom. Jag hade aldrig på allvar känt av sjukdomskarma efteråt, förrän nu.

Till att börja med trodde jag att det bara var karma som löstes upp eftersom såren inte var särskilt allvarliga och jag kände att jag verkligen hade hållits tillbaka beträffande upplösandet av karma genom att jag hade undvikit att sitta i lotusställning. När jag påbörjade min resa till Polen upptäckte jag dock att jag inte kunde gå riktigt, såren på foten gjorde att jag haltade lite om jag inte ansträngde mig för att stänga ute smärtan. Det verkade bara bli sämre och sämre och under en resa till Norge insåg jag att det verkligen påverkade min förmåga att göra det som behövdes.

Mästaren arrangerade så att jag kunde stanna hos utövare som hade upplevt allvarlig sjukdomskarma och våra diskussioner hjälpte mig att förbättra min förståelse: Jag insåg att det var en störning från ondskan, som utnyttjade det faktum att jag fortfarande dolde några av mina grundläggande fasthållanden. Ondskan får absolut inte lägga sig i Dafa-lärjungars historiska uppdrag.

Jag fick en insikt då, men efter ett tag ”glömde” jag bort den. I "Fa-föreläsning vid den internationella Fa-konferensen i New York 2004" säger Mästaren,

"Du kan ha den här tanken: ”Under Fa-upprätandet i kosmos kan jag göra ett rimligt arrangemang för dem av er som inte stör mitt bekräftande av Fa; jag kan få er att bli varelser i framtiden. De av er som söker en välvillig lösning ska lämna mig och vänta i min omgivning. Om ni verkligen inte kan lämna mig, delta då inte alls i störningen av mig. I framtiden kommer jag att kunna nå Fulländning, och jag kommer att erbjuda er en välvillig lösning. De av er som är helt och hållet dåliga, som fortfarande stör mig och som inte kan bli kvar måste, i enlighet med standarden, elimineras. Även om inte jag eliminerar er så kommer inte kosmos Lag att låta er bli kvar.” Om du har den tanken så är det väldigt barmhärtigt mot vissa av varelserna på extremt låga nivåer, och det kommer att göra det lätt att eliminera dem som fortfarande stör."

När jag läste dessa ord slogs jag av Mästarens gränslösa medkänsla, av hans sanna strävan efter att rädda alla levande varelser.

Tillbaka till Polen igen. Det finns inte så många Zheng Fa Dizi där och svårigheterna med att arrangera ett Jiuping-seminarium på egen hand har verkligen varit en utmaning. Vi började med att bestämma temat, Kina och en värld utan kommunism och vi fick tag i en ung polsk riksdagsledamot som ville sponsra aktiviteten. På grund av det starka partipolitiska läget i Polen, fick vi anstränga oss hårt för att hitta representanter från andra politiska partier som ville delta. När vi på allvar började göra reklam för aktiviteten omkring två veckor innan den skulle genomföras, hade flera talare fortfarande inte bekräftat sitt deltagande. Kontaktlistor hade heller inte sammanställts ännu och jag arbetade över 15 timmar per dag med att gå igenom mail och annan kontaktinformation så att så många som möjligt skulle få möjlighet att läsa vårt informationsmaterial.

Den unge riksdagsledamoten som jag nämnde förut, blev då utnämnd till vice finansminister och var tvungen att avböja sitt deltagande på grund av de nya plikterna. Jag kände en smula panik. Även om vi hade lyckats hitta några riktigt bra talare och gäster, var det fortfarande så mycket som hängde i luften och arbetet som vi gjorde ett par veckor i förväg, borde egentligen ha påbörjats minst en månad tidigare – jag säger detta i egenskap av en person som har arbetat professionellt med att arrangera aktiviteter.

Vi utbytte erfarenheter och upplevde att ondskan försökte störa oss än mer än tidigare, nu när vi träffades och gjorde allt bättre ifrån oss. Nu när riksdagsledamoten hade dragit sig ur av förståeliga anledningar, föreslog jag till och med att vi hade goda skäl att skjuta upp aktiviteten några veckor, så att vi kunde få chansen att göra mer reklam för den och göra klart de sista detaljerna som var kvar. Jag insåg också att ondskan utnyttjade vår oförmåga att inte göra det som behövdes förrän i allra sista stund.

De unga, dynamiska, polska utövarna gick naturligtvis inte med på det. De förklarade att ondskan försökte stoppa oss och att vi skulle fortsätta som planerat. De såg mig som en som försökte skjuta upp aktiviteten och en liten del av mig ville nog det. Jag talade om för dem att jag verkligen var där för att hjälpa till och att jag bara ville att vi skulle överväga alla alternativ. Vad vi än beslutade, tänkte jag stödja det fullständigt och helhjärtat.

Detta är kanske den viktigaste läxan jag lärde mig under det gångna året. När utövare har det här synsättet som gör att de stödjer varandra fullständigt, även om alla inte är överens om vilka metoder som ska användas, får ondskan plötsligt MYCKET mindre svängrum. Jag har sett detta, gång på gång: Så fort utövare håller fast vid just sitt sätt att göra saker, skapar det ett stort kryphål för ondskan att utnyttja. När samma utövare bestämmer sig för att släppa taget om sina åsikter och meningsskiljaktigheter och samarbetar som en kropp, blir ondskan chockad och drar sig tillbaka.

Vi arbetade tillsammans som en kropp och återhämtade oss snabbt från den förlorade riksdagsledamoten och inom loppet av några dagar ville flera andra riksdagsledamöter stödja och delta i aktiviteten. I skrivandes stund finns det flera talare och ett flertal ämnen, de flesta med direkt anknytning till Kina. Flera höga tjänstemän och ambassadtjänstemän kommer att delta. Tiotusentals personer i Polen har fått information om aktiviteten, så de har åtminstone fått en möjlighet att ta till sig sanningen om situationen i Kina. Ondskan fortsätter att spela sitt fula spel, men polska utövare står emot den, steg för steg. Aktiviteten ska genomföras i morgon. Vi ser fram emot att ta detta historiska steg i Polen samtidigt som landet står upp för att fördöma kkp.