Förståelser jag fått genom att ringa till arbetsläger och fängelser

Innan jag började ringa till arbetsläger och fängelser i Kina för att förklara sanningen om Falun Gong så trodde jag att det skulle bli väldigt smärtsamt. Jag förväntade mig inte bara att de skulle förolämpa mig verbalt utan även att jag skulle möta vissa extremt grymma situationer. Men det skulle smärta mig ännu mer om jag inte brydde mig om dessa fall som involverar mänskliga liv. Så efter att jag i ett år samlat erfarenheter genom att klargöra sanningen på internet chattrum plockade jag upp telefonluren och började förklara sannningen till arbetsplatser som är involverade i att förfölja Falun Gong.

Jag vet att många utövare vill ringa till Kina för att hjälpa utövarna som blir förföljda men att de tror att det är väldigt svårt och inte kan ta steget. Faktiskt så är svårigheten med att ringa mycket mindre än det som utövarna i Kina möter när de riskerar sina liv för att förklara sanningen i den kalla vintern och heta sommaren. För att inte tala om det lidande de utövare som blir förföljda tvingas utstå. Genom att ringa förstod jag att de svårigheter jag hade föreställt mig enbart var fasthållanden som jag inte kunde ge upp.

Rädsla och dåligt självförtroende

Att ringa är inte svårt i sig, vad som är svårt är att släppa mänskliga fasthållanden. Låt oss prata lite om fasthållandet rädsla. Majoriteten av de utövare som ringer är rädda för attityden hos de elaka människorna som svarar. De är rädda för att bli förolämpade. Vissa utövare är blyga, de är till och med så blyga att de har svårt att fråga främlingar om vägen. Är inte blyghet och rädsla fasthållanden som vi borde släppa? Upplysta varelser är inte blyga. Även i det mänskliga samhället så är inte de som har erhållit stor ära blyga. Förutom det, om vi har starka upprätta tankar hur kan vi vara rädda för någonting? Ondskan kommer utnyttja detta fasthållande. Om du så bara har en liten rädsla kommer ondskan att förstärka den och göra den ännu värre. Det är just därför vi borde sända ut upprätta tankar innan vi förklarar sanningen, det är för att eliminera ondskans störningar.

Låt oss noggrant undersöka fasthållandet rädsla. Är det så att vi inte vill lyssna till något misshagligt? Mästaren sade oss i ”Fa undervisning vid konferensen i Chicago 2004”

”eftersom ni är kultiverare och ni är bland vanliga människor så bara måste ni lyssna till de där misshagliga orden och ni måste kunna lyssna till de där misshagliga orden. (Applåder) Hur kan du annars, när du inte ens har löst den här mest grundläggande kultiveringsfrågan, kalla dig själv en Dafa-lärjunge? ”

Så seriöst det är. Detta är en av de mest fundamentala kultiveringsfrågorna!

Det finns också de utövare som är rädda för att de inte kan förklara sanningen väl och saknar självförtroende. De flesta av dem är rädda för att de skall skada Dafa's värdighet om de inte förklarar sanningen väl och är oförmögna att lösa problemen. Mästaren sade en gång:

”förklara bara sanningen till människor med barmhärtighet så kommer du att skydda Dafa's värdighet,”

(”Faundervisning vid Fa-konferensen i Metropolitan, New York”)

Naturligtvis ligger det djupa innebörder bakom Mästarens ord. Om vi kan göra saker väl beror på vårat kultiveringstillstånd. Vi hålls ofta tillbaka av att oroa oss för om det vi säger är bra eller inte eller om vi kommer att kunna svara på frågor. Min förståelse är den att om vi verkligen är barmhärtiga, även om vi inte direkt kan svara på deras frågor så kan vi helt enkelt berätta en annan del av frågan som vi kan besvara. Det kommer inte att skada Dafa's värdighet, aggresiva ord och en avsaknad av barmhärtighet kommer däremot att ha en negativ effekt.

Vissa utövare är inte så vältaliga när det gäller principer men deras vänliga hjärtan och egna erfarenheter kan bekräfta Dafa. En äldre utövare som erhöll Dafa för mindre än ett år sedan ringde en polis i Kina. Vad hon berättade var väldigt enkelt. Hon talade bara om hur hon hade gynnats av Dafa. På grund av kraften i hennes barmhärtighet så lade inte polisen på utan väntade tills hon hade slutat prata. Polisen ställde inga frågor eller förolämpade henne. Efter att jag lyssnat på samtalet tänkte jag att hennes ord säkerligen gjorde ett djupt intryck hos polisen. Jag förstod plötsligt bättre meningen i att ”rädda kännande varelser”.

