Ge tillfälle att rädda levande varelser genom att hålla konstutställningen Sanning Godhet Tålamod

Mitt namn är Teng Min och jag är en Falun Gong-utövare från Tyskland. För tre år sedan flyttade jag till Tyskland för att gifta mig och jag började sedan ta språkkurser. Jag råkade träffa en Falun Gong-utövare i min klass och fick veta mer om Falun Gong från utövare. Jag var ganska imponerad av det högtidliga i Fa. Senare började jag läsa ”Zhuan Falun” och bestämde mig för att börja kultivera Falun Gong.

I början av min utövning gick jag igenom många svårigheter på grund av otillräckliga Fa-studier och arrogans. Steg för steg insåg jag att det är oerhört viktigt att studera Fa regelbundet. För att försäkra mig om ett klart sinne under Fa-upprätandet, valde jag att åtminstone läsa en föreläsning i ”Zhuan Falun” varje dag. Ibland slöade jag till och kunde bli likgiltig till och med till den allvarliga förföljelsen som pågår i Kina. Efter en tid kunde jag förstå mer om ansvaret att rädda levande varelser.

Jag vill härmed dela med mig av min erfarenhet av att hålla Konstutställningen Sanning Godhet Tålamod i staden Cham.

Svårigheten att hitta en given omständighet har inte varit ett problem för oss. Därför att vi har lärt oss att bryta igenom störningen genom att berätta om förföljelsen för folk för att ta bort de onda elementen. Detta är vad vi upplevde under utställningen på Holiday Inn i Passau.

Det förberedande arbetet för oss är, enligt min personliga åsikt, att bekräfta Fa. Till exempel, att frakta tavlorna behöver en massa samarbete och vi har upplevt några störningar. Knappt hade vi levererat målningarna till en ny utövares hem förrän hon fick jätteont i sin rygg; det var som om hon misshandlats av en basebollrack. Varje liten rörelse kunde göra så att ögonen tårades av smärta. Vi bestämde oss för att sitta tillsammans och studera Fa. Snart släppte smärtan och hon kände sig bättre. Denna erfarenhet gjorde att hon bättre förstod meningen med att bekräfta Fa.

Att lansera utställningen har varit väldigt minnesvärt för mig. Vädret verkar alltid vara dåligt när vi försöker sätta upp affischer på väggarna. Varje gång jag skulle trampa iväg på min cykel för att sätta upp affischer, stoppades jag av stormar. Jag kunde se att trycket samlades i mitt sinne. Till slut tänkte jag att ondskan inte skulle dra sig tillbaka eller bara försvinna såvida jag inte vidtog åtgärder. Jag lade i affischer och broschyrer i min vattentäta väska, tog på mig min regnjacka och var fast besluten att lansera utställningen. Regnet slutade efter att jag satte upp flera affischer på väggarna på flera ställen.

En vecka innan utställningen erbjöds jag ett tillfälligt jobb att dela ut tidningar. Så jag stoppade i både tidningen och vår broschyr om utställningen i brevlådorna. Det låter lätt som en plätt, men det tog mycket mer fysisk ansträngning än det såg ut. Något som gjorde saken ännu värre var att jag fortfarande var djupt förbryllad av den smärre likgiltiga attityden av tidningens huvudkontor som inte ville låta oss att stoppa in reklam i tidningen. Jag kände mig så ledsen att tidningen inte verkade vara av något värde. Jag kände att alla kännande varelser var besvikna på mig på grund av mitt misslyckande. Senare bestämde jag mig för att gå tillbaka till tidningskontoret för att förklara om förföljelsen och utställningen. Efter ett tag förstod reportern min känsla och publicerade istället en kort notis i tidningen. Jag kunde inte hjälpa att ta till tårarna när jag såg att redaktörerna hade vänt dövörat till förföljelsen. När jag tittade tillbaka insåg jag att jag kunde ha gjort mycket bättre om jag hade möjlighet att ha sett hela frågan utifrån aspekten att rädda kännande varelser istället för att pracka på mina känslor på reportern på grund av förföljelsen. Hela erfarenheten gjorde att jag förstod att när vi är fast i föreställningar kan räddningsförsöket vara väldigt svårt. Om vi emellertid kan släppa fasthållandena kan vi se på saker väldigt annorlunda.

Vi tillverkade papperslotusblommor knutet med ett bokmärke. När vi satte upp affischer i stadens centrum gav vi dem till folk som var intresserade. De blev väldigt glada och några hängde upp lotusblomman i sina butiker som dekoration. Jag berättade att lotusblomman innehåller bra och god information och jag lämnade några broschyrer om Falun Gong i butikerna. Jag kom ihåg att mästaren skrev i sin dikt att i miljoner år har folk väntat på Fa för att spridas i det mänskliga samhället, och jag antog att några väntade sig detta tillfälle för att visa sitt stöd till Falun Gong. Med detta i åtanke försökte jag mitt bästa för att ge fler affischer till de kunder jag mötte.