Att inte tycka om svårigheter och vara otålig

Kanske är vi fortfarande oroliga och tänker: ”Tänk om jag inte har nått den nödvändiga nivån av barmhärtighet?” Självklart måste vi fortfarande göra vad vi måste göra. Har inte Mästaren sagt oss att vår fulländning uppnås genom att studera Fa, förklara sanningen och sända ut upprätta tankar? Kultivering är en process. Innan vi kan nå ett barmhärtigt tillstånd kan vi använda normala sätt att lösa problemen på. Självförtroende och att vara kapabel kommer faktiskt från ens självförbättring. Därför är det viktigt att förbereda sig väl innan man gör någonting. Med andra ord behöver vi samla ihop, läsa och sammanställa material. Vissa utövare tycker att det är svårt att få tag i sanningsklargörande material och detta kan faktiskt hindra utövare från att agera. Jag märkte att många utövare som var glada över att få vara med på erfarenhetsutbytet om att ringa till Kina inte gjorde någonting efteråt. Det är fasthållandet att inte tycka om besvär som blockerar oss. Vår Dafa siktar direkt på sådana fasthållanden och pekar ut fasthållandet så att vi kan ta bort det.

Vissa utövare bröt igenom ovanstående problem och började ringa men istället hindrades de av sin otålighet. Hade inget tålamod när de kom till många telefonnummer som inte gick fram, inget tålamod när folk lade på luren, inget tålamod när den de ville prata med sade något förvirrande, avsaknad av tålamod när de skulle etablera en god relation till den andre osv... Om det inte finns något tålamod är det då fortfarande kultivering?

Vissa utövare slutade ringa eftersom deras samtal under en period inte gav något bra resultat (att signalen inte gick fram, att personen ifråga inte ville lyssna eller att de lade på omedelbart). Vi kan se den här situationen från flera håll: 1) Dafa-utövarens hjärta kan förändra situationen. Kanske hoppas vi på att mottagaren inte är hemma, kanske har vi en dold fientlighet eller kanske har vi fasthållandet att den andre parten skall hålla med oss. 2) Vi skall inte sluta ringa på grund av detta. Vi skall göra det vi måste göra. Vi behöver bara fundera på var vi kommer till korta och hur vi kan förbättra oss. 3) Kultivering är en process av att släppa fasthållanden. Det är uppenbart att vi fortfarande inte vill eliminera en del av våra fasthållanden. 4) Det här är en möjlighet att etablera mäktig dygd. Om vi en dag inser att alla lyssnar vänligt när vi förklarar sanningen så är det på grund av effekten från Fa-upprättandets enorma kraft och inte på grund av att vi bekräftat Dafa!

Släpp fasthållanden och ring regelbundet

Processen från tanken att vi skall ringa till att verkligen göra det är en process av att släppa fasthållanden. I praktiken så kände jag hur svårt det är att ringa om man inte släpper fasthållanden. I början, när jag hörde mottagarens förvanskade och falska resonemang kände jag mig ibland orolig. När jag läste om tortyrfallen visade sig många av mina dolda fasthållanden, såsom fientlighet, oro, tillrättavisande och kamplystenhet. Angående att kultivera när man möter egenintresse så säger Mästaren:

”När dina vänner och släktingar lider, är du berörd? Hur överväger du det? Det är så svårt att vara en utövare!”

(Zhuan Falun)

Det spelar ingen roll hur svårt det är, vi måste fortfarande göra det! Mästaren har också sagt:

”När du ser problem, förändra dem, när du ser tillkortakommanden övervinn dem.... och du är inte en kultiverare om du inte gör saker som du kan göra.”

(Fa-undervisning vid Fa-konferensen i New York 2004)

Det finns så många mänskliga fasthållanden och fasthållandet till lättja och att ogilla arbete sitter djupt. För att hindra mig själv från att sluta ringa så bad jag i början Mästaren om hjälp så att jag skulle kunna fortsätta (det verkade då som om jag hade tillräcklig anledning att inte använda den här metoden för att klargöra sanningen). Varje gång jag vacklade i om jag skulle ringa eller inte så tog jag till slut, tack vare Mästarens välvilliga styrka, upp telefonluren. Oavsett resultatet så kände jag mig alltid lugn efter att ha avslutat ett samtal.

Till och med efter att ha ringt i sex månader kände jag mig fortfarande orolig. Ibland fann jag ursäkter för att utföra onödiga, konstiga arbeten. Jag fann då att mitt fasthållande till att undvika att ringa fortfarande inte var avlägsnat. Det var för att min barmhärtighet inte var tillräcklig. Jag visste dock att det att ringa telefonsamtal var mitt ansvar och bestämde mig därför för att göra det oberoende av vad som hände.

Efter sex månader beordrade jag mig själv att ringa på bestämda tider, varje eftermiddag förutom på helgerna. Innan ringde jag när jag var ledig men då upptäckte jag att jag hittade på ursäkter för att vara upptagen. Eftersom jag tog beslutet själv så försvann fasthållandet till slut. Att ringa blev något jag var tvungen att göra och om det uppkom svårigheter eller störningar ringde jag till medutövare för att diskutera. På detta sätt uppmuntrade vi varandra. Eftersom det inte är många utövare som ringer och ännu färre som kan härda ut så måste jag fortsätta ringa!