Genom att dela erfarenheter har vi blivit mer bestämda och vi vill alla att utställningen ska bli framgångsrik. Vi kom också till förståelsen att utställningen fortfarande är i begynnelsestadiet i Tyskland och Europa, och vårt arbete och vår erfarenhet kan hjälpa utövare i andra europeiska länder att åstadkomma fler utställningar som kan ge ännu bättre effekt. Vi bad också om stöd i form av upprätta tankar från andra utövare.

Jag valde följande metoder för att bygga upp kontakter med media. Närhelst jag fick det senaste nytt från Falun Gong skickade jag e-post för att informera media och besökte dem för att prata ansikte mot ansikte om det tryckta materialet. Jag fick sålunda tillmötesgående respons; flera rapporter om Falun Gong har publicerats med bra djup. Jag renade fältet med upprätta tankar när jag pratade med reportrarna. Med min närvaro kunde reportrarna känna vikten av mötet och vi kunde prata mer. Om vi trampade på deras fötter kunde vi förstå att de skulle få en stor mängd e-post varje dag och det skulle vara svårt för dem att se Falun Gong. De skulle emellertid påverkas av våra upprätta tankar när vi mötte dem och pratade med dem. Fastän jag kände kryphålet som utnyttjats av de gamla krafterna inte ännu har rensats och de var lite förlamade rörande förföljelsen och Falun Gong, kunde vår ihållande sanningsförklaring ge dem tillfälle att förstå.

Både lokalmedia och tidningar runtomkring rapporterade om utställningen. Vi skickade en massa inbjudningsbrev till kommunfullmäktige. Jag har lärt känna folk i olika förvaltningsgrenar i kommunfullmäktige när jag ansökte om Falun Gong-aktiviteter tidigare. Jag levererade brevet själv. Genom att samarbeta med lokala människorättsorganisationer fann vi en bra tid att möta borgmästaren och gav honom inbjudningsbrevet efter att ha förklarat hela situationen om utställningen. Borgmästaren visade sig under vernissagen och höll ett tal. Jag kände att varje inbjudningsbrev spelade en viktig roll att rensa barriärerna i folks sinnen. Fastän några tjänstemän som vi bjöd in inte kom, kände jag att steg för steg kunde vi göra bättre.

För att förmedla det positiva i utställningen i ännu större grad är det väldigt viktigt att ge folk en bra guidning. Innan utställningen hyste jag en fördomsfull åsikt om att folk kommer att uppskatta målningarna så länge som de kom för att titta på dem. Detta var emellertid inte fallet. Vi insåg senare att vi borde förklara och hjälpa dem att förstå målet med och meningen bakom målningarna.

Vi fick mycket hjälp från några snälla människor vid slutet av utställningen. En man som medverkat på niodagarskursen kom till utställningen och var djupt rörd. Han sa att han nästan drogs upp av en kraft när han stod framför målningen med statyn av Mästare Buddha, och han tappade nästan balansen. Han fortsatte att mumla att det var starka energier, verkligen starka energier. Efter utställningen lovade han oss att vi kunde få låna hans skåpbil utan kostnad för att frakta målningarna i, till en annan utställning i Passau. Jag hörde nyheten att han skickats till sjukhus precis en dag innan utställningen och jag var så orolig för utställningen. Tack vare andra utövares hjälp hyrde vi en annan skåpbil och levererade målningarna i tid. Senare fick jag veta att föraren inte alls var sjuk, utan hade skickats till sjukhus på grund av ett misstag från sin läkare. Detta var självklart orsakat av störningar, och jag såg mitt fasthållande när jag blickade inåt. Jag tog inte utställningen så allvarligt i andra städer som i den staden som jag bor i. Detta var på grund av min själviskhet och brist på medkänsla. Jag insåg också att ondskan aldrig skulle missa något tillfälle att störa om vi har kryphål, men med upprätta tankar och genom att studera Fa, kan vi räta upp en massa saker omkring oss.

Genom att delta i och organisera utställningen lärde vi oss alla från våra erfarenheter. Vi renade oss själva och gav tillfällen att rädda kännande varelser.

Konstutställningen “Sanning Godhet Tålamod” är en viktig sak i Fa-upprätandets period. Min förståelse är att den hände när tiden var mogen. Målningarna kommer inte bara att räta upp konsten, utan också ge folk tillfälle att förstå Fa. Vi utövare borde samarbeta organiserat och försöka vårt bästa för att göra det framgångsrikt, och vägen kommer att bli allt bredare med våra rättfärdiga handlingar.

Tack för att ni lyssnat på mig att jag delat med mig att hålla utställningen i staden Cham och jag hoppas att min erfarenhet kan ge utövare några idéer och hjälpa till att hålla fler utställningar i Europa.

Tack mästare, och tack allihopa.