Att vara ivrig efter lyckade resultat

När jag i början förberedde mig för att ringa var jag alltid otålig och sände inte upprätta tankar innan jag började, så effekten var ibland inte bra. Attityden hos den som svarar kan direkt reflektera vårat kultiveringstillstånd. Jag har en erfarenhet angående detta. En gång läste jag om de grymma tortyrmetoder som används i ett ökänt arbetsläger. Jag hade redan ringt detta läger flertalet gånger och varje gång hade mottagaren antingen skrikit åt mig eller inte alls svarat. Omedelbart efter att jag läst om fallet ville jag ringa arbetslägret och säga åt dem att sluta upp med förföljelsen. Då läste jag följande ord i slutet av artikeln: ”Medutövare som har möljighet att ringa, vänligen klargör sanningen med barmhärtighet.” Jag stirrade på orden och förstod att mitt sinnestillstånd inte var tillräckligt bra. Medutövarens ord påminde mig om att jag inte var i överensstämmelse med Fa. Jag lugnade därför ner mig själv så att jag kunde nå ett barmhärtigt tillstånd.

Sedan ringde jag och till min överraskning svarade en vänlig person. Hon lyssnade till och med på mitt sanningsklargörande en stund. När jag såg hennes vetande sida kände jag att jag borde berätta mer så att hon kunde räddas. Jag var därför lite för påträngande vilket gjorde att hon kände sig pressad och lade på. Jag tittade på telefonen och kände mig sorgsen. Bara för att jag inte kunde nå tillståndet hos en sann utövare så missade hon sin chans.

Mästaren har sagt:

”Shan är inte något som man låtsas, inte heller är det ett tillstånd som bara hålls uppe på ytan. Shan kommer inifrån och kan endast nås och förkroppsligas genom kultivering. När du är framför kännande varelser, så fort du börjar tala och så fort dina tankar kommer fram, så kan de lösa upp dåliga element och dåliga saker som förgiftar världens människor och som finns i folks sinnen. Och då kommer de att kunna förstå och du kommer att kunna rädda dem. Utan den mäktiga kraften från sann Shan är i arbete så kommer du inte att kunna lösa upp dessa saker och du kommer inte att kunna uppnå någonting i ditt sanningsklargörande.”

(F-aundervisning vid Fa-konferensen i västra USA 2004)

Ett annat problem var att jag ofta utvecklade tanken att vilja rädda eller inte vilja rädda någon baserat på personens attityd. Detta problem kom från mitt fasthållande till känslor. Förr, då jag såg räddandet av varelser som mitt uppdrag hade jag ett fasthållande till att folk skulle acceptera mig. När jag hade släppt detta fasthållande så kunde jag förklara sanningen väldigt naturligt och den jag pratade med lyssnade lugnt. Effekten av mitt sanningsklargörande förbättrades därmed.

Att höja xinxing och verkligen kultivera och assimileras till Dafa

Eftersom en utövares xinxing och tillstånd reflekteras i attityden hos den som lyssnar (svarar i telefonen) och jag upptäckte detta så ändrade jag mig från att inte vara strikt till att behandla mina vardagliga ord och handlingar seriöst. Jag satte även krav på mig själv att alltid tänka på andra och sätta andras intressen före mina egna. Jag försökte även behålla ett medkännande hjärta och ett vänligt sinne, eftersom det är grundläggande för Shan [en av Falun Gong´s huvudprinciper]. Endast genom handling kan man verkligen assimileras till Fa. Innan lade jag mest vikt vid att läsa Zhuan Falun men lade inte tillräckligt stor vikt vid verklig kultivering.

Det viktigaste i kultiveringen är att vara strikt med sig själv. Endast när vi är strikta med oss själva är det att vara ansvariga för Fa och oss själva. Jag glömde nästan, jag skrev även ner på ett papper alla fasthållanden jag kunde finna hos mig själv tillsammans med relevanta uppträdanden. Pappret lade jag under ett glas på mitt skrivbord så att jag alltid skulle komma ihåg: Släpp dem hastigt!

Faktiskt så är det att ringa till personer som är involverade i förföljelsen inte ett så stort problem som det är en tidsfråga för de flesta utövare. Under dagarna, nätterna eller på helger så har vi olika saker att göra. Är det så att vi hindras av våra fasthållanden? För att uppmuntra medutövare så vill jag avsluta med ett citat av Mästaren där han lär ut om människors bekvämlighet, ogillande av arbete och hjärta för att undvika konflikter.

Mästaren sade:

”Kultiverare ser på saken precis tvärtom. De ser svårigheter och lidande som goda tillfällen att förbättras. (För utövare) är allt det här bra saker och ju fler och ju snabbare de kommer, desto snabbare förbättring. Vissa utövare vill skjuta dem ifrån sig och tänker ”kom inte hit.” Närhelst (konflikter och förvirring) dyker upp så tror de att andra har problem med dem och kan inte stå ut med det när andra säger någonting negativt om dem. Ni vill bara leva ett bekvämare liv, men är det kultivering? Kan du verkligen kultivera på det sättet? Om du fram tills idag fortfarande inte kan komma förbi det här konceptet så vet jag inte, som din Mästare, hur du någonsin skall kunna röra dig emot fulländning.”

(Fa-undervisning vid Fa-konferensen i San Francisco 2005)

http://www.clearwisdom.net/emh/articles/2006/6/4/74078.html